Hoppa till innehÄllet

Sveriges historia 1968–1991

FrÄn Wikipedia
(Omdirigerad frÄn Sveriges historia 1968-1989)
Sveriges historia
Sveriges stora riksvapen
Denna artikel ingÄr i en artikelserie
Tidsaxel
Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1397–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Ny konstitution och union (1809–1866)
Industrialiseringen (1866–1905)
1900-talets början (1905–1914)
Första vĂ€rldskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Depressionen (1929–1939)
Andra vĂ€rldskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–1967)
Slutet av kalla kriget (1968–1991)
Nutiden (1991–)
Ämnen
Regenter ‱ Statsministrar
Krig ‱ Freder
MilitĂ€rhistoria ‱ Ekonomisk historia ‱ Vetenskapshistoria

Sveriges historia 1968–1991 Ă€r Sveriges historia frĂ„n början av 1968 till Regeringen Carl Bildts tilltrĂ€de hösten 1991. Året 1968 (se 68-vĂ€nstern) var ett tumultartat Ă„r dĂ€r politiska övertygelser resulterade i uppkomsten av rörelser som FNL-rörelsen men Ă€ven uppkomsten av nya partier som delvis övervakades frĂ„n myndigheternas sida. Andra delar av samhĂ€llet förĂ€ndrades ocksĂ„ kraftigt under slutet av 1960-talet – nĂ„gra exempel var gymnasiereformen Lgy 70, högertrafikomlĂ€ggningen, utbredningen av subkulturer, den sexuella revolutionen, du-reformen, införandet av lediga lördagar, förberedandet av kommunreformen 1971 och slutet pĂ„ Tage Erlanders rekordlĂ„nga mandat som statsminister. 1970-talet prĂ€glades av en stagnerande ekonomi till följd av oljekrisen och den uppkommande miljöfrĂ„gan som rörde frĂ€mst kĂ€rnkraftsfrĂ„gan. Den första borgerliga regeringen pĂ„ 44 Ă„r under Thorbjörn FĂ€lldin tilltrĂ€dde 1976 men fortsatte i mĂ„ngt och mycket socialdemokraternas idĂ© om ett vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€lle. Den borgerliga samverkan kĂ€nnetecknades av mĂ„nga regeringsbyten. Efter den borgerliga perioden 1976–1982 följde Socialdemokraternas Ă„terkomst till regeringsmakten under Olof Palme. Palmes död 1986 markerade slutet pĂ„ en period dĂ€r Sverige försökte höja sin röst i vĂ€rlden och stödde olika rörelser i vĂ€rlden sĂ„som ANC i Sydafrika och dĂ€r Palme engagerade sig för en kĂ€rnvapenfri zon i Nordeuropa. 1980-talet prĂ€glades dock ocksĂ„ av en strid om vilken riktning socialdemokratin och hela samhĂ€llet skulle vĂ€lja. Socialdemokratin fick alltmer liberala drag och olika avregleringar som kreditavregleringen bidrog till spekulationsekonomin i slutet av 1980-talet som sedan övergick i 1990-talskrisen under vilken Carl Bildt blev statsminister för den borgerliga fyrklövern 1991–1994.

VĂ€nstervĂ„gen 1968–1976

[redigera | redigera wikitext]

RekordÄren

[redigera | redigera wikitext]

1960-talet prĂ€glades av en rekordartad tillvĂ€xt dĂ€r bĂ„de vinster och löner steg snabbt. Genom kollektivavtal en liberal nĂ€ringspolitik och en snabb förflyttning av arbetskraft frĂ„n olönsamma branscher till lönsamma branscher (“flyttlasspolitik”) nĂ„ddes en stark ekonomisk tillvĂ€xt.[1] Även reallönerna steg Ă„r efter Ă„r.[2] Efter en tillbakagĂ„ng 1966 gjorde SAP i valet 1968 sitt bĂ€sta val sedan 1940 som betydde att (S) fick 50,1% i Tage Erlanders sista val som partiledare. Ett Ă„r senare, 1969, skulle Olof Palme ta över som ledare för Socialdemokraterna.[3]

"1968"

[redigera | redigera wikitext]
Olof Palme (1974).

Studenterna bĂ„de politiserades och radikaliserades sedan mitten av 1960-talet som inom studentrörelsen nĂ„dde sin höjdpunkt med kĂ„rhusockupationen 1968 i Stockholm. Karl Marx Ă„terupptĂ€cktes och blev en viktig tĂ€nkare som mĂ„nga ungdomar tog till sig. Dessutom blev u-lĂ€ndernas fattigdom och hotet frĂ„n atombomben starkt bidragande orsaker till radikaliseringen. USA:s krig i Vietnam upplevdes som orĂ€ttfĂ€rdigt och gjorde att mĂ„nga engagerade sig i “FNL-rörelsen” och snart bildades De förenade FNL-grupperna (DFFG) som dominerades av det stalinistiska KFML(r). Men bortom de politiska motsĂ€ttningarna blev 60-talet Ă€ven en period dĂ€r gamla sĂ€tt att leva ifrĂ„gasattes och dĂ€r man öppet började diskutera sexualitet, dĂ€r man plötsligt duade varandra och dĂ€r man utvecklade en ny syn pĂ„ brottslighet.[4] Jan Guillou menar att viktiga orsaker bakom politiseringen var det som pĂ„gick i omvĂ€rlden pĂ„ den tiden, bland annat Vietnamkriget samt diktaturerna i Spanien och Grekland.[5] För studenterna som deltog i kĂ„rhusockupationen var ett viktigt skĂ€l UKAS som kritiserades för den resulterade i fasta utbildningsprogram som begrĂ€nsade studenternas frihet nĂ€r det gĂ€llde utbildning.[6] Detta hĂ€ngde ihop med att högskoleutbildningarna anpassades till det som företagen och andra arbetsplatser förvĂ€ntade sig av framtida anstĂ€llda.[7]

I och med vÀnstervÄgen ökade de anti-amerikanska stÀmningarna i Sverige som Àven pÄverkade socialdemokratin vilket kan ses i ett tal av kommunikationsminister Olof Palme i GÀvle 1965 dÀr han menade att social rÀttvisa inte kan tvingas fram genom vÄld vilket USA tolkade som ett stöd till Nordvietnamesiska FNL. Svenska kommittén för Vietnam bildades i januari 1968 och socialdemokraten Gunnar Myrdahl blev dess ordförande. En mÄnad senare organiserade kommittén en demonstration i Stockholm dÀr Olof Palme (nu utbildningsminister) gick bredvid Nordvietnams Moskvaambassadör. Detta tillsammans med Palmes uttalande att FNL representerade demokratin i Vietnam mer Àn USA vÀckte starka reaktioner i Förenta staterna som drog tillbaka sin ambassadör i fem veckor, nÄgot som aldrig hade förekommit i de bÄda lÀndernas relationer hittills.[8]

En bottenpunkt i de dÄliga relationerna mellan Sverige och USA bildade Olof Palmes jultal den 23 december 1972 dÀr han fördömde USA:s bombningar i Vietnamkriget och jÀmförde dem med bland annat tyskarnas illdÄd under andra vÀrldskriget ("Guernica", "Oradour", "Babij Jar", "Lidice", "Treblinka").[9] Bakgrunden till Palmes tal var Vietnamkriget dÀr USA:s president Richard Nixon hade inlett en bomboffensiv mot den nordvietnamesiska hamnstaden Hanoi dÀr sjukhus och bostadshus bombades med tusentals civila offer som följd.[10] Fram till 1974 fanns det inga officiella diplomatiska förbindelserna. SÀrskilt USA:s senare president Ronald Reagan fördömde Sverige som ett marxistiskt land.[11] Wilhem Agrell menar att Palme med sin officiella retorik lyckades att utnyttja stÀmningen till sin fördel vilket resulterade i det mycket goda valresultatet för SAP 1968.[12]

Men Ă€ven om jultalet ledde till en diplomatisk kris mellan lĂ€nderna sĂ„ var Palme vĂ€ldigt angelĂ€gen att upprĂ€tthĂ„lla det goda militĂ€ra samarbetet med USA som Sverige hade haft sedan kalla krigets början.[13] Inför sitt besök i USA 1970 sa Palme till ÖB Stig Synnergren: "Nu nĂ€r jag brĂ„kar med amerikanerna, se för guds skull till att vi har ett gott samarbete med amerikanerna pĂ„ försvaret i alla fall." Det nĂ€ra samarbetet som hade funnits mellan USA och Sverige sedan 1940-talet pĂ„gick precis som vanligt.[14] Även USA:s militĂ€ra leveranser till svenska Viggenplanen pĂ„gick som vanligt, att stödja det svenska flygvapnet ansĂ„gs viktigare Ă€n symboliska handlingar. DĂ€rtill övertygade Palme Islands statsminister om att behĂ„lla den US-amerikanska basen i Keflavik.[15] Försvarsminister Sven Andersson verkade ocksĂ„ för att förbĂ€ttra relationerna med USA. Att Olof Palme utsĂ„g honom till utrikesminister 1973 tolkades i USA som ett försök att förbĂ€ttra förhĂ„llandet mellan bĂ„da lĂ€nderna. Samtidigt skickade försvarsdepartementet svenska officerare till USA dĂ€r de trĂ€ffade sina US-amerikanska kollegor som precis hade deltagit i Vietnamkriget. HĂ€r fick de svenska officerarna ta del av lĂ€rdomar av USA:s bombrĂ€der i Vietnam och de hjĂ€lpte Ă€ven att planlĂ€gga nya US-amerikanska flyganfall i Vietnam.[16]

