Svenska industriens mÀn/William Chalmers
WILLIAM CHALMERS.
Rikets andra stad, Göteborg, rÀknar bland sin idoga, arbetssamma befolkning ett icke ringa antal engelsmÀn, som genom affÀrsskicklighet förvÀrfvat en betydande rikedom och, genom sina rikedomars anvÀndande till allmÀnt gagn, hafva ansprÄk pÄ ett tacksamt minne, hos efterkommande.
En af dessa mÀn Àr donatorn William Chalmers.
Född af engelska förÀldrar i Göteborg 1748, egnade han sig i unga Är Ät köpmansyrket. Sedan han, genom flitigt och samvetsgrant arbete pÄ ett par större handelskontor, gjort sig noga förtrogen med handelsvetenskapens mÄnga och olikartade detaljer, beslöt han öppna en handelsrörelse för egen rÀkning och ingick för detta ÀndamÄl bolag med en af sina ungdomsvÀnner L. KÄhre.
Efter nÄgra Ärs förlopp lemnade han likvÀl sin plats i firman Ät en yngre broder James och företog sjelf en utrikes resa, frÄn hvilken han Äterkom till Sverige 1782.
De omfattande insigter han hÀrunder förvÀrfvat sig, rörande affÀrsförhÄllandena pÄ en mÀngd vigtiga handelsplatser, föranledde Ostindiska kompaniet att antaga honom till sin superkarg. I denna egenskap afgick han följande Äret (1783) till Kina och Bengalen, i hvilket senare land han bosatte sig för en tid af tio Är, och Äterkom till Göteborg först 1793, sÄsom en efter den tidens förhÄllanden ganska rik man.
Ostindiska kompaniet invalde honom nu bland sina direktörer med sÀte och stÀmma i styrelsen, der han utvecklade hela en kraftfull mans verksamhet att förekomma den upplösning, som hotade kompaniet i följd af förÀndrade konjunkturer och störande politiska tilldragelser.
Medan han sÄlunda arbetade pÄ att hÄlla afloppet öppet till den utlÀndska marknaden för kompaniets handelsvaror, verkade han med allt nit att framkalla en ny pulsÄder för Göteborgs kommersiela lif i TrollhÀtte-kanal, hvars snara fullbordande till ej obetydlig del fÄr tillskrifvas Chalmers' jernvilja.
Efter kompaniets upplösning, hvilken han, oaktadt alla bemödanden, icke kunnat förekomma, drog han sig tillbaka med sin samlade förmögenhet, den han före sin död anslog till allmĂ€nt gagneliga företag. Ett af dessa â och ett af de förnĂ€msta â var den vetenskapligt praktiska undervisnings-anstalt i Göteborg, som efter honom fĂ„tt namn af Chalmerska slöjdskolan.
Till att verka för den svenska industriens höjande och Ästadkomma ett lÀroverk, som kunde bibringa blifvande slöjdidkare och handtverkare de vetenskapliga grunderna för deras yrke, anvisade han i sitt testamente en summa, hvilken, dÄ den efter Ätskilliga processer genom laga dom stadfÀstes för sitt ÀndamÄl, uppgick till 109,000 riksdaler.
Efter att vid sin första anlÀggning haft att kÀmpa med Ätskilliga vidriga öden, intager den Chalmerska slöjdskolan nu en hedersplats bland rikets tekniska lÀroverk, med tio lÀrare, med nya, stÄtliga byggnader, samlingar och allt nödigt tillbehör, för att i de olika Àmnena undervisa mer Àn hundra elever.
Det Àr en vacker minnesvÄrd William Chalmers rest sig i detta verk; det Àr ett monument, som, bÀttre Àn marmor-mausolén, skall emotstÄ Ärhundradens glömska.
Redan 1801 hade Chalmers blifvit utnÀmd till kommendör af vasa-orden; 1809 erhöll han titel af kanslirÄd och afled ogift i Göteborg d. 3 juli 1811.
