Hoppa till innehÄllet

Sveriges historia 1945–1967

FrÄn Wikipedia
(Omdirigerad frÄn Sveriges historia 1945-1967)
Sveriges historia
Sveriges stora riksvapen
Denna artikel ingÄr i en artikelserie
Tidsaxel
Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1397–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Ny konstitution och union (1809–1866)
Industrialiseringen (1866–1905)
1900-talets början (1905–1914)
Första vĂ€rldskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Depressionen (1929–1939)
Andra vĂ€rldskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–1967)
Slutet av kalla kriget (1968–1991)
Nutiden (1991–)
Ämnen
Regenter ‱ Statsministrar
Krig ‱ Freder
MilitĂ€rhistoria ‱ Ekonomisk historia ‱ Vetenskapshistoria

Sveriges historia 1945–1967 betecknar Sveriges historia under efterkrigstidens första del, Ă„ren 1945 till 1967. Perioden inleds med att andra vĂ€rldskriget tar slut 1945 och avslutas 1968 – "Ă„ret dĂ„ allt hĂ€nde".

Efterkrigstiden kÀnnetecknades av fortsatta reformer av den socialdemokratiska regeringen som till exempel införandet av allmÀnt barnbidrag. Det fanns Àven Ànnu mer lÄngtgÄende planer pÄ ett förstatligande ("socialisering") av vissa branscher, men de planerna slÀpptes pÄ grund av starkt motstÄnd frÄn borgerligt hÄll. Införandet av allmÀn pension (ATP), den solidariska lönebildningen via facket och arbetsgivarna och stÀdernas modernisering samt utbyggnaden av den offentliga servicen (omsorg, sjukvÄrd, med mera) förbÀttrade livet för breda samhÀllsgrupper.

Även media gick igenom genomgripande förĂ€ndringar med bĂ„de spridningen av radio och teve och en ny journalistik som mer och mer ifrĂ„gasatte politiken. Författare som Astrid Lindgren och duon Sjöwall Wahlöö fick sitt genombrott och inte minst barnbokslitteraturen fick sitt genombrott som en egen genre. PĂ„ filmomrĂ„det bidrog regissörer som Arne Mattsson, Vilgot Sjöman och Ingmar Bergman till att frĂ€mja en friare debatt om sexualitet samtidigt som de Ă€ven Ă„terspeglade mĂ€nniskornas rĂ€dslor för samtidens stora faror som atombomben.

PĂ„ det utrikespolitiska planet spelade Sverige en viktig roll inom FN i form av Dag Hammarskjöld och Östen UndĂ©n. I det pĂ„gĂ„ende kalla kriget intog Sverige officiellt en neutral hĂ„llning mellan blocken. Dolt för allmĂ€nheten hade Sverige dock ett lĂ„ngtgĂ„ende samarbete med USA och Nato som visade sig exempelvis i nedskjutningen av DC-3:an som hade spionerat pĂ„ Sovjetunionen Ă„ Natos vĂ€gnar.

VÀlfÀrdsstat och kallt krig (1945-1952)

[redigera | redigera wikitext]
Tage Erlander.

“Arbetarrörelsens efterkrigsprogram”

[redigera | redigera wikitext]

