Korstecken

Korstecken, även Korstecknet, (latin signum crucis^[1], även crux usualis^[2]) betecknar det i stora delar av kristendomen allmänt förekommande bruket att be, välsigna eller bekänna, samtidigt som personen tecknar ett kors i luften med ett eller flera fingrar, ofta åtföljt av orden "I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen." Det brukas av personer vid enskild andakt, liturgiskt av präster för välsignelse, och under sakramenten.

Korstecknet återfinns inom alla tre stora grenar av kristendomen, och är en av grundbönerna i den romersk-katolska kyrkan^[3]

Symbolik

Inom kristendomen symboliserar korset samhörigheten med Kristus och hans välsignelse; det symboliserar hans död och korsfästelse och hör därmed samman med syndernas förlåtelse.

Utförande

Utförandet skiljer sig åt mellan traditioner och beroende på vem den bedjande respektive situationen är. Det går att skilja mellan tre grundvarianter^[4]:

ett stort kors, som tecknas över kroppen
ett mindre kors, som tecknas över panna, läppar och hjärta
ett litet kors, som tecknas i pannan eller över ett föremål.

I Svenska kyrkan, liksom i den katolska kyrkan, korsar den enskilda troende sig med högra handen från pannan (vid "Faderns") till bröstet (vid "Sonens"), och från vänstra axeln (vid "den Helige Andes namn") till högra ("Amen"). Det äldre bruket var att man drog tvärbalken från vänster till höger när man välsignade någon annan, medan man drog den spegelvänt från höger till vänster när man välsignade sig själv.

Fingerställningar

Korstecknet kan utföras på olika sätt, med enbart tummen, med flera fingrar eller med hela handen.

När det lilla korset tecknas används tummen eller ett pekfinger.

Användandet av två utsträckta fingrar (pek- och långfinger) utvecklades för att symbolisera Kristus natur som sann Gud och sann människa. Senare växte bruket fram att de utsträckta fingrarna blev tre (tumme, pek- och långfinger) för att symbolisera treenigheten, medan ring- och lillfinger som då viks in mot handen istället symboliserade de två naturerna.^[5]

Olika kyrkor

Katolska kyrkan

Katoliken börjar och slutar varje bön med ett korstecken, oftast då det stora korset som tecknas med högra handen från pannan till bröstet och från vänstra axeln till högra^[3].Korstecknet utförs även vid andra tillfällen till skydd för faror eller frestelser, i synnerhet av andlig art. Korstecknet utförs med högra handen, antingen i luften eller mot något föremål. Korstecknet nyttjas även vid välsignelseceremonier och vid religiösa invigningar. Då en människa sålunda tecknas eller tecknar sig själv med korstecken ("korsar sig"), sker det vanligen på pannan eller bröstet, men även på munnen och båda skuldrorna, oftast så, att alla dessa kroppsdelar "korsas", det vill säga korstecknet görs från pannan ned över bröstet samt från den ena skuldran till den andra.^[2]

Enligt Oremus, katolsk bönbok, är korstecknet en påminnelse om vårt dop, och en bön om den Treenige Gudens beskydd.^[6] Korstecknet betecknas av katolska kyrkan som en avlatsbön.^[7] I det medeltida västerlandet uppkom bruket, i samband med brytningen med östortodoxa kyrkan, att dra tvärbalken från vänster till höger även över sig själv. Påve Innocentius III torde ha genomfört denna förändring.

I den romersk-katolska kyrkan nyttjas vanligen hela flata handen ("det latinska korset") eller också, egentligen i Tyskland, tummen tryckt mot pekfingret och de andra fingrarna tryckta mot det senare, under det att vänstra handen vilar på bröstet ("det tyska korset"). De romersk-katolska gör alltid korstecknet från vänster till höger, vanligen med uttalande av orden: "I Guds Fadrens och Sonens och den Helige andes namn! Amen" (eller på latin: In nomine Patris, Filii et Spiritus sancti! Amen).^[2]


Bysantinskt (ortodoхt) korstecken.		Gammal- troendes korstecken.

Ortodoxa kyrkor

I ortodoxa kyrkor görs korstecknet med högra handen, varvid tummen, pekfingret och långfingret hålls ihop. Man drar tvärbalken från höger till vänster.^[8]

Inom grekisk-katolska kyrkan görs korstecknet från den högra till den vänstra skuldran med den högra handens tre första fingrar sammantryckta (en hänsyftning på den heliga treenigheten), varvid ringfingret och lillfingret böjs ned i handen, under uttalande av orden: "Helige Gud, helige Starke, helige Odödlige, förbarma dig!"^[2]

Gammaltroende

Bland gammaltroende ortodoxa i Ryssland var det tidigare sed att utföra korstecknet med två fingrar. Patriark Nikon genomförde förändringar i gudstjänstlivet och en av dem var att korstecknet skulle utföras med tre fingrar. Detta ledde till den Stora schismen och underminerade kyrkans roll.