Gruvstrejken 1969/70

[redigera | redigera wikitext]

Men Ă€ven utanför de politiska partierna och högskolorna formerades en protest mot samhĂ€llet. Mest kĂ€nd av dessa strejkar "pĂ„ golvet" blev strejken som började i december 1969 i Kiruna, Svappavaara och Malmberget dĂ€r sĂ„ smĂ„ningom 4 800 arbetare anslöt sig.[17] Strejken hade sin orsak i att den statliga koncernen LKAB hade gjort stora vinster pĂ„ 1960-talet som pĂ„ grund av LO:s solidariska lönepolitik konfronterades med att lönehöjningarna stannade av, Ă€ven om gruvarbetarna under lĂ„ng tid hade tillhört de bĂ€st betalda i hela landet.[18] Att gruvarbetarna tillhörde de bĂ€st betalda berodde pĂ„ det farliga arbetet och den dĂ„liga arbetsmiljön i gruvorna. Men hade gruvarbetarna i genomsnitt drygt 40% mer Ă€n en genomsnittlig industriarbetare i början av 1960-talet hade detta försprĂ„ng krympt ihop till 20%. Dessutom försĂ€mrades arbetsmiljön pĂ„ grund av ett ökat arbetstempo och en sĂ€mre luft i gruvorna pĂ„ grund av anvĂ€ndningen av nya maskiner.[19] DĂ€rtill började LKAB:s ledning att öka gruvornas effektivitet och lönsamhet genom att anvĂ€nda Universal Maintenance Standard (UMS) dĂ€r det rĂ€knades ut hur lĂ„ng tid ett arbetsmoment fick ta. Behövde en arbetare mer tid Ă€n vad UMS hade kommit fram till fick hen löneavdrag vilket i praktiken sĂ€nkte de anstĂ€lldas löner.[20] Enligt Reino Niemi innebar UMS Ă€ven att det saknades logik i lönesĂ€ttningen, enligt honom kunde mer arbete resultera i mindre lön. Dessutom ledde UMS till en mycket stark kontroll av arbetarna, till exempel började man kontrollera hur lĂ€nge arbetarna var pĂ„ toaletten.[21] Även ledningens flytt frĂ„n Kiruna till Stockholm upplevdes som att ledningen fjĂ€rmade sig frĂ„n de anstĂ€llda.[22] DĂ€rtill tyckte de anstĂ€llda att LO inte lĂ€ngre företrĂ€dde deras intressen.[23]

KĂ„rhusockupationen 1968. DĂ„varande utbildningsminister Olof Palme talar till studenterna.

Den utlösande orsaken för strejken blev införandet av ackordslöner som ledde till ytterligare lönesÀnkningar. Den 9 december 1969 började strejken i Svappavaara. Eftersom strejken skedde under gÀllande kollektivavtal rÀknades den som "vild" och fick inget stöd av facket.[24] Fackets frÀmsta mÄl blev att se till att arbetarna skulle ÄtergÄ till jobbet, vilket dock misslyckades.[25] Att strejken rÀknades som "vild" innebar Àven att de strejkande inte hade tillgÄng till fackets strejkkassa vilket ledde till insamlingar för de strejkande.[23] Genom insamlingarna kunde strejkkassan fyllas pÄ med drygt fyra miljoner kronor enligt programmet Svenska hÀndelser.[26] Enligt P3 dokumentÀr. Den Stora Gruvstrejken samlades det in till och med sex miljoner kronor.[27] Att det samlades in sÄ mycket pengar till de strejkande berodde Àven pÄ att tvÄ tredjedelar av svenska folket stödde de strejkande.[28] Men ju lÀngre tiden pÄgick desto mjukare blev de strejkandes linje och i januari 1970 kom LKAB med ett förslag som arbetarna röstade ner med en knapp majoritet pÄ 68 röster (av totalt över 3 000 röster) och dÀrmed skulle strejken fortsÀttas. Men medlemmarna i strejkledningen var samtidigt medlemmar i olika politiska partier och förmodligen var det pressen frÄn respektive parti som ledde till att ledningen trots omröstningsresultatet rekommenderade att strejken skulle avslutas.[29] DÀrmed lades strejken ner efter 57 dagar.[30]

Som en effekt av gruvstrejken togs UMS och ackordslöner bort och pĂ„ lĂ„ng sikt förĂ€ndrades Ă€ven hela arbetsmarknaden eftersom det infördes nya lagar sĂ„ som medbestĂ€mmandelagen (MBL), lagen om anstĂ€llningsskydd (LAS) och arbetsmiljölagen (AML).[31] MBL och LAS kan ses som en effekt av att politiska ledare sĂ„ som Olof Palme insĂ„g att strejken visade att det krĂ€vdes reformer pĂ„ arbetsmarknaden för att undvika alltför negativa konsekvenser pĂ„ arbetsplatsen.[32] DĂ€rmed ökade anstĂ€llningstryggheten eftersom arbetsgivaren inte lĂ€ngre fick anstĂ€lla och avskeda sina medarbetare efter godtycke.[33] Numera skulle det finnas objektiva grunder för uppsĂ€gning och med LAS infördes infördes turordningsregeln “först in, sist ut”.[34] Enligt professor Björn Horgby blev en effekt pĂ„ lĂ€ngre sikt att samförstĂ„ndslinjen bröts, att LO gick lĂ€ngre vĂ€nsterut och formulerade idĂ©n om löntagarfonder som skulle ge arbetarna större inflytande över företagen. Detta ocksĂ„ med bakgrund mot att facket ansĂ„g att MBL enbart var rĂ„dgivande och inte gav arbetarna nĂ„gon verklig makt.[35] En annan konsekvens blev att Ă€ven andra yrkesgrupper sĂ„ som stĂ€derskor och hamnarbetare började anvĂ€nda sig av vilda strejkar.[23]

Sammanfattningsvis kan man sÀga att de strejkandes ton pÄminde om de tal som hördes under KÄrhusockupationen 1968.[22] DÀrmed kan man sÀga att protesterna bland studenterna och bland arbetarna bildade ett gemensamt mönster.[23]

Registrering av vÀnstersympatisörer

[redigera | redigera wikitext]
Jan Guillou.

Redan i slutet av 1930-talet spionerade det svenska försvaret pÄ kommunister via SÀpo; Socialdemokraterna i sin tur hade pÄ 1940-talet skapat en egen underrÀttelsetjÀnst som via 20 000 arbetsplatsombud rapporterade om misstÀnkta kommunister inom facket, information som försvaret tog del av efter att de hade slutit ett avtal med Socialdemokraterna.[36] Socialdemokraterna anvÀnde sina listor över kommunister dessutom för att identifiera kommunister som hade förtroendeuppdrag inom facket och att se till att dessa inte fick nÄgra uppdrag. Genom denna strategi hade antalet kommunistledda fackföreningar minskat frÄn 500 till 80 fram till 1952.[37] 1965 bildades den sÄ kallade InformationsbyrÄn (IB) eftersom USA ville vara sÀkra pÄ att "kommunister" respektive "vÀnsteraktivister" inte fick tillgÄng till militÀr teknologi i Sverige. I gengÀld fick Sverige köpa militÀr teknologi av USA.[38]

Sven Andersson.

