TrÀdkult





TrĂ€dkult (eng. tree worship, ty. baumkult) Ă€r kulter vid eller helighĂ„llande av trĂ€d. TrĂ€dkult Ă€r eller har varit vanligt i nĂ€stan alla kulturer. I allmĂ€nhet Ă€r kulten förknippad med enstaka, vanligen stora eller sĂ€rprĂ€glade vĂ€xande trĂ€d eller med vad som kallats en helig lund (en dunge med lövtrĂ€d). Ăven motsvarande seder kring trĂ€stĂ€nger och trĂ€d som fĂ€llts, sĂ„som majstĂ€nger, feststĂ€nger eller björkdragning, brukar betecknas som trĂ€dkult.
Liksom för mÄnga andra kulter och seder Àr tolkningen svÄr. TrÀden betraktas vanligen som symbol för det heliga, som en hierofani, dÀr det heliga framtrÀder, som en boplats för ett vÀsen, som en plats helgad Ät förfÀder eller en gudom. I mÄnga fall utgör det helt enkelt en markering av en mötesplats för mÀnniskor.
Ăldre folktradition
[redigera | redigera wikitext]Tacitus skriver Ă„r 98 e. Kr. i Germania att kultplatser primĂ€rt var heliga lundar och trĂ€d, vilket fĂ„r viss bekrĂ€ftelse av bevarade kristna missionsberĂ€ttelser â dĂ€r trĂ€d och lundar uppfattats som de tecknen pĂ„ hedendom, som skulle förstöras.[1] Men âheliga lundarâ kunde anvĂ€ndas pĂ„ olika sĂ€tt och för olika Ă€ndamĂ„l, som exempelvis tingsplats. Ăven ortnamnsforskning[2] och landskapslagar ger stöd för trĂ€dkult.
I Geismar högg den helige Bonifatius i början av 700-talet ned vad som uppfattades vara hessernas "heliga ek", kallad Donarseken.[3] Saxarna anvÀnde namnet Irminsul för en pelare eller trÀd tolkad som VÀrldspelaren. En sÄdan beskrivs ha funnits i nÀrheten av Weser i Tyskland, och en förstördes av Karl den store Är 772.
Lundar eller enstaka trÀd har ibland betraktats som uppehÄllsplats för kvinnliga gudavÀsen, som antikens dryader och hamadryader. FörestÀllningen att ett trÀd representerar en avlidens sjÀl beskrivs i sagan om Askungen, liksom i motivet att tvÄ hopslingrade trÀd vÀxer ur en grav dÀr ett Àlskande par jordats. Seden att vid ett barns födelse plantera ett trÀd som en sorts vÄrdtrÀd Àr relativt modern.
Ăven i sagans vĂ€rld upptrĂ€der myter om trĂ€d. I Askungen anses ett trĂ€d hysa en avlidens sjĂ€l. Den gamla svenska folkloren berĂ€ttar om utvalda trĂ€d som hĂ€lsobringande och offerplatser dĂ€r sjukdomar kunde avlĂ€mnas eller kĂ€rleksrelationer befĂ€stas.
BytrÀd och vÄrdtrÀd
[redigera | redigera wikitext]Traditionen av att plantera vÄrdtrÀd Àr av oklar Älder, men har uppfattats som en garant för gÄrdens framtida vÀlgÄng. Innan laga skiftet kan Àven bytrÀd har förekommit.
I Finland har man nÀr nÄgon lÀmnat sin hemby planterat ett trÀd, kallat karsikko, till Äminnelse. I Finland finns allmÀnt en mer rik sed kring trÀdkult Àn i Sverige.
VÀrldstrÀdet
[redigera | redigera wikitext]I den fornnordiska litteraturens kosmogoni spelar "vĂ€rldstrĂ€det" Yggdrasil en central roll â de första mĂ€nniskorna, Ask och Embla, skapades ur trĂ€d (ask och alm). Lundar som kultplatser beskrivs frĂ„n bland annat Gamla Uppsala och Lejre i Danmark.
Bibeln
[redigera | redigera wikitext]Av bland annat 5:e Moseboken 12:2 framgĂ„r att trĂ€d Ă„tnjöt gudomlig dyrkan eller var kult- och orakelplatser. I bĂ„de Gamla och Nya Testamentet Ă€r trĂ€d vanlig som symbol, den rĂ€ttfĂ€rdige Ă€r âett grönskande trĂ€dâ (Psaltaren 1:3), himmelriket Ă€r som ett trĂ€d som âvĂ€xer och breder ut sigâ (Matteus 13:32).
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]KÀllförteckning
[redigera | redigera wikitext]- Collis, J.S., TrÀden och mÀnniskorna (sv. övers. 1956).
- Ewald, G., Svenska vÄrdtrÀd, VÄrgÄrda, 1983.
- Gunnarsson, Allan, TrÀden och mÀnniskan, R&S, 1988.
- Hyltén-Cavallius, G.O., WÀrend och wirdarne, 1921.
- Palm, T., TrÀdkult, Lund, 1948.
- Ström, F., L. Honko, & M. Lårusson,"Heliga trÀd", i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 6, 1981.
- von Sydow, C.W., "NÄgot om trÀden i folkets tro och sed", i Sigurd Erixon & S. Wallin (utg.), Svenska kulturbilder 6, 1932.
- Tillhagen, C.-H., Skogarna och trÀden, 1995.