Protestantiska kyrkor

Bruket av korstecknet skiljer sig åt mellan olika protestantiska inriktningar. Framförallt återkommer det inom de lutherska, anglikanska och metodistiska traditionerna^[9]^[10]. Utförandet är samma som inom den romersk-katolska kyrkan.

Svenska kyrkan

Genom dopet blir den kristne förbunden med Kristi kors och Kyrkan, och därför brukar korstecknets innebörd anknytas till detta sakrament.^[11] Korstecknet betecknas av Svenska kyrkan som en segersymbol och som "en bön i handling",^[12] I till exempel Linköpings domkyrka finns vigvatten för besökare att använda vid korstecknet; där definieras korsandet som att använda kroppen i bönen.^[11]

Korstecknet levde i Sverige kvar efter reformationen och försvann ur dopritualen först 1811. Under 1900-talet har det tagits upp på nytt inom Svenska kyrkan.^[13].

Övriga svenska samfund

Länge fanns det en skepsis mot bruk av korstecken och andra praktiker som uppfattades som katolska, inklusive korstecknet, inom svenska frikyrkor. Sedan 1990-talet har det skett en förändring av denna inställning.^[14]

Schismatiska kyrkorna

Inom de schismatiska kyrkorna och sekterna används vid "korsandet" särskilda fingerläggningar, olika de förut nämnda.^[2]

Historia

Korstecknets bruk är mycket gammalt. Basileios den store (död 379) härleder det från apostlarnas tid. Redan Tertullianus (död 220) nämner korstecknet på pannan som ett vanligt bruk vid nästan alla möjliga tillfällen i det dagliga livet. Cyprianus (död 258) och de apostoliska konstitutionerna tala om det som en beståndsdel i den gamla dopritualen (jämför dop och primsigning). Under de första århundradena gjordes korstecknet antagligen med högra handens tumme, under det att de övriga fingrarna hölls rakt upp och sammanslutna.^[2]

Vid reformationens införande avskaffade den reformerta kyrkan (utom den engelska episkopal-kyrkan) bruket av korstecken. Inom den lutherska kyrkan bibehölls det dock allmänt i början. Luther ger till och med anvisning till korstecknet vid morgon- och aftonbönerna i slutet av sin lilla katekes.^[2]

Referenser

↑ ”Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/korstecken?isSearchResult=true. Läst 6 december 2025.
1 2 3 4 5 6 7 Korstecken i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
1 2 ”Oremus”. Veritas förlag. 2008. sid. 19. https://kln.se/wp-content/uploads/Oremus-2008-del-01.pdf. Läst 6 december 2025.
↑ Irénée Henri Dalmais, red (1987). Principles of the liturgy. The Church at prayer / ed. by Aimé Georges Martimort. Liturgical Pr. ISBN 978-0-8146-1363-4. Läst 6 december 2025. ”As early as the beginning of the third century in Africa and at Rome, the making of a sign of the cross on the forehead during the rites of initiation seems already to be a traditional way of showing that the person belonged to Christ and to be regarded as a kind of invisible seal; Christians also made the sign of the cross on themselves rather frequently. It was then extended to the various senses and became an exorcistic gesture. Another form of the sign of the cross is the gesture of blessing, made either with all the fingers extended and joined or with some fingers extended and the others closed; the manner varied according to the practice of different Churches and different periods, and was also influenced by allegorical considerations; Easterners have often been accustomed to giving a blessing while holding a cross. Finally, the large sign of the cross (forehead to breast to shoulders) that is familiar to modern believers seems of relatively late origin”
↑ ”CATHOLIC ENCYCLOPEDIA: Sign of the Cross”. www.newadvent.org. https://www.newadvent.org/cathen/13785a.htm. Läst 6 december 2025.
↑ Oremus. 4 uppl. Stockholm: Stockholms katolska stift & Katolska liturgiska nämnden 1991. ISBN 91-970183-2-5
↑ "Prayers Every Catholic Should Know", benedictinehighschool.org Arkiverad 22 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine., sidan läst 31 januari 2009
↑ Inofficiell portal för ortodox kristendom: "Korstecknet" Arkiverad 17 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine., Ortodoxa kyrkan i Sverige, sidan läst 21 maj 2016
↑ Robert Elmer (14 april 2023). ”Why Do Some Christians Make the Sign of the Cross—& Others Don't?” (på amerikansk engelska). Word by Word. https://www.logos.com/grow/nook-christians-sign-of-the-cross/. Läst 6 december 2025.
↑ ”Sign of the Cross | Research Starters | EBSCO Research” (på engelska). EBSCO. https://www.ebsco.com/. Läst 6 december 2025.
1 2 "Korstecknet", linkopingsdomkyrka.se Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., sidan läst 31 januari 2009
↑ "korstecken", Dopets ABC, svenskakyrkan.se^{[död länk]}, sidan läst 31 januari 2009
↑ Sundelin, Elin (2013). ”Präster och gester. Korstecknandets utveckling inom Svenska kyrkan.”. Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap. https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4144964&fileOId=4144965. Läst 6 december 2025.
↑ Larsson, Albin (21 nov 2022). ””Korstecken ansågs vara något hedniskt””. Dagen. Dagen. https://www.dagen.se/nyheter/2022/11/21/korstecken-ansags-vara-nagot-hedniskt/. Läst 9 december 2023.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Korstecken.