Finansieringen av IB skedde via försvarsbudgeten, men utan att riksdagen kĂ€nde till IB:s existens, dĂ€rmed gav alltsĂ„ ledamöterna pengar till InformationsbyrĂ„n utan att de visste om det. Med andra ord: det fanns ingen demokratisk kontroll över verksamheten.[39] IB:s mĂ„l var att kartlĂ€gga militĂ€ra sĂ€kerhetsrisker som Ă€ven omfattade civila funktioner i samhĂ€llet, vilket betyder att de allra flesta personerna kunde vara sĂ€kerhetsrisker. Allt som allt anvĂ€nde sig byrĂ„n av 800 personer för att övervaka personer som utgjorde "sĂ€kerhetsrisker", uppskattningsvis 15 000–30 000 personer.[40] I samarbete med vĂ€stmakternas underrĂ€ttelsetjĂ€nster registrerades folk pĂ„ vĂ€nsterkanten via IB-medarbetare som fanns i alla stora svenska vĂ€nsterorganisationer som till exempel Palestinarörelsen.[38] Det avgörande tipset om IB kom via journalisten Peter Bratts gamla lumparkompis HĂ„kan Isacson som precis hade fĂ„tt sparken ifrĂ„n organisationen och som lĂ€mnade sina uppgifter under en "blöt kvĂ€ll" till bĂ„de Peter Bratt och Jan Guillou som jobbade pĂ„ den nybildade tidningen FiB/Kulturfront dĂ€r uppgifterna Ă€ven publicerades till slut.[40] Uppgifterna förnekades till en början av försvarsminister Sven Andersson som hade följt IB pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll och mycket vĂ€l kĂ€nde till organisationen och dess innehĂ„ll. NĂ€r FiB/Kulturfront tvĂ„ veckor senare kom med konkreta avslöjanden om verksamma personer inom IB tvingades Andersson att förklara sig inför riksdagen dĂ€r han delvis medgav att Guillous och Bratts efterforskningar var korrekta.[41] Men i stort sett förnekade bĂ„de Andersson och statsminister Olof Palme IB:s verksamhet.[42] MĂ„nga tidningar var skeptiska till uppgifterna och Svenska Dagbladet krĂ€vde till och med att Jan Guillou, som hade franskt medborgarskap, skulle landsförvisas. Guillou och Bratt dömdes för spioneri och fick ett Ă„rs fĂ€ngelse.[38] Som en konsekvens av affĂ€ren omorganiserades IB 1974 och understĂ€lldes försvaret. 1982 bytte IB namn till Sektionen för sĂ€rskild inhĂ€mtning (SSI), 1989 blev den till Kontoret för sĂ€rskild inhĂ€mtning (KSI).[43]

Sahlgrenska sjukhuset.

Men Ă€ven pĂ„ andra sĂ€tt försökte man att registrera kommunister som fanns exempelvis i KFML(r). Hösten 1974 kontaktade SÄPO-medarbetaren Axel Eriksson socialdemokraten Leif Andersson och gav honom namn pĂ„ personer som var "R:are" och som jobbade pĂ„ Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Att just Andersson kontaktades berodde pĂ„ att han var vice ordförande i sjukvĂ„rdsstyrelsen i Göteborg men han tyckte att han inte hade kunskap i frĂ„gan och rekryterade dĂ€rför partikollegan Jan Lindkvist som hade varit reservofficer tidigare och dĂ€rmed antogs ha kunskap om sĂ€kerhetsfrĂ„gor. Lindkvist anstĂ€lldes pĂ„ Sahlgrenska pĂ„ ett jobb som hade skapats speciellt för honom, pĂ„ ett sĂ€tt dĂ€r facket Ă„sidosattes och med en lön som var fem gĂ„nger högre Ă€n jĂ€mförbara yrken. Facket fattade dĂ€rför snabbt misstanke om att nĂ„got mĂ€rkligt var pĂ„ gĂ„ng och började kartlĂ€gga vad Lindkvist egentligen sysslade med. Lindkvist sjĂ€lv hjĂ€lpte ofrivilligt till i avslöjandet eftersom hans tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt, exempelvis att frĂ„ga folk rakt ut vilken Ă„sikt de hade, gjorde att folk förstod att det var nĂ„got mĂ€rkligt pĂ„ gĂ„ng. "Sjukhusspionen" avslöjades hösten 1975, men Sahlgrenska var lĂ„ngtifrĂ„n den enda arbetsplats dĂ€r man registrerade "R:arna", liknande verksamhet förekom Ă€ven pĂ„ exempelvis Arendalsvarvet och Volvo.[44] Enligt Lars Olof Lampers fanns det dock ingen större struktur pĂ„ registreringen, utan det var mer enskilda individer som sysslade med registreringen och som skötte verksamheten ganska klantigt.[45]

Övervakningen av politiska organisationer till vĂ€nster verkar ha fortsatt lĂ„ngt efter IB-affĂ€ren och skandalen om sjukhusspionen. Hans-Erik Sjöholm berĂ€ttar att han pĂ„ uppdrag av SĂ€po smög sig in i vpk pĂ„ 1980-talet för att fĂ„ fram information om dem.[46]

BordellhÀrvan/GeijeraffÀren

[redigera | redigera wikitext]
Lennart Geijer.
Huvudartikel: GeijeraffÀren

PÄ 1960-talet inleddes en sexuell revolution i Sverige dÀr sexualundervisning införs i skolorna samt tillgÄngen pÄ preventivmedel ökar vilket ocksÄ leder till en frigörelse för kvinnor. Baksidan av denna revolution blev att antalet bordeller i Stockholm ökade explosionsartat dÀr justitieministern Lennart Geijer var en drivande kraft som lÀttade pÄ lagar om pornografi. Den ökade bordellverksamheten förknippades snabbt med kriminella verksamheter.[47] Mest uppmÀrksammad blev fallet Doris Hopp som drev en bordellverksamhet dÀr hon förmedlade minderÄriga flickor som till exempel den dÄ 14-Äriga Eva Bengtsson. Bland de kunder som köpte sex fanns justitieministern Lennart Geijer.[48] Eftersom sexköpen innebar att Geijer och de andra involverade politikerna kunde pressas ut informerade rikspolischefen Carl Persson statsminister Olof Palme om justitieministerns kontakter med prostituerade. Att just Geijer pekades ut riskerade att bli besvÀrande under den begynnande valrörelsen hösten 1976 vilket föranledde Olof Palme att hÄlla informationen hemligt, promemorian som informerade om Geijer lÄstes in i ett kassaskÄp.[49] Att Persson hade informerat Palme om Geijer avslöjades av Dagens Nyheter i november 1977. Men artikeln innehöll vissa felaktigheter vilket Palme utnyttjade för att förneka alla uppgifter och som i sin tur ledde till att DN drog tillbaka artikeln och bad om ursÀkt samt betalade skadestÄnd till Geijer. Ett Är senare avslöjade Studio S dock att promemorian faktiskt existerade. Förutom Geijer angav de prostituerade andra högt uppsatta politiker och höga militÀrer. För polisen var det allvarliga inte sÄ mycket att personerna hade köpt sex utan att det Àven fanns polskor bland de prostituerade som dessutom hade kontakt med en person pÄ polska ambassaden vilket bedömdes som en risk för rikets sÀkerhet.[50] 1991 offentliggjordes Carl Perssons promemoria vilket dÄ visade att Palme hade ljugit i sitt angrepp mot DN. Lennart Geijer förnekade uppgifterna fram till sin död Är 1999.[51] 2007 försökte Eva Bengtsson att fÄ skadestÄnd frÄn svenska staten men begÀran avslogs med motiveringen att brottet redan var preskriberat.[52]

Författningsreformen

[redigera | redigera wikitext]

1971 avskaffades den gamla riksdagen med tvÄ kammare och ersattes av en enkammarriksdag dÀr ledamöterna valdes direkt och proportionellt. En spÀrr pÄ fyra procent skulle förhindra en alltför stor splittring i riksdagen. Samtidigt skulle regionalt starka partier fÄ en chans att fÄ en representation i parlamentet. För det krÀvdes numera att ett parti fick minst 12% av rösterna i en av de 28 valkretsarna.[53] Ett parti behövde dÀrmed ca 225 000 röster för att bli representerat i riksdagen.[54] Till skillnad frÄn mÄnga andra lÀnder infördes negativ parlamentarism, dvs. ett system dÀr statsministern fÄr se till att högst 174 ledamöter (av numera 349) röstar emot hen. DÀrmed kunde en statsminister som Ola Ullsten bli vald genom endast 39 ledamöter röstade pÄ honom medan resten la ner sin röst eller röstade emot honom. Syftet med negativ parlamentarism var att det skulle bli enklare att bilda regering.[55][56] 1974 Ärs författning begrÀnsade kungens makt Àven officiellt till enbart representativa uppgifter.[57] Nu hade kungen Àven officiellt fÄtt den symboliska status som i praktiken hade rÄtt sedan 1900-talets början. Tronföljden blev könsneutral, dvs. nu kunde Àven en kvinna bli monark.[53]

MiljövÄgen

[redigera | redigera wikitext]
Hallunda i Botkyrka kommun sydvÀst om Stockholm byggdes som en av de sista etapperna i miljonprogrammet vid 1960-talets slut och 1970-talets början.

