Emalj
- Emalj kan Àven syfta pÄ Tandemalj.
Emalj Àr en glas- eller glasliknande belÀggning som brÀnns fast pÄ hÄrt underlag. Det finns tre typer av emalj: transparent, opak och opal (halvtransparent, ofta iriserande). Den transparenta och opala emaljen anvÀnds frÀmst till smycken och Àdla metaller. Emaljkonst Àr ett konsthantverk som utförs genom att man helt eller delvis tÀcker föremÄl (som vanligen Àr av metall) med emalj i olika fÀrger.
Emalj framstÀlls av en mer eller mindre lÀttsmÀlt, fÀrgad eller ofÀrgad opak eller transparent glasmassa, sÄ kallad glasfluss. Den bestÄr oftast av bly-, kalium- och natriumsilikater, ibland uppblandade med borsyrade salter, och fÀrgas genom tillsats av metalloxider och andra pigment. Förr anvÀndes bÄde arsenik, antimon, uran och andra giftiga Àmnen vid emaljproduktion. Emalj som produceras i dag Àr mycket mindre hÀlsoskadlig; mÄnga mÀrken sÀljer helt blyfri emalj.
Traditionellt pulveriseras emaljen, fuktas och appliceras med hjÀlp av pensel pÄ ytan, som kan vara av metall, fajans, porslin, glas, med mera.
För massproduktion av emaljerade metallföremÄl lÄter man sedan 1960-talet föremÄlet vara den ena polen i en elektrisk krets och den andra polen vara en spraypistol med torrt emaljpulver; emaljen kommer dÄ att fÀsta pÄ föremÄlet med statisk elektricitet[1].
DĂ€refter brĂ€nns emaljen â över öppen lĂ„ga eller i en ugn â vid 500â800 °C sĂ„ att emaljpulvret brĂ€nns fast pĂ„ underlaget. Emaljen fĂ„r sedan svalna lĂ„ngsamt och kan dĂ€refter slipas och efterbehandlas.
Emaljeringstekniker
[redigera | redigera wikitext]
Cellemalj
[redigera | redigera wikitext]I cellemalj eller vÀggemalj (franska émail cloisonné) utförs teckningen genom att fina metalltrÄdar, vanligen i guld eller silver, löds fast pÄ ytan (pÄ t.ex. guld, silver eller koppar) och bildar lÄga vÀggar (cloisons) mellan de olika figurerna och figurdelarna. Mellanrummen (cellerna) fylls med emalj. Detta emaljeringssÀtt utövades tidigt i Bysans och överfördes dÀrifrÄn till VÀsteuropa, dÀr Köln, Trier och andra stÀder vid nedre Rhen under den Àldre medeltiden var huvudorter för tillverkningen. I början pÄ 1900-talet utfördes cellemaljer med stor skicklighet i Indien, Kina och Japan, men pÄ enklare material (koppar, porslin, mÀssing). Gamla cellemaljer Àr ytterst sÀllsynta och dyrbara.
Gropemalj
[redigera | redigera wikitext]
I gropemalj (franska émail champlevé) utförs teckningen genom gravering eller etsning, genom att figurerna och figurdelarna eller mellanrummen mellan figurerna fördjupas i metallytan, och de pÄ detta sÀtt uppkomna fördjupningarna (groparna) fylls med emalj. Underlaget Àr ofta koppar, vars oemaljerade partier dÄ vanligen förgylls, sÄ att figurerna antingen framstÄr i emalj mot guld eller i guld mot emalj. Denna teknik utövades frÄn och med 300-talet f.Kr. bland folken norr om Alperna.
Reliefemalj
[redigera | redigera wikitext]I reliefemalj (franska émail de basse taille eller émail translucide sur relief) utförs teckningen med gravstickel i lÄg relief och fÀrglÀggs dÀrefter med genomskinlig emalj som bildar en jÀmn yta genom vilken reliefens högre stÀllen skimrar ljusare och de lÀgre mörkare. Detta görs pÄ ett underlag av guld eller silver. ArbetssÀttet uppkom i Italien, överfördes dÀrifrÄn till Frankrike och Tyskland, samt blomstrade pÄ 1400-talet i Montpellier och vid Rhen. Dess Àldre alster Àr mycket sÀllsynta.