[1] ”Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/korstecken?isSearchResult=true. Läst 6 december 2025.

[NFB-2] 1 2 3 4 5 6 7 Korstecken i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)

[:0-3] 1 2 ”Oremus”. Veritas förlag. 2008. sid. 19. https://kln.se/wp-content/uploads/Oremus-2008-del-01.pdf. Läst 6 december 2025.

[4] Irénée Henri Dalmais, red (1987). Principles of the liturgy. The Church at prayer / ed. by Aimé Georges Martimort. Liturgical Pr. ISBN 978-0-8146-1363-4. Läst 6 december 2025. ”As early as the beginning of the third century in Africa and at Rome, the making of a sign of the cross on the forehead during the rites of initiation seems already to be a traditional way of showing that the person belonged to Christ and to be regarded as a kind of invisible seal; Christians also made the sign of the cross on themselves rather frequently. It was then extended to the various senses and became an exorcistic gesture. Another form of the sign of the cross is the gesture of blessing, made either with all the fingers extended and joined or with some fingers extended and the others closed; the manner varied according to the practice of different Churches and different periods, and was also influenced by allegorical considerations; Easterners have often been accustomed to giving a blessing while holding a cross. Finally, the large sign of the cross (forehead to breast to shoulders) that is familiar to modern believers seems of relatively late origin”

[5] ”CATHOLIC ENCYCLOPEDIA: Sign of the Cross”. www.newadvent.org. https://www.newadvent.org/cathen/13785a.htm. Läst 6 december 2025.

[6] Oremus. 4 uppl. Stockholm: Stockholms katolska stift & Katolska liturgiska nämnden 1991. ISBN 91-970183-2-5

[7] "Prayers Every Catholic Should Know", benedictinehighschool.org Arkiverad 22 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine., sidan läst 31 januari 2009

[8] Inofficiell portal för ortodox kristendom: "Korstecknet" Arkiverad 17 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine., Ortodoxa kyrkan i Sverige, sidan läst 21 maj 2016

[9] Robert Elmer (14 april 2023). ”Why Do Some Christians Make the Sign of the Cross—& Others Don't?” (på amerikansk engelska). Word by Word. https://www.logos.com/grow/nook-christians-sign-of-the-cross/. Läst 6 december 2025.

[10] ”Sign of the Cross | Research Starters | EBSCO Research” (på engelska). EBSCO. https://www.ebsco.com/. Läst 6 december 2025.

[linkopingsdomkyrka.se-11] 1 2 "Korstecknet", linkopingsdomkyrka.se Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., sidan läst 31 januari 2009

[12] "korstecken", Dopets ABC, svenskakyrkan.se^{[död länk]}, sidan läst 31 januari 2009

[13] Sundelin, Elin (2013). ”Präster och gester. Korstecknandets utveckling inom Svenska kyrkan.”. Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap. https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4144964&fileOId=4144965. Läst 6 december 2025.

[14] Larsson, Albin (21 nov 2022). ””Korstecken ansågs vara något hedniskt””. Dagen. Dagen. https://www.dagen.se/nyheter/2022/11/21/korstecken-ansags-vara-nagot-hedniskt/. Läst 9 december 2023.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]