Den starka utvecklings- och teknikoptimism som hade rÄtt under 1950- och 1960-talet bröts pÄ 1970-talet nÀr en ny medvetenhet om jorden och dess begrÀnsade resurser vÀxte fram. Hade Rachel Carsons bok Tyst vÄr frÄn 1962 lagt en idémÀssig grund för denna trend slog den igenom med full kraft efter oljekrisen 1973-74. Som en följd begrÀnsade riksdagen den Ärliga ökningen av energiförbrukningen och kÀrnkraftens utbyggnad skulle göra Sverige oberoende av fossila brÀnslen som olja. Centerpartiets nye ledare Thorbjörn FÀlldin blev rösten som kanaliserade farhÄgorna för kÀrnkraften. DÀrmed bidrog bÄde olje- och kÀrnkraftsfrÄgan till en ny miljömedvetenhet som alla partier nu sade sig föresprÄka. Starkast var det Centerpartiet och VPK som föresprÄkade en avveckling av kÀrnkraften. Moderaterna och SAP ville sÀtta en bortre tidsgrÀns för kÀrnkraften. Miljömedvetenheten visade sig Àven i valet 1973 dÀr Centern fick 25 % av rösterna. Samtidigt ledde resultatet 1973 till att bÄda blocken fick 175 mandat var vilket ledde till att en del viktiga frÄgor fick avgöras genom att dra lott.[58]

Regeringsskifte

[redigera | redigera wikitext]

1976 slutligen förlorade socialdemokraterna makten nĂ€r de borgerliga nĂ„dde en majoritet pĂ„ elva mandat över det socialistiska blocket. Flera orsaker kan anses ligga bakom regeringsskiftet. För det första kunde FĂ€lldin och Centerpartiet Ă€ven innan valet 1976 profilera sig som tuffa kĂ€rnkraftsmotstĂ„ndare. För det andra besvĂ€rades socialdemokraterna av en rad affĂ€rer som till exempel den beryktade Pomperipossa-affĂ€ren, dĂ€r författaren Astrid Lindgren beklagade att hon betalade mer Ă€n 100% i skatt.[58] Andra affĂ€rer som sĂ€nkte socialdemokraterna var skandalen kring den bastante fackordföranden Hans Ericsson som fotades i badbyxor pĂ„ en semester i det Francostyrda Spanien som officiellt bojkottades av LO.[59] Även den 1973 avslöjade “IB-affĂ€ren” hade undergrĂ€vt trovĂ€rdigheten för socialdemokraterna.[60]

Kultur, underhÄllning och massmedier

[redigera | redigera wikitext]
Agnetha FĂ€ltskog.

Den kulturella pĂ„verkan frĂ„n Storbritannien och USA var pĂ„fallande. Den engelsksprĂ„kiga populĂ€rkulturen mottogs pĂ„ skilda sĂ€tt – extremfallen var de överamerikaniserade raggarna och proggkulturen. Andra betydelsefulla subkulturer var mods, punkare och skinnskallar, alla importerade frĂ„n Storbritannien. Alternativa livsstilar, som bostadskollektiv, grönavĂ„gare och lesbisk separatism förekom. Sveriges Television importerade bland annat barn-tv-program frĂ„n Östeuropa, i synnerhet Tjeckoslovakien.

Under 1970- och 1980-talen uppstod "det svenska musikundret" med vÀrldsnamn som Abba, som vann Eurovision Song Contest 1974. Andra vÀrldskÀnda svenska grupper var Europe under mitten av 1980-talet och Roxette under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

Även svensk film nĂ„dde viss internationell publicitet med regissörer som Ingmar Bergman och Lasse Hallström. Videobandspelare blev vanliga under 1980-talet och gav först upphov till moralpanik och debatt om sĂ„ kallat "videovĂ„ld".

Nyliberala strömningar (1976–1985)

[redigera | redigera wikitext]
Thorbjörn FÀlldin (1967).

Borgerlig regering

[redigera | redigera wikitext]

Att Sverige sedan 1976 styrdes av borgerlig regering innebar pÄ intet sÀtt ett systemskifte utan den fortsatte att prioritera social- och arbetsmarknadspolitik. Den största krisen som de borgerliga konfronterades med var varvsindustrin som utmanades av utlÀndsk konkurrens. Med statliga stödprogram kunde krisen avvÀrjas, de minskande inkomsterna balanserades genom att ta nya lÄn.[61] Ett annat problem som regeringen brottades med var den lÄga arbetslösheten som skapade problem för exportindustrin eftersom den lÄga arbetslösheten ledde till högre inflation vilket gjorde det svÄrt för de svenska företagen att konkurrera med företagen i andra lÀnder. Regeringen kunde ha sÀnkt inflationen genom att lÄta arbetslösheten stiga men eftersom Àven de borgerliga fokuserade pÄ att hÄlla arbetslösheten pÄ lÄg nivÄ anvÀnde man sig av devalvering, det vill sÀga Riksbanken sÀnkte vÀrdet pÄ den svenska kronan vilket förbÀttrade exportföretagens konkurrenssituation.[62] Efter de borgerligas regeringstilltrÀde devalverades kronan med tio procent. Konflikten inom koalitionen vÄllades dock av Centerpartiets kategoriska hÄllning i kÀrnkraftsfrÄgan som ledde till regeringens avgÄng hösten 1978. Den eftertrÀddes av en folkpartistisk regering under Ola Ullsten.[61] Facit av den första borgerliga regeringen blev att den statliga inblandningen snarare ökade Àn minskade.[63]

I valet 1979 lyckades de borgerliga att behÄlla sin majoritet men bara med ett mandats övertag. KÀrnkraftsolyckan i Harrisburg aktualiserade riskerna med energikÀllan och ledde till folkomröstningen vÄren 1980 dÀr ca 40% röstade för att kÀrnkraften först skulle bygga ut och sedan avvecklas medan ytterligare ca 40% röstade för att avveckla kÀrnkraften med en gÄng.[64]

BlÄ vÄg

[redigera | redigera wikitext]

Bortom kĂ€rnkraftsfrĂ„gan lyckades Centerpartiet och Folkpartiet uppnĂ„ en kompromiss med Socialdemokraterna om sĂ€nkta marginalskatter (“Den underbara natten”), vilket sedan lĂ€nge hade varit en hjĂ€rtefrĂ„ga för de borgerliga partierna. Eftersom Moderaterna tyckte sig bortglömda i kompromissen lĂ€mnade de regeringen vilket gjorde att Centerpartiet och Folkpartiet satt kvar mandatperioden ut. I valet 1982 Ă„tertog Socialdemokraterna makten med Olof Palme som statsminister. En första Ă„tgĂ€rd blev att devalvera kronan med 16 procent.[65] I och med denna nedskrivning av kronans vĂ€rde blev svenska produkterna billigare utomlands vilket gynnade de svenska exportföretagen som dĂ€rmed sĂ„lde mer utomlands. Samtidigt bestĂ€mde sig Socialdemokraterna och LO att förorda sina medlemmar att krĂ€va mindre lönehöjningar vilket i slutĂ€ndan betydde att lönerna hölls tillbaka till förmĂ„n för vinsterna som steg kraftigt.[66] Socialdemokraterna ville dĂ€rmed följa den tredje vĂ€gens politik vilket betydde en finansiell Ă„tstramning utan nedskĂ€rningar. Regeringen brottades dock med ett förslag som LO och framförallt LO-ekonomen Rudolf Meidner hade föreslagit: löntagarfonderna, som skulle leda till att de anstĂ€llda sĂ„ smĂ„ningom skulle ta över Ă€gandet av det privata nĂ€ringslivet. Förslaget vĂ€ckte sĂ„ hĂ€ftiga reaktioner bland de borgerliga att Socialdemokraterna mildrade sitt eget förslag sĂ„ mycket att den proposition som lades fram i riksdagen hösten 1983 inte hade sĂ„ mycket gemensamt med den ursprungliga idĂ©n. Men Ă€ven detta urvattnade förslag ledde till att 75 000 mĂ€nniskor protesterade utanför riksdagshuset.[67]

Milton Friedman.

Protesterna mot löntagarfonderna kunde ses som en del i ett större mönster. Efter den röda vĂ„gen pĂ„ 60-talet och den gröna vĂ„gen pĂ„ 70-talet kunde 80-talet betecknas som en blĂ„ vĂ„g med en tydlig högertrend som hade internationella rötter men som underblĂ„stes av Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) som gav ut litteratur som lyfte fram nyliberala tankar pĂ„ ett tydligare sĂ€tt.[68] De nya idĂ©erna om nyliberalism uppstod i Chicago i USA pĂ„ 70-talet under frontfiguren Milton Friedman som ville “befria individen” genom att sĂ€nka skatter och minska den statliga inblandningen i nĂ€ringslivet. NĂ€ringslivet i Sverige lockades av idĂ©erna och startade kampanjer för att frĂ€mja kapitalismen i Sverige. Även en del ledande socialdemokrater pĂ„verkades av nyliberalismen och blev mer positiva till sĂ€nkta skatter och privatiseringar.[69] HĂ€r var det frĂ€mst den sĂ„ kallade “kanslihushöger” med Kjell-Olof Feldt i spetsen som var öppen för sĂ€nkta skatter och att öppna upp den offentliga sektorn för privata alternativ. Socialministern Sten Andersson och LO dĂ€remot tillhörde de frĂ€msta föresprĂ„karna för det rĂ„dande systemet.[70] En annan drivande kraft bakom Socialdemokraternas liberalisering var Ingvar Carlsson.[71] Han hade redan 1983 ingĂ„tt i en grupp som arbetade med förslag pĂ„ att öka valfrihet och minska byrĂ„kratin men fick inget gehör med sina förslag hos Olof Palme och Ă€ven Lisbeth Palme motarbetade Carlssons förslag offentligt.[72] FrĂ„gan kring avregleringar accentuerades 1984 nĂ€r nĂ„gra entreprenörer tillsammans med Electrolux bildade företaget Pysslingen i syfte att driva privata förskolor. Medan Kjell-Olof Feldt menade att konkurrens skulle förbĂ€ttra den offentliga sektorn, kallade Palme idĂ©n om privata daghem för "Kentucky Fried Children" och tog tydligt avstĂ„nd ifrĂ„n den. Som en konsekvens stiftades lex Pysslingen som förbjöd statliga bidrag till förskolor som drevs i vinstsyfte.[73] Striden mellan höger- och vĂ€nsterfalangen inom socialdemokratiska partiet kallades Ă€ven för “rosornas krig”.[74]

