Hoppa till innehÄllet

Östgöta kavalleriregemente

FrÄn Wikipedia
Östgöta kavalleriregemente
Norway and Sweden, 1783 (NYPL b14896507-419046).tiff
Uniform m/1779
Information
Officiellt namnÖstgöta kavalleriregemente
Datum1636–1791
FörsvarsgrenSvenska armén
TypKavalleri
EfterföljareLivgrenadjÀrregementet
StorlekRegemente
ValsprÄkNulli Secundas
("Ingens tvÄa/oövertrÀffad/inte underlÀgsen nÄgon")
FÀrgerRött     
TjÀnstetecken
Sveriges örlogsflagga

Östgöta kavalleriregemente var ett kavalleriregemente i svenska armĂ©n som hĂ€rstammade frĂ„n 1500-talet. Regementet omorganiserades 1791 dĂ„ man slog ihop det med Östgöta infanteriregemente, och tillsammans bildade de tvĂ„ regementena LivgrenadjĂ€rregementet.

Östgöta kavalleriregemente hade sitt ursprung frĂ„n den ryttarfana som sattes upp i Östergötland pĂ„ 1550-talet. I 1634 Ă„rs regeringsform benĂ€mns regementet som Östergötlands och Södermanlands ryttare. FrĂ„n 1636 benĂ€mnt Östgöta kavalleriregemente. År 1689 blev regementet indelt och 1770 omorganiserat till kyrassiĂ€rer.[kĂ€lla behövs]

Under befÀl av Ludvig Wierich Lewenhaupt deltog regementet i större delen av Carl X Gustafs fÀlttÄg. Tio kompanier starkt följde de 1655 till Pommern och dÀrefter till Warschau, samt kÀmpade den 22 september vid Modlin, deltog i det farliga tÄget till Jaroslaw och vann mycket utmÀrkelse i slaget vid Golombo den 8 februari. Sommaren 1657 deltog fyra kompanier nyuppsatta ryttare i HallÀndska fÀlttÄget och bevistade slaget vid Genevadsbro. Den övriga delen deltog i andra danska kriget och i belÀgringen av Köpenhamn.[1]

År 1674 utförde regementet, 1000 man starkt, under befĂ€l av Adam Claes Wachtmeister, till Tyskland och deltog dĂ€r i Wrangels och Köningsmarks fĂ€lttĂ„g Ă„ren 1674–1678 och slaget vid Fehrbellin. Vid Ă„terfĂ€rden till Sveriges pĂ„ hösten 1678 delade Östgöta ryttare den övriga armĂ©ns sorgliga öde, att dels drunkna och dels bli fĂ€ngslade pĂ„ Bornholm. En nyuppsatt del av regementet deltog i slaget vid Lund.[1]

PĂ„ vĂ„ren 1701 gick regementet, under befĂ€l av Carl Gustaf Mörner, över till Livland och var nĂ€rvarande vid övergĂ„ngen av DĂŒna. År 1702 blev Mörner med sitt eget och Dalregementet beordrades att anfalla staden Wilna. Ryttarna tog dalkarlarna pĂ„ hĂ€stens lĂ€nd och red en hemlig vĂ€g genom den tjocka skogarna och lyckades den 19 mars i gryningen överrumpla fienden i Wilna, vilka led en stor förlust.[1]

I slaget vid Klissow stod regementet pĂ„ högra flygeln, som hade den hĂ„rdaste striden att uthĂ€rda. I januari 1704 avgick Mörner som chef och eftertrĂ€ddes av Jacob Burensköld. Detta Ă„r deltog regementet i slagen vid Jaroslaw och Lemberg, förföljelsen av Schulenbach och det skarpa slaget vid Fraustadt, dĂ€r Burensköld sĂ„rades och dĂ€r 1500 ryssar nedhöggs. Den 21 juli 1705 stod generallöjtnant Carl Nieroth med tre regementet ryttare, dĂ€ribland Östgöta, vid slaget vid Rakowitz, dĂ„ sachsiska generallöjtnanten Otto Arnold Paykull anryckte mot svenskarna lĂ€ger med 10000 man sachsiska och polska ryttare. Nieroth som endast hade 200 man, antog striden, och fienden blev, efter underverk av tapper frĂ„n svenskarnas sida, slagen pĂ„ flykten. Östgötarna hade den vĂ€rsta striden att utföra mot den pĂ„ alla sidor anfallande polackerna. Av regementet dödas 3 ryttmĂ€stare, 5 löjtnanter, 6 underoffiverar och 70 ryttare (sĂ„rade blev 3 ryttmĂ€stare, 2 kornetter och 85 ryttare).[1]

Under Ă„ren 1707–1709 deltog Östgöta kavalleriregemente i alla huvudhĂ€rens rörelser och kĂ€mpade med anligt mod i flera mindre affĂ€rer. Den 10 september 1708 uppnĂ„dde Karl XII nĂ€ra ryska grĂ€nsen vid byn Rajovka (slaget vid Rajovka) fiendens eftertrupp, som bestod av 70 skvadroner. Utan att tĂ€nka efter, tog kungen det nĂ€rmsta till hands varande Östgöta kavalleriregemente och anföll fiendens samt lyckades i början kast det ryska kavalleriet över sidan.[1]

Regementet sattes pĂ„ nytt upp i Sverige och deltog i Stenbocks krig i SkĂ„ne, slaget vid Helsingborg, kriget i Pommern och slutligen Hattarnas ryska krig 1741. År 1747 Ă€r de Ă„ter i Pommern, varefter de följe alla huvudhĂ€rens rörelser, kĂ€mpade 1759 vid Werbelow och Brandelow och 1761 vid Neu Brandenburg.[1]

Regementet upphöjdes till livregemente efter förtjĂ€nstfulla insatser under Gustav III:s krig 1788–1790.[2] Regementet omorganiserades 1791 till ett infanteriregemente och sammanslogs med Östgöta infanteriregemente, vilka tillsammans bildade LivgrenadjĂ€rregementet. Kavalleridelen fick namnet LivgrenadjĂ€rregementets rusthĂ„llsdivision fram till 1816.[kĂ€lla behövs]

IngÄende enheter

[redigera | redigera wikitext]

1699–1791

Heraldik och traditioner

[redigera | redigera wikitext]

Regementets valsprÄk var Nulli Secundus (Ingens tvÄa).

Förbandschefer

[redigera | redigera wikitext]

ÖverstebostĂ€llet var förlagt till Tuna kungsgĂ„rd vid Rystad.

Överstelöjtnanter

[redigera | redigera wikitext]

Förste majorer

[redigera | redigera wikitext]

Andre majorer

[redigera | redigera wikitext]

RegementskvartermÀstare

[redigera | redigera wikitext]
  • 1681–1699: Nils Rosenfelt
  • 1703: Abraham Cossfeldt
  • 1712: Jacob Schultz
  • 1741–1748: Bengt Adolf Wrangel
  • 1770: Otto Wilhelm Löwen
  • 1773–1783: Gerhard Malkolm Leijonhielm
  • 1783–1791: Svante Duvall
Namn
Östgöta kavalleriregemente1636–1791
Beteckningar
inget–
ÖvningsfĂ€lt och förlĂ€ggningsort
Malmen–1791
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5  s.338.
  1. 1 2 3 4 5 6 Malmen i Anton Ridderstad, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland (1875–1877)
  2. ↑ http://www.algonet.se/~hogman/regementen_kav.htm