kant

Se även Kant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kanter	kanterna
Genitiv	kants	kantens	kanters	kanternas

kant

1. yttersta eller yttre delen av en sida, yta eller område (ibland även i tidsuttryck); (gräns)linje där två plan möts med en vinkel; ibland med bibetydelse av värdelöshet (oftast i sammansättningar)

   Flaskan rullade över kanten på bordet och ner på golvet.

   Min hatt den har tre kanter.

   Spela upp bollen på kanten!

   Hon fyllde glaset upp till kanten.

   Plankorna låg kant mot kant.

   Besläktade ord: kanta, kantande, kantig, kantning, kantra, kantrande, kantring

   Sammansättningar: asfaltskant, badkarskant, bakkant, bordskant, brödkant, dikeskant, farkant, framkant, fyrkant, guldkant, högerkant, höstkant, innerkant, kajkant, kantband, kantblomma, kantboll, kanthugga, kantklippa, kantklippning, kantlinje, kantlist, kantnål, kantslipa, kantspelare, kantsten, kantställd, kantstött, kantsöm, kantväxt, nederkant, nordkant, ostkant, skogskant, stålkant, sängkant, trekant, trottoarkant, underkant, utkant, vårkant, vänsterkant, ytterkant, överkant

   Fraser: (idiom) fin i kanten, hålla sig på sin kant, komma på kant med någon, nagga något i kanten, plus i kanten, från / på / åt alla håll och kanter, på varsin kant, vara fin i kanten, vara med på en kant

   Synonymer: rand, list, fåll

   Jämför: marginal

Översättningar

rand

• bokmål: kant ^(no) m
• danska: søm ^(da) u
• engelska: edge ^(en), brim ^(en) (glass)
• finska: reuna ^(fi)
• franska: bord ^(fr) m
• italienska: margine ^(it) m, bordo ^(it) m, spigolo ^(it) m, ciglio ^(it) m, orlo ^(it) m
• nederländska: rand ^(nl) m
• nynorska: kant m
• polska: krawędź ^(pl) f, kant ^(pl) m, skraj ^(pl) m, obrzeże ^(pl) n, brzeg ^(pl) m
• portugisiska: borda ^(pt) f
• tyska: Rand ^(de) m, Kante ^(de) f, Saum ^(de) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kanter	kantene
Genitiv	kants	kantens	kanters	kantenes

kant m

1. kant

Nynorska

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kantar	kantane

kant m

1. kant