Samlingsregeringen avgick i juli 1945 och ersattes av en socialdemokratisk regering under Per Albin Hansson som efter hans död i oktober 1946 leddes av Tage Erlander. Med hjĂ€lp av Gunnar Myrdal hade socialdemokraterna redan 1944 lagt fram ett program som kallades för “Arbetarrörelsens efterkrigsprogram”. Programmets huvudsyften var att skapa ett allmĂ€nt trygghetssystem med en aktiv statlig nĂ€ringspolitik och planhushĂ„llning samt förslag pĂ„ att förstatliga (“socialisera”) flera branscher. Just förstatlingsplanerna vĂ„llade protester frĂ„n borgerligt hĂ„ll och en kampanj som initierades av det privata nĂ€ringslivet. ÄndĂ„ genomfördes socialpolitiska reformer Ă„ren 1948-1950 sĂ„som allmĂ€n sjukförsĂ€kring, barnbidrag, arbetarskyddslag, förlĂ€ngd semester frĂ„n tvĂ„ till tre veckor samt nioĂ„rig enhetsskola.[1] Genomförandet av dessa reformer, dĂ€r socialminister Gustav Möller hade varit en drivande kraft, skedde under stor enighet mellan regeringen och oppositionen.[2] DĂ€remot kritiserade oppositionen finansieringen av reformerna dĂ€r finansminister Ernst Wigforss satsade framförallt pĂ„ höjda inkomstskatter för höginkomsttagare, arvsskatt och förmögenhet men enbart en liten höjning av bolagsskatten vilket innebar att inkomsterna omfördelades medan makten över produktionsmedlen (dvs. fabriker, maskiner, osv.) i grund och botten inte Ă€ndrades.[3] Dock slĂ€ppte regeringen förslaget pĂ„ förstatliganden och ekonomisk demokrati efter starkt motstĂ„nd frĂ„n de borgerliga partierna.[4] I valet till andrakammaren 1948 gick alla partier bakĂ„t förutom folkpartiet som under nationalekonomen Bertil Ohlin fördubblade antalet mandat.[5] Detta kan förklaras genom att Ohlin var tydligast emot den socialdemokratiska politiken vilket attraherade borgerligt sinnade vĂ€ljare.[6] Men eftersom folkpartiets vĂ€ljare frĂ€mst kom frĂ„n högern och bondeförbundet kunde socialdemokraterna sitta kvar vid regeringen.[7]

Tryckfrihetsförordningen

[redigera | redigera wikitext]

Efter andra vĂ€rldskriget var ambitionen att skapa en lag som skulle skydda media frĂ„n censur eller andra former av ingrepp frĂ„n statens sida. I den nya tryckfrihetsförordningen frĂ„n 1949, som drevs av socialdemokratiska politiker som Östen UndĂ©n, Ernst Wigforss och Gustav Möller, skulle det vara förbjudet för myndigheterna att hindra spridning av skrifter eller censur.[8]

Arvet frÄn det tidiga 1900-talets liberalism

[redigera | redigera wikitext]

Med framvÀxten av den generella vÀlfÀrden efter andra vÀrldskriget förlorade det tidiga 1900-talets steriliseringsidéer gradvis sin betydelse pÄ den politiska och ideologiska nivÄn. Till nÄgon del levde dock steriliseringspolitiken vidare pÄ den lokala nivÄn.[9]

BaltutlÀmningen

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven: BaltutlÀmningen
Östen UndĂ©n.

En av den nya regeringens första uppgifter blev baltutlĂ€mningen dĂ€r soldaterna skulle utlĂ€mnas till den ockupationsmakt vars omrĂ„de de hade kommit ifrĂ„n. Den 25 januari utlĂ€mnades 227 tyskar och 146 baltiska soldater som kom frĂ€mst frĂ„n Lettland och som hade tagit vĂ€rvning i den tyska armĂ©n och SS. BaltutlĂ€mningen ledde till protester och den antikommunistiska stĂ€mningen i Sverige stĂ€rktes.[10] Utrikesminister Östen UndĂ©n utsattes för stark kritik dĂ€r han framstĂ€lldes som undfallen genom Sovjetunionen, Ă€ven om han i grund och botten sjĂ€lv hade varit emot baltutlĂ€mningen men gick med pĂ„ det som regeringens majoritet ville.[11] Även 60 Ă„r senare, Ă„r 2005, diskuterades baltutlĂ€mningen och dess skildring. SĂ„ menade Åsa Linderborg att man bĂ„de mĂ„ste kunna beklaga balternas öde samtidigt som man ocksĂ„ bör nĂ€mna att baltiska förband var delaktiga i förintelsen och andra brott mot mĂ€nskligheten.[12]