Fönsteremalj
[redigera | redigera wikitext]Fönsteremalj (franska émail plique à jour) bestÄr av trÄdmönster utan bakgrund, vanligen i guld eller silver, som fylls med fÀrgad, transparent emalj, som slÀpper igenom ljus. Emaljen införs i pulverform i mellanrummen och smÀlts de jour (för dagen, d.v.s. utan underlag, med arbetets baksida obetÀckt) i flera upprepade omgÄngar. Denna teknik har anvÀnts till exempel till skedskaft, smycken och smÄ vaser.
Emalj pÄ upphöjda partier
[redigera | redigera wikitext]Emalj pÄ upphöjda partier (franska baisse taille eller émail de haut relief): metallföremÄl med upphöjda partier av olikartad form, överdragna med fÀrgade glasflusser.
Emalj kan ocksÄ appliceras genom doppning, siktning eller air-brush, och emaljerade ytor kan ocksÄ pÄföras keramiska dekaler, bladguld etc.
MĂ„laremalj
[redigera | redigera wikitext]
MĂ„laremaljen (franska Ă©mail peint) Ă€r en verklig mĂ„lning med emaljfĂ€rger pĂ„ metall (vanligen koppar), oftast pĂ„ ett grundlager av emalj. Denna teknik uppkom, sannolikt under pĂ„verkan av glasmĂ„lningen, pĂ„ 1300-talet i Limoges (sĂ„dana arbeten benĂ€mns dĂ€rför ocksĂ„ Limoges-emaljer), nĂ„dde en hög grad av fullĂ€ndning pĂ„ 1500-talet och har dĂ€refter utövats i de flesta europeiska lĂ€nder. I Sverige var Johan Georg Henrichsen (död 1779) framstĂ„ende pĂ„ detta omrĂ„de. Ăven i Kina och Japan har denna konstart varit kĂ€nd mycket lĂ€nge. EmaljmĂ„lning har anvĂ€nts pĂ„ en mĂ€ngd olikartade föremĂ„l: i Ă€ldre tider pĂ„ bords- och dryckeskĂ€rl och pĂ„ tavlor, under senare tider framför allt pĂ„ smĂ€rre föremĂ„l, som dosor, etuier, urfoder, smycken och miniatyrportrĂ€tt; i Kina och Japan pĂ„ husgerĂ„d, som brickor, skrin, dosor, kannor och till och med möbler (bord och liknande).
Emaljliknande lackering
[redigera | redigera wikitext]BeslÀktad med mÄlaremaljen, men vanligen med en annan beteckning Àr emaljdekorationer pÄ fajans, porslin och glas.
Andra anvÀndningsomrÄden
[redigera | redigera wikitext]
I slutet av 1800-talet hade kostnaden för emaljering sjunkit sÄ mycket att emaljerade föremÄl kunde saluföras som bruksvaror. Genom sin tÀta och lÀttrengjorda yta blev emaljerad plÄt ett populÀrt material för badkar och husgerÄd. à r 1884 började Kockums sin tillverkning av emaljerade kÀrl. PÄ senare tid har anvÀndningsomrÄdena för emalj breddats. Numera Äterfinns emalj bÄde som exempelvis vÀggmaterial pÄ fasader och i gÄng- och biltunnlar samt som alternativ till kakel i köket. Smyckesemalj skiljer sig frÄn industriell emalj pÄ sÄ vis att den industriella emaljen liknar lera eller engobe och oftast pÄförs i flytande form genom doppning eller airbrush. Den bildar, i motsats till smyckesemalj, ett homogent skikt först under brÀnning.
För att stÄ emot vÀder och vind utfördes ofta gatuskyltar emaljerade. I en del svenska stÀder finns sÄdana fortfarande kvar, exempelvis i Uppsala och BorlÀnge, och sÄdana skyltar nyproduceras ocksÄ. Det vanligaste utförandet Àr vit text pÄ blÄ botten.
Kall emalj Àr en benÀmning som anvÀnts om vissa lackfÀrger som har viss likhet med emalj, men annars inte har nÄgon likhet med den verkliga emaljen.[2]
I forntiden var babylonierna, assyrierna och elamiterna mÀstare i konsten att emaljera tegel.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]
Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn Nordisk familjebok, Emalj, 31 augusti 1907.
Linda Darty: The art of enameling; Techniques, projects, inspiration datum=2004
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Emalj.