Bland de andra partierna var det Moderaterna som tydligast tog stÀllning för sÀnkta skatter och en minskad offentlig sektor. I valet 1985 visade sig dock att socialdemokraterna och vpk fick en stabil majoritet vilket kan tolkas som att vÀljarna inte sÄg ett systemskifte som nÄgot alternativ Àven om vÀlfÀrdsstaten ifrÄgasattes. Detta bekrÀftas genom att just moderaterna minskade frÄn knappt 24% till drygt 21%.[75]

Ökande spĂ€nningar mellan stormakterna

[redigera | redigera wikitext]

Det andra kalla kriget

[redigera | redigera wikitext]

NÀr republikanen Ronald Reagan blev USA:s president i januari 1981 förbyttes landets utrikespolitik till en alltmer offensiv strategi som syftade till att trÀnga tillbaka Sovjetunionen pÄ omrÄde efter omrÄde. Detta innebar en kraftig upprustning (Àven av kÀrnvapen), desinformationskampanjer via CIA, mm. I Sovjet ledde detta till en ökande rÀdsla för ett kÀrnvapenattack frÄn USA:s sida. NÀr den alkoholiserade Sovjetledaren Leonid Bresjnev avled 1981 tog Juri Andropov, chefen för sÀkerhetstjÀnsten, över vars första ÄtgÀrd var en global övervakningsoperation ("RJAN") som hade som syfte att upptÀcka en möjlig kÀrnvapenattack frÄn USA. SpÀnningarna ökade nÀr ett koreanskt passagerarplan av misstag flög in i sovjetiskt luftrum och sköts ner av ryska flygplan eftersom det sovjetiska luftförsvaret hade förvÀxlat det civila planet med ett US-amerikanskt signalspaningsplan. DÀrtill hade bÄde Sovjet och USA börjat att utplacera nya kÀrnvapen av typen SS-20 respektive Pershing II i Centraleuropa. SpÀnningarna nÄdde kulmen i november 1983 nÀr NATO-övningen Able Archer genomfördes som i Sovjetunionen inte tolkades som en manöver utan som ett verkligt anfall med kÀrnvapen frÄn NATO:s sida.[76] Den vÀxande konflikten mellan stormakterna pÄverkade Àven stÀmningarna i Norden: Danmark svÀngde in mot en mer kritisk linje dÀr man i form av fotnoter kritiserade NATO:s politik ("fodenotspolitikk") och Àven i Norge fanns en stark fredsrörelse inom Arbeiderpartiet.[77] Och det var just i Norge som ett förslag för en kÀrnvapenfri zon vÀcktes pÄ nytt av den socialdemokratiske politikern Jens Evensen, ett förslag som stöddes av Olof Palme. Förslaget initierade namninsamlingar i bÄde Norge, Danmark och Sverige och den 15 maj 1982 samlades ca 100 000 mÀnniskor i Göteborg för att visa sitt stöd för en kÀrnvapenfri zon. PÄ mötet hölls tal av bland andra Liv Ullmann, socialdemokraten Maj Britt Theorin och visselblÄsaren frÄn Vietnamkrigets dagar Daniel Ellsberg. Efter den socialdemokratiska valsegern hösten 1982 lovade Palme att regeringen skulle arbeta för en kÀrnvapenfri zon.[78] Samtidigt försvagades samverkan med NATO.[79] Enligt Wilhelm Agrell verkade Palme för en minskad konfrontation mellan Sverige och Sovjetunionen.[80]

UbÄtskrÀnkningarna

[redigera | redigera wikitext]
Löpsedel om U 137.

Utrikespolitiskt blev ubĂ„tsfrĂ„gan den största frĂ„gan under första halvan av 1980-talet som tog sin början med grundstötningen av U137 utanför Karlskrona hösten 1981. Den sovjetiska ubĂ„ten anklagades för spioneri, Ă€ven om det var svĂ„rförstĂ„eligt att en ubĂ„t som ville spionera begav sig in i de trĂ„nga farvatten i skĂ€rgĂ„rden.[81] Den direkta effekten blev en skarp protestnot av regeringen FĂ€lldin som stöddes av socialdemokraterna. Grundstötningen av U137 blev upptakten till en omfattande ubĂ„tsjakt i svenska vatten.[82] NĂ€r Palme tilltrĂ€dde som statsminister hösten 1982 var hans avsikt att minska konfrontationen mellan det kapitalistiska och det kommunistiska blocket.[83] Men redan omedelbart efter valsegern hösten 1982 berĂ€ttade medier och allmĂ€nheten kontinuerligt om ubĂ„tsupptĂ€ckter utanför den svenska kusten, vilket man trodde var sovjetiska ubĂ„tar som spionerade pĂ„ Sverige. Detta ledde till att regeringen om och igen skickade protestnoter till den sovjetiska regeringen vilket försvĂ„rade Palmes avspĂ€nningspolitik. Medierna förlitade sig pĂ„ militĂ€rens uttalanden att inkrĂ€ktarna kom frĂ„n Ryssland och förstĂ€rkte dĂ€rmed den gĂ€ngse uppfattningen bland svenska folket, vilket resulterade i en mĂ€tbar effekt i opinionen gentemot Ryssland. Mellan 1981 och 1983 ökade andelen svenskar som kĂ€nde sig hotade av Sovjetunionen frĂ„n 27% till 83%. Men enligt företrĂ€dare för USA:s dĂ„varande regering under Ronald Reagan tillhörde de intrĂ€ngande ubĂ„tarna inte Sovjetunionen utan NATO. Även dĂ„varande vicechefen i US Navy, James “Ace” Lyons, sĂ€ger att det fanns ett tĂ€tt samarbete mellan svenska amiraler och USA. Keith Speed, brittisk marinminister pĂ„ 80-talet, bekrĂ€ftar att det fanns övningar som syftade till att testa den svenska försvarsförmĂ„gan. Enligt Caspar Weinberger hĂ€nde ingenting utan den svenska marinens kĂ€nnedom.[84]

Misstankarna om att ubÄtarna kom frÄn NATO förstÀrks av en rad incidenter som intrÀffade under ubÄtsjakten pÄ 1980-talet. Exempelvis skadades en ubÄt den 11 oktober 1982 genom en mina nÀra MÀlsten vilket resulterade i att det dök upp en grön-gul flÀck pÄ vattenytan kort dÀrefter, ett signalÀmne som anvÀndes av vÀstliga ubÄtar för att visa att man behövde hjÀlp. Före detta ubÄtskaptenen Anders Hammare bedömer det som osannolikt att en sovjetisk ubÄt hade lÀmnat en fÀrgflÀck eftersom man dÄ hade gjort sig till mÄltavla. Ett annat exempel Àr den 13 oktober nÀr kustbevakningen Äterigen fick tecken om ett ubÄtsintrÄng vid MÀlsten. Försvarsstabschefen Bror Stefenson förbjöd dock anvÀndning av minor vilket föranledde Sven Olof Kviman, befÀlhavare vid minstationen pÄ MÀlsten, att anvÀnda sjunkbomber. Men insatsen stördes av en order via radion som sa att man bara fick fÀlla en sjunkbomb. Sjunkbomben fÀlldes, men utan resultat och dessutom vid fel stÀlle. En timme efter det fick kustbevakningen eldtillstÄnd för minorna igen, men dÄ hade ubÄten försvunnit.[85] Stefenson menar att eldförbudet berodde pÄ mörkret, vilket Kviman dock hÀvdar inte kan ha varit orsaken eftersom man hade eldtillstÄnd kvÀllen innan.[86] Kviman har senare Àven sagt att hÀndelserna den 13 oktober fÄr honom att tro att nÄgon med avsikt villa slÀppa igenom ubÄten.[87]

Efter incidenterna i HÄrsfjÀrden satte regeringen Palme till en kommission, UbÄtsskyddskommissionen som sÄ smÄningom presenterade en rapport 1983 dÀr det fastslogs att ubÄtarna kom frÄn Sovjet.[88] Dessutom ökade den mediala pressen pÄ regeringen nÀr tolv höga sjöofficerare i Svenska Dagbladet anklagade Olof Palme för att vara opÄlitlig i försvarsfrÄgor.[89] Göran HÀgg menar att det var försvarsminister Sven Anderssons goda kontakter till militÀren som ledde till att man ganska lÀtt accepterade marinens förklaringar pÄ att ubÄtarna var sovjetiska.[90] Ingvar Carlsson har senare uttryckt att regeringen fick ganska sent ett underlag ifrÄn UbÄtsskyddskommissionen och menar att ansvaret för det faller pÄ Sven Andersson och sÀger Àven att det Àr mÀrkligt att media har varit sÄ eniga i ubÄtsfrÄgan. Carlsson sÀger att om regeringen hade haft den kunskap man har idag om ubÄtsfrÄgan hade regeringen inte lÀmnat in en sÄdan protestnot och att marinen förmodligen inte hade fÄtt sÄ mycket pengar.[91] En senare kommission frÄn 1995 underkÀnde rapporten frÄn 1983, vilket ledde till stark kritik av Carl Bildt som sjÀlv hade suttit med i ubÄtsskyddskommissionen.[88]

Folkhemmets omdaning (1985-1991)

[redigera | redigera wikitext]

Mordet pÄ Olof Palme

[redigera | redigera wikitext]
Mordplatsen pÄ SveavÀgen.