Medlem i FN

[redigera | redigera wikitext]

1946 blev Sverige Ă€ven medlem i det nyskapade Förenta nationerna (FN), dock utan att ansluta sig till nĂ„got av blocken. Till skillnad frĂ„n Norge och Danmark som med sina erfarenheter frĂ„n andra vĂ€rldskriget valde att gĂ„ med i Nato.[13] Utrikespolitiskt diskuterades om Sverige skulle söka medlemskap i Nato vilket bland andra Dagens Nyheters Herbert Tingsten föresprĂ„kade medan andra sĂ„ som intellektuella och vĂ€nsterorienterade konstnĂ€rer menade att Sverige skulle söka en egen vĂ€g mellan kapitalism och kommunism. Stora delar av Sverige hade sina sympatier dock hos “vĂ€st” vilket visade sig till exempel under CatalinaaffĂ€ren eller Koreakriget.[14] Officiellt förblev Sverige alliansfritt och neutralt vilket tvingade Sverige att inta en balanshĂ„llning mellan stormakterna. Inom försvaret diskuterades Ă€ven att skaffa kĂ€rnvapen men utrikesminister Östen UndĂ©ns krav i FN om provstopp och krav pĂ„ att sluta tillverka kĂ€rnvapen satte stopp för detta projekt.[15]

Neutralt mellan blocken?

[redigera | redigera wikitext]
Europa under kalla kriget

Officiellt har det lÀnge hÀvdats att Sverige var neutralt under kalla kriget.[16] Men redan 1949 slöts ett hemligt avtal mellan USA och Sverige dÀr Försvarets Radioanstalt (FRA) hjÀlpte USA att spionera mot Sovjetunionen. USA hade redan omringat Sovjetunionen genom ett omfattande nÀt av radar- och avlyssningsstationer runtom i vÀrlden och genom avtalet med Sverige slöts den sista luckan. I gengÀld fick Sverige tillgÄng till mycket avancerad elektronisk utrustning och information om Sovjets försvar som USA hade samlat in.[17]

Tekniken som Sverige hade fÄtt tillgÄng till anvÀndes i signalspaningen mot Sovjetunionen som i DC-3:an som sköts ner av ryssarna 1952.[16] Orsaken till att flygplanet sköts ner var att den spanade pÄ radarstationen i Liepaja i Lettland samtidigt som man utbytte information med USA och Nato. Sovjetunionen sÄg spaningen som ett hot eftersom kunskapen om radarn kunde utnyttjas för att störa eller slÄ ut det ryska luftförsvaret vid ett anfall.[18]

DC-3:an visade vilket lÄngtgÄende samarbete som fanns mellan Nato och Sverige under kalla kriget. VÄren 1952 reste statsminister Tage Erlander till USA. Officiellt var det en privatresa men i hemlighet trÀffade han USA:s president Harry Truman för att förbereda ett avtal som trÀdde i kraft sommaren '52. Enligt avtalet fick Sverige köpa militÀr utrustning och teknologi och i gengÀld skickade Sverige information till det stora landet i vÀst och man lovade att Nato fick anvÀnda svenskt luftrum och svenska flygbaser ifall det behövdes. Utöver avtalet fanns det ocksÄ en noga planering över vad den svenska militÀren skulle göra i hÀndelse av krig. I det fallet skulle marinchefen bege sig till ett Nato-högkvarter i antingen Storbritannien eller USA för att fortsÀtta kriget dÀrifrÄn. MilitÀrledningen och kungafamiljen skulle sedan följa efter.[19]

