Vasaorden

	Kungliga Vasaorden
Utdelas av	Sveriges konung
Typ	Statsorden, Kunglig förtjänst- och riddarorden
Kungahus	Bernadotte
Band	Grönt
Motto	GUSTAF DEN TREDIE INSTIKTARE MDCCLXXII
	Utdelas för: Förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag
Status	Aktiv; (återinförd sedan 1 januari 2023)
Stormästare	Kung Carl XVI Gustaf
Kansler	Fredrik Wersäll (tf)
Grader	5
Förkortning(ar)	VO
Statistik
Instiftad	29 maj 1772
Första utdelning	1772
Senaste utdelning	28 maj 2025
Carl XIII:s orden	Nordstjärneorden
	Vasaordens släpspänne.

Vasaorden (VO, ursprungligen stavat Wasaorden), officiellt Kungliga Vasaorden^[1], är en svensk kunglig orden. Den instiftades av Gustav III den 29 maj 1772, vid hans kröning, avsedd att belöna förtjänster inom de områden där Svärdsorden och Nordstjärneorden inte kunde komma ifråga.

Orden var sedan ordensreformen 1975 vilande.^[2] I maj 2018 meddelade dock sex ledamöter i Konstitutionsutskottet att ordensväsendet skulle ses över, att svenska medborgare återigen skulle kunna förlänas svenska ordnar, och att tilldelningar av utmärkelser inom Vasaorden skulle återupptas.^[3] Konstitutionsutskottets betänkande 2021/22:KU39 kom 9 juni 2022, och den 15 juni 2022 fattade riksdagen beslut om att återinföra ordensväsendet. Detta innebar att förlänandet av Vasaorden till svenska medborgare återinfördes 1 februari 2023.^[4]

Till orden hör Vasamedaljen och Vasatecknet.

Historia

Orden tillkom som åminnelse av Gustav Vasa och har fem grader. När en präst eller en kvinna belönas med Vasaorden kallas han eller hon inte riddare, utan ledamot av Vasaorden, precis som för övriga svenska riddarordnar. Orden var dessutom fri i det att den för sin tid var mycket demokratisk. Den kunde utdelas till vem som helst, utan hänsyn till klass och börd, alltså även till icke adelsmän.

Konungen utdelade graderna allt efter förtjänst. Somliga grader var dock belagda med avgift, men de kunde inte köpas, utan bara erhållas. För de stora korset erlades 800 daler silvermynt, för kommendörer 400 daler silvermynt medan riddarna var befriade från avgiften. Den femte paragrafen stadgade att ”Denna Ordens Riddare skola Femtio vara samt dessutom Sex stora Kors och Åtta Commendeurer, Konungen och Ordens-Cantzleren inbegripne.”

Ordens första ledamöter (riddare och kommendörer) dubbades i Kungliga slottskapellet den 17 juli 1772; de var 43 till antalet, varav 14 var ledamöter av Vetenskapsakademien.

Insignier^[2]

Kedjan består av fyra vasakärvar, fyra nässelblad och tolv krönta sköldar med lilla riksvapnet på. Varje sköld har två merkuriusstavar och två ymnighetshorn. Nässelbladen anspelar på att stiftarens far, konung Adolf Fredrik härstammar från Holstein.
Kraschanen finns i två modeller. Storkorskraschanen består av ett malteserkors i silver med nässelblad i korsvinklarna, i korsets mitt finns en vase i silver. Kommendörskraschanen är likadan, men saknar nässelbladen.
Ordenstecknet är ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns en gyllene vase på en blå oval omgiven av en röd som bär texten "Konung Gustaf III ins. MDCCLXXII" och samma innehåll på reversen. Det ursprungliga ordenstecknet var en vase i en oval medaljong allmänt kallad "vasatrissan", vilken 1860 placerades som mittglob i ett åttaflikigt malteserkors.
Ordensbandet - Ordensband i grönt, merkantilismens, manufakturismens och lantbrukets färg.

Vid mottagares död

När en mottagare av Vasaorden dör, skall ordenstecken samt eventuell kedja, i enlighet med ordens statuter, återsändas till skattmästaren vid Kungl. Maj:ts Orden, då de inte är personlig egendom utan bara nyttjas under innehavarens livstid.^[5]

Briljanterade ordenstecken

En mottagare kunde i vissa sällsynta fall förlänas med ett briljanterat ordenstecken. Detta var något som låg monarken fritt att själv, som stormästare av orden, besluta gällande.

Till skillnad mot de ordinarie ordenstecknen så hade de briljanterade mottagarna en särskild särställning. Exempelvis räknades ordenstecknet sin personlig egendom och behövde således inte återlämnas vid innehavarens död.