Den 28 februari 1986 mördades statsminister Olof Palme vilket kom som en chock för mÄnga mÀnniskor. LÀnspolismÀstaren Hans Holmér tog över uppdraget att hitta Olof Palmes mördare, men utan att lyckas. Först misstÀnktes en 33-Ärig man som dock sattes pÄ fri fot efter ett tag. Sedan misstÀnkte Holmér att den kurdiska organisationen PKK lÄg bakom mordet. Men trots att alla resurser satsades pÄ PKK-spÄret kunde aldrig bevisas att PKK hade nÄgonting med mordet att göra. Senare granskningar riktade kritik mot Holmér som i stort sett hade ignorerat alla andra spÄr och enbart satsat pÄ PKK-spÄret. NÀr Holmér lÀmnade uppdraget som spaningsledare i februari 1987 var det fortfarande oklart vem som hade mördat Olof Palme.[92]

Mordet pĂ„ Olof Palme betraktades som en brytpunkt pĂ„ 80-talet dĂ€r det blev tydligt vilken ljusstark politiker Sverige hade förlorat. Samtidigt lĂ€mnades svenska folket med ett nationellt trauma eftersom mördaren eller mördarna aldrig kunde gripas.[74] Genom Ă„ren har det dock förekommit olika teorier om vem som mördade Palme. Medan en del tror att det var den ensamma gĂ€rningsmannen Christer Pettersson som sköt Palme finns det andra teorier som gĂ„r ut pĂ„ att det skulle ha varit en sammansvĂ€rjning av till exempel poliser som dödade statsministern.[93] Leif GW Persson har blivit en populĂ€r kritiker av teorin att Christer Pettersson skulle ha mördat Palme.[94] Ytterligare andra menar att det finns ett samband mellan Palmes planerade besök i Moskva i april 1986 dĂ€r han ville förhandla med Gorbatjov om möjligheterna att minska spĂ€nningarna i Östersjön. Gorbatjov sjĂ€lv har visat sig övertygad om att mordet pĂ„ Olof Palme har haft en politisk bakgrund.[95]

Wilhelm Agrell, professor i underrÀttelseanalys, skriver i sin bok Fred och fruktan att Olof Palmes död fick lÄngtgÄende konsekvenser för utrikespolitiken eftersom Palmes planerade Moskvaresa pÄ vÄren 1986 inte blev av och att dÀrmed Àven den planerade normaliseringen av de svensk-sovjetiska relationerna inte Àgde rum. Agrell anser vidare att Palmes eftertrÀdare Ingvar Carlsson visserligen försökte att driva den förre statsministerns linje i nedrustningsfrÄgan men att han saknade Palmes kontaktnÀt för att kunna utrÀtta nÄgot. Konsekvensen av detta blev, enligt Agrell, att Sverige blev en vanlig europeisk smÄstat som inte stack ut lÀngre.[96] Daniel Suhonen, socialdemokrat och chef för tankesmedjan Katalys, menar att det finns tendenser att idealisera Palme i efterhand men han anser samtidigt att Palme stod för en konfliktbetonad linje i frÄgor om privatiseringar och utrikespolitik, vilket tydligast visades i "Systemskiftesvalet" 1985 dÀr Socialdemokraterna och Palme inte gick högerut utan drev en linje för en stor offentlig sektor och mot privatiseringar, en linje som bröts efter Palmes död, enligt Suhonen.[97] Historikern Peter Englund menar dÀremot att mordet pÄ Palme inte hade nÄgon avgörande betydelse för Sveriges historia och anser överlag att stora förÀndringar sÄ som omdaningen av Folkhemmet eller en kursÀndring i utrikespolitiken inte kan förklaras med mordet av en enskild politiker.[98]

Ebbe Carlsson-affÀren

[redigera | redigera wikitext]
Anna-Greta Leijon (2012).

Efter Olof Palmes död fick lĂ€nspolismĂ€staren Hans HolmĂ©r i uppdrag att hitta den som hade mördat statsministern. Hans HolmĂ©rs huvudspĂ„r blev att den kurdiska organisationen PKK hade mördat Palme, men han lyckades aldrig bevisa det och avskedades den 5 mars 1987. Men Ă€ven efter hans avgĂ„ng höll han fast vid PKK-spĂ„ret och redan sommaren 1987 trĂ€ffades HolmĂ©r och en grupp inom SÄPO som delade HolmĂ©rs hypotes. Den f.d. lĂ€nspolismĂ€staren kontaktade sin gamle vĂ€n, bokförlĂ€ggaren Ebbe Carlsson, som fick i uppdrag att undersöka PKK-spĂ„ret vidare. Vintern 1987/88 hade HolmĂ©r möten med bl a justitieministern Anna-Greta Leijon. HolmĂ©rs hypotes var att Iran hade gett PKK i uppdrag att mörda Palme pĂ„ grund av att han hade stoppat en vapenleverans till Iran under Iran-Irak-kriget. Anna-Greta Leijon blev regelbundet underrĂ€ttad av Ebbe Carlssons förehavanden under sitt spaningsuppdrag som förde honom tvĂ€rs genom Europa. Finansieringen skedde genom Tomas Fischer, miljardĂ€r och tillika tillhörande socialdemokratins innersta krets. I slutet av 1987 (senast i april 1988) hade Ă€ven statsminister Ingvar Carlsson fĂ„tt kĂ€nnedom om Ebbe Carlssons privatspaning. NĂ„gon gĂ„ng kring mĂ„nadsskiftet mars/april 1988 bestĂ€mde Ebbe Carlsson i samrĂ„d med bl a Leijon att anvĂ€nda avlyssning i jakten pĂ„ Palmes mördare. Slutet pĂ„ spaningen skedde i början av juni 1988 nĂ€r Ebbe Carlssons personliga livvakt Per-Ola Karlsson fastnade i Helsingborgstullen, bilen fullastad med illegal buggningsutrustning. Att bilen fastnade i tullen berodde förmodligen pĂ„ att tullen hade fĂ„tt ett tips ifrĂ„n en grupp SÄPO-poliser som inte trodde pĂ„ PKK-spĂ„ret. Anna-Greta Leijon erkĂ€nde att Ebbe Carlsson hade ansvaret för smugglingen men förnekade sin egen inblandning. Expressen kunde dock snabbt visa att Ebbe Carlsson hade jobbat pĂ„ uppdrag av justitieminister Anna-Greta Leijon. Trots att det dĂ€rmed var klarlagt att justitieministern bĂ„de hade ljugit samt Ă€gnat sig Ă„t ministerstyre och dĂ€rmed brutit mot grundlagen vĂ€grade statsminister Ingvar Carlsson att avskeda Leijon. Även nĂ€r det uppdagades att Leijon visste om att Ebbe Carlssons spaning hade finansierats med hjĂ€lp av miljardĂ€ren Tomas Fischer, trots att hon först angav att hon inte hade vetat det, höll Carlsson fast vid Leijon ("Hon sitter kvar"). Först en hotande misstroendeförklaring av de borgerliga partierna samt vpk föranledde justitieministern att lĂ€mna sin post den 7 juni 1988. Exakt hur mycket Ingvar Carlsson visste om spaningen blev aldrig klarlagt.[99]

Kjell-Olof Feldt (2016).