Samarbetet mellan Nato och Sverige var sĂ„ tĂ€tt att den svenska armĂ©n till och med anvĂ€nde sig av samma ammunition som den vĂ€stliga försvarsalliansen.[20] Landningsbanorna hade förlĂ€ngts sĂ„ att Nato-bombplan kunde landa pĂ„ dem och brĂ€nsledepĂ„er hade anlagts för att kunna försörja planen frĂ„n vĂ€st.[21] Även Sveriges och NATO:s stridsledningssystem koordinerades med varandra. Med hjĂ€lp av CIA-agenten William Colby (sĂ„ smĂ„ningom chef för CIA) byggde den svenska regeringen upp nĂ€tverket "Stay-behind" (se nedan) som skulle aktiveras i hĂ€ndelse av en sovjetisk ockupation.[22] Inom ramen för "Operation George" organiserade CIA och Sveriges underrĂ€ttelsetjĂ€nst Ă€ven ett hemligt agentverk i Finland.[23] I hemlighet deltog Sverige Ă€ven i NATO:s handelsbojkott mot Östeuropa.[24]

Sveriges politiska elit var hela tiden orolig för att detta tÀta samarbete mellan bÄda lÀnderna skulle avslöjas.[25] DÀrför agerade Sverige utÄt mycket undfallande mot Sovjetunionen och alla som ifrÄgasatte den officiella neutralitetspolitiken, som exempelvis högerledaren Jarl Hjalmarson, fick stÄ ut med delvis hÀtska angrepp. PÄ sÄ sÀtt hoppades de svenska politikerna att Sovjetunionen skulle tro att Sverige var ett neutralt land.[26] Det lÄngtgÄende samarbetet mellan Nato och Sverige var okÀnt för svenska folket vilket gjorde att nedskjutningen av DC-3:an sÄgs som ett omotiverat angrepp och underblÄste de antiryska stÀmningarna i Sverige. Tillsammans med Nordkoreas angrepp mot Sydkorea sÄgs detta som ett bevis för kommunismens hot.[27]

Enbomsligan

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven: EnbomaffÀren

Dessa antikommunistiska stÀmningar underblÄstes Àven av en rad uppmÀrksammade spionagefall. Den 42-Ärige Hilding Andersson var underofficer och fartygsmaskinist inom marinen som utifrÄn denna position fick information om militÀra kartor och hemliga svenska baser som han spred till Sovjetunionen. Som övertygad kommunist fördömde han den svenska regeringens undfallenhet gentemot Nato och menade att hans spionage skulle bidra till vÀrldsfreden.[28] Till skillnad frÄn Hilding Andersson som utan tvekan hade bedrivit spionage förhöll sig saken annorlunda med "Enbomsligan" i vars centrum den misstÀnkte spionen Enbom befann sig som dömdes till livstidsfÀngelse för att ha sÄlt hemligheter om svenska försvarsanlÀggningar till Sovjet. Det Àr dock omtvistat om Enbom verkligen var spion eller om han i sjÀlva verket var mytoman som vÄldsamt överdrev sina kontakter med ryska agenter.[29] Förutom Fritjof Enbom dömdes sex personer, de tyngsta bevisen utgjorde Enboms egna uttalanden. Författaren Tomas Bresky menar att de pÄstÄdda hemligheter som Enbom lÀmnade ut redan hade varit publicerade. Enligt Bresky var de Ätalade redan dömda lÄngt innan processen var slut och han menar att de utpekade kan ses som offer för stÀmningen under kalla kriget och att rÀttegÄngen dÀrför har vissa paralleller med USA under McCarthyism.[30]

Stay-behind

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven: Stay-behind

Ifall Sverige skulle blivit ockuperat av en frĂ€mmande makt var tanken att en grupp skulle verka i landet för att genomföra aktioner mot ockupationsmakten sĂ„ som hemlig underrĂ€ttelsetjĂ€nst och sabotage. Tage Erlander var sjĂ€lv en viktig initiativtagare till gruppen som leddes av chefen för Thulekoncernen, Alvar Lindencrona vars hem pĂ„ Stureplan 4 i Stockholm tjĂ€nade som trĂ€ffpunkt för gruppens möten dĂ€r representanter frĂ„n samhĂ€llets elit ingick. Organisatoriskt var Stay behind uppdelat i olika regioner som hade var sin ledare och som i sin tur hade befĂ€l över en stab pĂ„ sju till nio personer, allt som allt ingick 300–400 personer i den tĂ€nkta motstĂ„ndsrörelsen. Äppelbo skola i Dalarna skulle bli huvudkvarter ifall Sverige blev ockuperat. Gruppens existens var kĂ€nd enbart för de involverade och Tage Erlander var vĂ€ldigt sparsam nĂ€r han informerade Jarl Hjalmarson och Bertil Ohlin om Stay behind. Medlemmarnas familjer hade ingen aning om vad deras mĂ€n i hemlighet sysslade med. Gruppen började avvecklas pĂ„ 1990-talet.[31]