Vidare fick innehavaren bära även de lägre gradetecknen i orden, trots att en högre tilldelats.

Mottagare av briljanterade ordenstecken

Alexander Roslin, kommendör med briljanter.^[6]
Johan Collett, kommendör med briljanter.
Carl Fredrik Fredenheim, kommendör med briljanter.
Johan Claes Lagersvärd, kommendör med briljanter.
Israel af Ström, riddare med briljanter, 1829.
Gustaf Lychou, riddare med briljanter, 1832.
Sven Adolf Norling, riddare med briljanter, 1856.
Fritz Wästfelt, riddare med briljanter, 1858.
Nils Ericson, kommendör med stora korset med briljanter, 4 november 1862.^[7]
Georg Wolfgang von Francken, riddare med briljanter, 1868.
Carl Johan Dyfverman, riddare med briljanter, 1890.
Sven Hedin, kommendör av första klass med briljanter, 16 januari 1909.^[8]
Nils Rudebeck, kommendör med stora korset med briljanter.

Grader

Vasaorden har sedan 1889 fem klasser. Kvinnor och präster sågs traditionellt inte som "stridande" och kallades således inte riddare, utan istället Ledamot av andliga ståndet för präster och Ledamot för kvinnor.^[2]

Ordenstecken	Kraschan	Kedja	Släpspänne	Ordensgrad	Tillkomst	Anmärkning
				Kommendör med stora korset (KmstkVO)	1772 (Instiftades av Gustav III)
				Kommendör av 1. klass (KVO1kl)	1873 (Skapades när kommendörsgraden delas i två klasser)
				Kommendör (KVO)	1772 som kommendör. 1873-1952 som kommendör 2. klass. 1952/2023-nutid som kommendör.
				Riddare / Ledamot av 1. klass (RVO1kl) / (LVO1kl)	1772 som Riddare. 1889 som Riddare 1. klass (Riddargraden delas).
				Riddare / Ledamot av 2. klass (RVO2kl / LVO2kl)	1889 (Införs som längre riddargrad i silver) 1952 avskaffas.

Kommendör med stora korset (KmstkVO) - Bär det stora ordenstecknet i band över höger axel och storkorskraschan på vänster bröst.
Kommendör av första klassen (KVO1kl) - Bär det stora ordenstecknet i band om halsen och kommendörskraschan på vänster bröst.
Kommendör (KVO) - Bär det stora ordenstecknet i band om halsen.
Riddare/ledamot av första klassen (RVO1kl/LVO1kl) - Bär det lilla ordenstecknet i guld i band (rosett för damer) på vänster bröst.
Riddare/ledamot av andra klassen (RVO2kl/LVO2kl) - Bär det lilla ordenstecknet i silver i band (rosett för damer) på vänster bröst.

Till orden hör även Vasatecknet och Vasamedaljen.

Ordenshärold

När Sverige införde riddarordnar 1748 blev endast en härold för Serafimerorden utsedd, det dröjde till 1785 innan de andra ordnarna fick sina egna härolder. Härolderna bar speciella häroldskåpor och bar alltid den egna ordens ordenstecken på bröstet (se bild nedan). Ämbetet som Vasaordens härolder var obesatt från 1872,^[9] och Vasaordens härolder avskaffades genom 1952 års ordensstadga. Serafimerordens härolder tillsammans med den av Gustaf III redan 1780 införda rikshärolden, som även fungerade som härold för Kungl. Maj:ts orden, fanns kvar till Ordensreformen 1974.^[10]

Ordensdräkt

De svenska riddarordnarna hade alla ordensdräkter, som de som uppnått kommendörsgrad kunde bära. En av de sista officiella gångerna som ordendräkt bars var vid Oscar I:s kröning 1844. Vasaordens dräkt var i grön sammet, med vita detaljer, och över axlarna bars en slängkappa i grönt siden med kanter och foder i vitt siden. Runt livet bars ett skärp i vitt siden med bullioner (tofsar) i guld längs ytterkanterna. Hela dräkten hade samma snitt som den Nationella dräkten som instiftades av Gustaf III 1778.^[11]

Bilder

Dräkt för kommendör med stora korset av Vasaorden.
Vasaordens dräkt.
Vasaordens ordensdräkt.
Vasaordens härold vid Oscar I:s kröning 1844.
Vasaordens häroldsstav.
Vasaordens härold syns som nummer två från höger.
Vasaordens storkorskraschan och kedja.
Det ursprungliga ordenstecknet (1772–1860), efter sitt utseende populärt kallat ”Vasatrissan”.
Briljanterat ordenstecken
Tord Magnuson med kommendörstecknet av Vasaorden runt halsen i grönt band.