Novemberrevolutionen

[redigera | redigera wikitext]

1980-talet blev ocksĂ„ Ă„rtiondet dĂ€r det skapades en snabb spekulationsekonomi dĂ€r vinster kunde skapas över en natt.[100] En viktig faktor bakom denna spekulationsekonomi var det som senare gick under benĂ€mningen “Novemberrevolutionen” som innebar att Riksbanken tog bort kreditregleringen hösten 1985 vilket betydde att det nu var fritt fram för bankerna att lĂ„na ut sĂ„ mycket pengar de ville. Finansministern Kjell-Olof Feldt var en drivande kraft bakom denna avreglering, vilket visar hur socialdemokratin hade blivit pĂ„verkad av de nyliberala tankegĂ„ngarna (se ovan). Genom att bankerna lĂ„nade ut allt mer pengar sattes det igĂ„ng en vĂ€ldig spekulationsekonomi som i sin tur ledde till allt högre fastighetspriser. Samtidigt ökade ocksĂ„ inflationen kraftigt pĂ„ grund av den allt högre konsumtionen som hade vĂ„llats av bankernas ökade utlĂ„ning. Den ökade utlĂ„ningen berodde Ă€ven pĂ„ att man kunde göra stora skatteavdrag nĂ€r man lĂ„nade pengar. Med andra ord sĂ„ minskade skatten ju mer man lĂ„nade vilket gjorde det vĂ€ldigt attraktivt att lĂ„na pengar.[101]

Ingvar CarlssonOlof PalmeThorbjörn FÀlldinOla UllstenThorbjörn FÀlldinOlof PalmeTage ErlanderPer Albin Hansson

Sveriges statministrar 1945-1989

90-talskrisen

[redigera | redigera wikitext]

Den stigande inflationen blev sĂ€rskilt allvarlig runt 1990 nĂ€r inflationen i Sverige ökade mer Ă€n i andra lĂ€nder vilket ledde till att svenska företag tappade konkurrensfördelar gentemot företag frĂ„n andra lĂ€nder. DĂ€rför tog regeringen hösten 1990 beslutet att prioritera lĂ„g inflation före lĂ„g arbetslöshet vilket kan ses som ett trendbrott i den ekonomiska politiken eftersom politikerna inte lĂ€ngre prioriterade att hĂ„lla arbetslösheten nere.[102] I den följande 1990-talskrisen anvĂ€nde staten 100 miljarder kronor för att rĂ€dda bankerna, 250 000 mĂ€nniskor blev arbetslösa och 90 000 företag gick i konkurs.[103] En effekt av den ekonomiska krisen var att det gjordes nedskĂ€rningar i trygghetssystemen. En annan effekt var att socialdemokraterna fick ett svĂ„rt utgĂ„ngslĂ€ge under valrörelsen 1991. Samtidigt seglade det nybildade partiet Ny demokrati upp som blev en magnet för missnöjda grupper och som tydligt placerade sig till höger pĂ„ den politiska skalan.[104] Partiets profilfrĂ„gor var sĂ€nkta skatter, en starkt minskad offentlig sektor samt minskad invandring.[105] Även pĂ„ andra sĂ€tt mĂ€rktes en förskjutning till höger. Kristdemokratiska samhĂ€llspartiet (KDS), som hade bildats 1964, kom in som ett nytt parti i riksdagen samtidigt som Miljöpartiet Ă„kte ut vilket försvagade vĂ€nstersidan. Med Carl Bildt som statsminister bildades en borgerlig regering bestĂ„ende av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhĂ€llspartiet som dock var en minoritetsregering som fick stöd av Ny demokrati. Den huvudsakliga agendan blev att sĂ€nka skatterna och avreglera samtidigt som valfrihet och individen skulle stĂ„ starkare i fokus, vilket uppfattades som ett "systemskifte".[106]

Sport

[redigera | redigera wikitext]

PÄ herrsidan hade Sverige stora framgÄngar genom Björn Borg pÄ tennisbanorna och Ingemar Stenmark i utförsÄkningspisterna. Sveriges herrlandslag i bandy lyckades 1981 för första gÄngen vinna VM-guld, vilket skedde i det dÄvarande Sovjetunionen. Svenska ishockeylandslaget vann i och med VM-segern 1987 i Wien sitt första VM-guld sedan 1962.

PĂ„ damsidan hade Sverige bland annat Ulrika Knape i simhopp under 1970-talet. PĂ„ trampolinen vann hon OS-guld 1972 i MĂŒnchen, VM-guld 1973 i Belgrad samt EM-guld 1974 i Wien, och i svikthopp vann hon EM-guld 1974. I orientering var Annichen Kringstad en svenska i vĂ€rldseliten under 1980-talet. Brottaren Frank Andersson hade ocksĂ„ en del internationella framgĂ„ngar med tre VM-guld (1977, 1979 och 1982). SkridskoĂ„karen Tomas Gustafson tog guld bĂ„de pĂ„ 5 000 meter och silver 10 000 meter vid Olympiska vinterspelen 1984 i Sarajevo, samt guld pĂ„ bĂ„da dessa distanser vid 1988 Ă„rs vinterspel i Calgary.