Det svenska sprĂ„nget (1951–1959)

[redigera | redigera wikitext]

Ny röd-grön regering

[redigera | redigera wikitext]
HögertrafikomlÀggningen förverkligades den 3 september 1967.

Koreakriget ledde till högkonjunktur och dÀrmed prisstegringar vilket tvingade den socialdemokratiska till ekonomiska Ätstramningar. För att genomföra dessa impopulÀra ÄtgÀrder ville regeringen bilda en bred bas för sitt arbete vilket gjorde att man bildade koalitionsregering med Bondeförbundet hösten 1951. Den nya regeringen inriktade sig pÄ att genomföra och finansiera redan beslutade reformer. De reallöneökningar som följde pÄ 50-talet kom alla samhÀllsgrupper till del, inte bara medelklassen som tidigare. Den stora knÀckfrÄgan som dock Äterstod under hela 50-talet var den svÄra bostadsbristen i storstÀderna.[32] Att just SAP och Bondeförbundet bildade en koalition var att bÄda partierna sÄg sina fördelar: för SAP gÀllde det att fÄ parlamentariskt stöd för sina reformer och Bondeförbundet fick stöd för sin politik som skyddade bönder för utlÀndsk konkurrens, garanterade priset pÄ vissa jordbruksprodukter, osv.[6]

Att oppositionen hade svÄrt att fÄ politiskt inflytande försökte man kompensera genom att föresprÄka folkomröstningar vilket ocksÄ skedde i exempelvis frÄgan om högertrafiken 1955 dÀr 83% sa nej, vilket inte hindrade riksdagen frÄn att ÀndÄ genomföra omlÀggningen till höger.[33]

Kommunreformen

[redigera | redigera wikitext]
Kommunerna i Sverige (2007).

I början av 50-talet fanns det ca 2 500 kommuner vilket betydde att mĂ„nga kommuner hade svĂ„righeter att kunna leverera den service som regeringens sociala reformer krĂ€vde. År 1952 började sammanslagningen av kommunerna som slutade med 282 kommuner Ă„r 1974. Att kommunerna slogs mer och mer ihop betydde delvis att politiken professionaliserades Ă€ven pĂ„ kommunnivĂ„n och att varje kommun förfogade över mer skattemedel för att bygga upp en fungerande service för kommuninvĂ„narna.[34]

Solidarisk lönebildning

[redigera | redigera wikitext]

PÄ LO-kongressen 1951 bestÀmdes riktlinjerna för en solidarisk lönepolitik som gick ut pÄ att lönerna skulle bestÀmmas i de stora centrala förhandlingarna dÀr alla företag, oavsett om de var lönsamma eller inte, skulle betala samma lön för samma arbete vilket pÄ lÄng sikt skulle innebÀra att de olönsamma företagen inte hade rÄd med lönerna och dÀrmed skulle slÄs ut. PÄ sÄ sÀtt ville man driva pÄ en utveckling dÀr de mest lönsamma företagen skulle överleva i lÀngden. Samtidigt innebar socialdemokraternas sociala reformer ocksÄ en kraftig utbyggnad av den offentliga sektorn som resulterade i att det krÀvdes arbetskraft inom vÄrd och omsorg dÀr frÀmst kvinnor rekryterades. PÄ sÄ sÀtt blev den offentliga sektorn en möjlighet till lönearbete för kvinnor.[35]

Migration

[redigera | redigera wikitext]
Efter kriget började invandringen till Sverige

Sverige var en bit in pÄ 1900-talet frÀmst ett utvandrarland, bland annat migrerade mÄnga svenskar till Nordamerika, men trenden vÀnde senare under andra vÀrldskriget dÄ Sverige tog emot krigsflyktingar, bland annat frÄn Baltikum, och krigsbarn frÄn Finland. FrÄn slutet av 1940-talet och en bit in pÄ 1970-talet kom Àven arbetskraftsinvandring, till en början frÀmst frÄn Finland och Italien. Fram till 1950-talet var Sveriges befolkning mycket etniskt homogen i jÀmförelse med andra industrialiserade lÀnder. Det fanns nÄgra inhemska minoriteter som samer, romer, resande, tornedalingar och ett mindre antal sverigefinnar Àn i dag.

FrÄn andra halvan av 1950-talet och framÄt kom omfattande arbetskraftsinvandring frÄn lÀnder som Finland, Jugoslavien, VÀsttyskland, Danmark, Norge, Grekland, Italien och Turkiet (se turkar i Sverige).

Arbetskraftsinvandringen under denna period var i första hand en nordisk företeelse.[36] Merparten av de som invandrade kom frÄn övriga nordiska lÀnder. De största invandringen skedde frÄn Finland.[37]

ATP-striden

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven: ATP-frÄgan

PĂ„ 1950-talet seglade pensionsfrĂ„gan upp pĂ„ dagordningen eftersom mĂ„nga pensionĂ€rer började relativt sett halka efter löntagarna. Vissa grupper som privata tjĂ€nstemĂ€n hade tillĂ€ggsavtal som ledde till höjda pensioner. Att vissa grupper hade bĂ€ttre avtal Ă€n andra upplevdes som orĂ€ttvist av partierna till vĂ€nster samt LO och Folkpartiet. Eftersom socialdemokraterna och bondeförbundet inte kunde komma överens i frĂ„gan, bröts samarbetet mellan partierna och en folkomröstning utlystes vĂ„ren 1957 dĂ€r folket kunde ta stĂ€llning till tre olika linjer. LO:s och socialdemokraternas linje om en allmĂ€n tjĂ€nstepension fick 46% och dĂ€rmed relativ majoritet. SAP lade utifrĂ„n detta en proposition i riksdagen om just allmĂ€n tjĂ€nstepension vilken fĂ€lldes av den borgerliga oppositionen vilket ledde till att nyval utlystes sommaren 1958. Det följande “pensionsvalet” slutade med att den borgerliga majoriteten i andrakammaren förbyttes till ett jĂ€mviktslĂ€ge dĂ€r bĂ„da blocken hade 115 mandat. Den obligatoriska ATP-pensionen gick igenom nĂ€r metallarbetaren och folkpartisten Ture Königson lade ner sin röst eftersom han föredrog socialdemokraternas förslag.[38]

Kulturen pÄ 50-talet

[redigera | redigera wikitext]
Little Gerhard.