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Melin, Jan, Johansson, Alf W, Hedenborg, Susanna, Sveriges historia, Prisma 2006, sid. 386-387
  2. ↑ Hadenius, Stig, Svensk politik under 1900-talet. Konflikt och samförstĂ„nd, Hjalmarson & Högberg 2002, sid. 149
  3. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 389-390
  4. ↑ Melin (m fl), sid. 384-386
  5. ↑ Jonsson, Fredrik, P3 dokumentĂ€r. IB-affĂ€ren, Sveriges Radio 2007, tid: 22:15, lĂ€nk: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/870358?programid=2519
  6. ↑ Pettersson, Frida, Ett Ă„r som förĂ€ndrade vĂ€rlden, lĂ€nk: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ett-ar-som-forandrade-varlden, publicerad: 3 maj 1968, hĂ€mtad: 14 juli 2018
  7. ↑ Åren 1900-2000, lĂ€nk: https://www.uka.se/fakta-om-hogskolan/den-svenska-hogskolans-historia/aren-1900-2000.html Arkiverad 15 februari 2021 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine. publicerad: 15 februari 2017, hĂ€mtad: 14 juli 2018
  8. ↑ Holmström, Mikael, Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser, Atlantis AB 2011, sid. 298-299
  9. ↑ VĂ„gorna av bombningarna raserade kulisserna i Europa i Dala-Demokraten, 25 december 2017
  10. ↑ Rundkvist, Fredrik, Jultalet som skakade USA i Aftonbladet 23 december 2015
  11. ↑ Henriksson, Karin, Minnet av Palme suddigt i USA i Svenska Dagbladet, 27 februari 2016
  12. ↑ Holmström, sid. 300
  13. ↑ Ismail, Bawar, Olof Palme var inte neutral i Göteborgs-Posten, 28 februari 2016
  14. ↑ Holmström, sid. 299, 302
  15. ↑ Holmström, sid. 304-306
  16. ↑ Holmström, sid. 306-307
  17. ↑ Berg, Anton, Den stora gruvstrejken 1969/70, lĂ€nk: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/462108?programid=2519, publicerad: 23 november 2014, hĂ€mtad: 03 juli 2018
  18. ↑ DahlbĂ€ck, Vincent, Svenska hĂ€ndelser. Den stora gruvstrejken, SVT 2012, lĂ€nk: https://www.youtube.com/watch?v=lWz1P2H6Pgc, tid: 02:50
  19. ↑ Berg, Anton, P3 dokumentĂ€r. Den Stora Gruvstrejken 1969/70, Sveriges Radio 2014, tid: 12:00, lĂ€nk: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/462108?programid=2519
  20. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 04:50
  21. ↑ Berg, tid: 03:50
  22. 1 2 Hadenius, sid. 149
  23. 1 2 3 4 Hedenborg, Kvarnström, sid. 315
  24. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 07:30
  25. ↑ Berg, tid: 27:30
  26. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 17:00
  27. ↑ Berg, tid: 39:55
  28. ↑ Berg, tid: 36:40
  29. ↑ Berg, tid: 50:30
  30. ↑ Berg, tid: 1:07:30
  31. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 26:40
  32. ↑ Berg, tid: 1:12:00
  33. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 390
  34. ↑ HĂ€gg, sid. 304
  35. ↑ Berg, tid: 1:14:00
  36. ↑ Abdelzadeh, Hiwa, Politiska skandaler vi minns. IB-affĂ€ren, lĂ€nk: https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/634356-politiska-skandaler-vi-minns-ib-affaren, publicerad: 3 december 2011, hĂ€mtad: 4 juli 2018
  37. ↑ Göransson, Mattias, Björnen kommer. Om ryssrĂ€dsla, mönsterseende och militĂ€ra misstag, Offside Press AB 2017, sid. 60
  38. 1 2 3 Hedlund, Ingvar, SÄ blev Jan Guillou dömd IB-affÀren, lÀnk: https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/sa-blev-jan-guillou-domd-ib-affaren/, publicerad: 24 oktober 2009, hÀmtad: 2 juli 2018
  39. ↑ Göransson, sid. 125
  40. 1 2 Göransson, sid. 126
  41. ↑ Göransson, sid. 129-132
  42. ↑ Göransson, sid. 134
  43. ↑ HolmĂ©n, Christian, 40 Ă„r efter affĂ€ren som skakade makten, lĂ€nk: https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/40-ar-efter-affaren-som-skakade-makten/, publicerad: 3 maj 2013, hĂ€mtad: 16 juli 2018
  44. ↑ Hansen Siilin, Love, SpionaffĂ€ren som skakade Göteborg, lĂ€nk: https://www.expressen.se/gt/spionaffaren-som-skakade-goteborg/, publicerad: 17 september 2017, hĂ€mtad: 2 juli 2018
  45. ↑ Leffler, Tove, P3 dokumentĂ€r. Sjukhusspionen, Sveriges Radio 2013, tid: 01:07:20, lĂ€nk: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/111716?programid=2519
  46. ↑ Aschberg, Richard, Wiman, Erik, Jag offrade hela mitt liv - för staten, lĂ€nk: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1kRmde/jag-offrade-hela-mitt-liv-for-staten, 25 juni 2013, hĂ€mtad: 4 juli 2018
  47. ↑ DahlbĂ€ck, Vincent, Svenska hĂ€ndelser. BordellhĂ€rvan, SVT 2012, lĂ€nk: https://www.youtube.com/watch?v=Nyr6rvvuMUM, tid: 01:52
  48. ↑ Asplid, Åsa, Unga flickor blev sexutnyttjade av eliten i samhĂ€llet, lĂ€nk: https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/unga-flickor-blev-sexutnyttjade-av-eliten-i-samhallet/, publicerad: 6 november 2012, hĂ€mtad: 4 juli 2018
  49. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 13:30
  50. ↑ Cantwell, Oisin, Politikerna idag. Det var en total mörklĂ€ggning, lĂ€nk: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21B65q/poliserna-i-dag-det-var-en-total-morklaggning, publicerad: 18 september 2004, hĂ€mtad: 7 juli 2018
  51. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 23:15
  52. ↑ DahlbĂ€ck, tid: 24:05
  53. 1 2 Hedenborg, Susanna, Kvarnström, Lars, Det svenska samhÀllet 1720-2000. Böndernas och arbetarnas tid, Studentlitteratur 2006, sid. 318
  54. ↑ Hadenius, sid. 145
  55. ↑ Hadenius, sid. 147
  56. ↑ ”Ja trots att fler sĂ€ger nej”. Forskning & Framsteg. 15 augusti 2019. https://fof.se/artikel/2019/7/ja-trots-att-fler-sager-nej/. LĂ€st 20 februari 2022.
  57. ↑ Hadenius, sid. 146
  58. 1 2 Melin, Jan (m fl), sid. 391-392
  59. ↑ HĂ€gg, Göran, VĂ€lfĂ€rdsĂ„ren. Svensk historia 1945-1986, MĂ„npocket 2006, sid. 328 ff.
  60. ↑ HĂ€gg, sid. 302-303
  61. 1 2 Melin, Jan (m fl), sid. 400
  62. ↑ Josefsson, Dan, Dokument inifrĂ„n. Novemberrevolutionen, atmo 2004, tid: 05:25, lĂ€nk:https://www.oppetarkiv.se/video/1600350/novemberrevolutionen
  63. ↑ Hedenborg, Kvarnström, sid. 319
  64. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 400-401
  65. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 401-402
  66. ↑ Sandberg, Erik, Dokument inifrĂ„n. LönesĂ€nkarna, Laika Film & Television AB 2013, tid: 23:40, lĂ€nk: https://www.youtube.com/watch?v=VF__jA7GUhY
  67. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 402-404
  68. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 404-405
  69. ↑ Josefsson, tid: 08:50
  70. ↑ Hadenius, sid. 184
  71. ↑ Larsson, Hans Albin i Larsson, Hans Albin (red.), Boken om Sveriges historia, Forum 2000, sid. 316-317
  72. ↑ Lindblad, Hans, Ingvar Carlsson. Förnyare, lĂ€nk: https://www.gd.se/artikel/ingvar-carlsson-fornyare, publicerad: 12 september 2010, hĂ€mtad: 19 juni 2018
  73. ↑ Suhonen, Daniel, Partiledaren som klev in i kylan. BerĂ€ttelsen om Juholts fall och den nya politiken, Leopard Förlag: Stockholm 2014, sid. 146-147
  74. 1 2 Melin, Jan (m fl), sid. 405
  75. ↑ Hadenius, sid. 182-183
  76. ↑ Agrell, Wilhelm, Fred och fruktan. Sveriges sĂ€kerhetspolitiska historia 1918-2000, Historiska media: Falun 2003, sid. 209-213
  77. ↑ Agrell, sid. 213-214
  78. ↑ Wall, Gunnar, Konspiration Olof Palme, upplĂ€sare: Johan Svensson, Bonnier Audio 2016. Ljudbok. Tid: 00:43:55
  79. ↑ Holmström, Mikael, Palmes dubbelspel förblir en gĂ„ta, Svenska Dagbladet 29 juli 2007, sid. 22
  80. ↑ Agrell, sid. 248
  81. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 407
  82. ↑ Hadenius, sid. 171
  83. ↑ Pohlmann, Dirk, Operation TĂ€uschung. Die Methode Reagan, Februar Film/ARTE 2014, tid: 25:10, lĂ€nk: https://www.youtube.com/watch?v=rc0jThe2F4Q
  84. ↑ Operation TĂ€uschung. Die Methode Reagan, tid: 35:55
  85. ↑ BorgnĂ€s, Lars, Uppdrag Granskning. UbĂ„tar, lögner och ljudband, SVT 2007, tid: 33:30, lĂ€nk: https://www.youtube.com/watch?v=94TNy3SjEA0
  86. ↑ Bratt, Peter, UbĂ„tsjakten. Eldförbudet förbryllar, lĂ€nk: https://www.dn.se/arkiv/inrikes/ubatsjakten-eldforbudet-forbryllar/?forceScript=1&variantType=large, publicerad: 23 november 2001, hĂ€mtad: 22 juni 2018
  87. ↑ Kviman, Sven Olof, Regeringen mĂ„ste slĂ€ppa ubĂ„tsbandet, lĂ€nk: https://www.expressen.se/debatt/regeringen-maste-slappa-ubatsbandet/, publicerad: 5 november 2007, hĂ€mtad: 22 juni 2018
  88. 1 2 Bodström, Lennart, UbÄtskommissionen vilseledde regeringen, lÀnk: https://www.expressen.se/debatt/ubatskommissionen-vilseledde-regeringen/, publicerad: 17 november 2007, hÀmtad: 1 juli 2018
  89. ↑ HĂ€gg, sid. 399
  90. ↑ HĂ€gg, sid. 394-396
  91. ↑ Göransson, Mattias. Ingvar Carlsson. Man vilseledde regeringen, lĂ€nk: https://magasinetfilter.se/filterbubblan/ingvar-carlsson-man-vilseledde-regeringen/, publicerad: 29 mars 2018, hĂ€mtad: 19 juni 2018
  92. ↑ BorgnĂ€s, Lars, En iskall vind drog genom Sverige. Mordet pĂ„ Olof Palme, Norstedts 2006, sid. 7-10
  93. ↑ Vem mördade Olof Palme? HĂ€r Ă€r de mest kĂ€nda teorierna, lĂ€nk: https://nyheter24.se/nyheter/politik/903760-vem-mordade-olof-palme-har-ar-de-kandaste-teorierna, publicerad: 21 februari 2018, hĂ€mtad: 22 juni 2018
  94. ↑ Brask, Christofer, Polisprofessorn: Ingenting pekar pĂ„ Christer Pettersson, lĂ€nk: https://www.expressen.se/nyheter/polisprofessorn-ingenting-pekar-pa-christer-pettersson/, publicerad: 1 september 2007, hĂ€mtad: 22 juni 2018
  95. ↑ Pohlmann, tid: 49:40
  96. ↑ Agrell, sid. 248-249
  97. ↑ Wall, Gunnar, Konspiration Olof Palme, upplĂ€sning: Johan Svensson, Bonnier Audio 2016. Ljudbok. tid: 02:54:10
  98. ↑ Englund, Peter (2 september 2015). ”Ledde mordet pĂ„ Olof Palme till ett epokskifte?”. Peter Englund. https://peterenglundsnyawebb.wordpress.com/2015/09/02/ledde-mordet-pa-olof-palme-till-ett-epokskifte/. LĂ€st 6 februari 2020.
  99. ↑ Olsson, sid. 959 ff.
  100. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 405-406
  101. ↑ Josefsson, tid: 12:45
  102. ↑ Josefsson, tid: 44:15
  103. ↑ Josefsson, tid: 46:15
  104. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 406-407
  105. ↑ Fellman, Ida, Ny demokratis uppgĂ„ng och fall, lĂ€nk: https://svenska.yle.fi/artikel/2011/05/11/ny-demokratis-uppgang-och-fall, publicerad: 11 maj 2011, hĂ€mtad: 23 juni 2018
  106. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 409-411
FöretrÀdare:
Efterkrigstiden		 Sveriges historia
1968–1991		 EftertrĂ€dare:
Nutiden
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sveriges_historia_1968–1991&oldid=56608340”