Se Àven: Sexuella revolutionen och Svensk litteratur

Under 1950-talet ledde det ökande vĂ€lstĂ„ndet och utökningen av skolsystemet till att en ungdomskultur uppstod. De första stegen mot en ny ungdomskultur togs visserligen redan under mellankrigstiden, kopplad till jazzen, men nu nĂ„dde oron inför "nedbusning" och "ungdom pĂ„ glid" nya höjder. För första gĂ„ngen anvĂ€nds ordet tonĂ„ring pĂ„ svenska. Den första omgĂ„ngens revoltörer var skinnknuttarna, unga mĂ€n i lĂ€der med motorcykel och förebild i Vild ungdom med Marlon Brando. Dessas storhetstid var vid mitten av 1950-talet. Sedan tog raggarna över, nĂ€ra sammanknippade med rock and rollen som 1956 kom till Sverige i form av Bill Haleys "Rock Around the Clock". De stora hjĂ€ltarna var dock Elvis Presley och Tommy Steele. Även lokala "rockkungar", som Rock-Ragge, Little Gerhard och Rock-Olga tog plats pĂ„ scen. Rocken var frĂ€mst spridd bland arbetarklassen, och jazzen kvarlevde under tiden bland gymnasisterna. Den tidigare sĂ„ fruktade musikformen hyllades nu som kulturellt högtstĂ„ende.[39] Under 1960-talet tonade raggarna efter hand bort. Svensk schlager fick en renĂ€ssans och 1962 började Svensktoppen sĂ€ndas.[40] 1963 och 1964 Ă€ndrades scenen totalt med Beatles genombrott, och popen tog över efter rocken. Rolling Stones turnerade i Sverige, och lokala förmĂ„gor som Hep Stars och Tages började spela pop pĂ„ stundom komisk engelska. Beatles Ă€ndrade Ă€ven ungdomarnas utseende, och mods blev en beteckning pĂ„ de som följde det nya lĂ„nghĂ„riga modet. 1965 drabbade modsen samman med polisen i hötorgskravallerna. Popen trĂ€ngde Ă€ven undan jazzen som gymnasisternas musik, Ă€ven om de förutom popen Ă€ven lyssnade till amerikanska protestsĂ„ngare som Joan Baez och Bob Dylan.[41]

Bilden av "den svenska synden" började sprida sig över vĂ€rlden under 1950-talet, nĂ„got paradoxalt eftersom andelen utomĂ€ktenskapliga barn under 1940-talet och 1950-talet var de lĂ€gsta under hela 1900-talet.[42] Det tyska magasinet Der Spiegel skrev om "heiße Liebe und kĂŒhle Menschen" (het kĂ€rlek och kalla mĂ€nniskor).[43] Sexuell liberalism blev, förutom det svenska rationalitet, en central nationell stereotyp.[44] Man var dock öppnare inför att i konsten diskutera och experimentera med dessa frĂ„gor Ă€n tidigare eftersom samhĂ€llet blev alltmer sekulariserat. I en artikel i den engelsksprĂ„kiga tidskriften Time 1955 utmĂ„lades Sverige som syndens högborg pĂ„ jorden, dĂ€r födelsekontroll, abort, och promiskuitet alla var omistliga rĂ€ttigheter. Detta var visserligen inte sant – Ă€n – men artikeln fick stort genomslag, och i den efterföljande amerikanska debatten kopplades detta, och den förmodat höga andelen sjĂ€lvmord, ihop med "onaturlig" social trygghet och vĂ€lfĂ€rd. De svenska inlĂ€ggen i debatten hĂ€vdade att svenskar inte var mer omoraliska Ă€n andra, Ă€ven om man var öppnare angĂ„ende sexualiteten.[45]

Även filmbranschen bidrog till att skapa bilden av "den svenska synden" dĂ€r Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) spelade en viktig roll i vilken nakenbad och antydningar om samlag spelade en viktig roll. I samma fotspĂ„r gick Ingmar Bergmans film Sommaren med Monika frĂ„n 1953. Ingmar Bergman hade redan 1944 uppmĂ€rksammats för manuset till Hets, men hans stora genombrott kom 1955 med Sommarnattens leende. Än mer berömmelse vann han 1957 med Det sjunde inseglet, vars tema om Guds tystnad och rĂ€dslan inför vad som skulle ske efter döden tog avstamp i den samtida skrĂ€cken för atombomben och mĂ€nsklighetens totala utplĂ„ning. Samma Ă„r kom Ă€ven SmultronstĂ€llet, som blev en lika stor framgĂ„ng.[46] Sverige var under efterkrigstiden ett av vĂ€rldens mest lĂ€sande folk, tillsammans med norrmĂ€n, finlĂ€ndare och islĂ€nningar.[47] Under 1950-talet fanns vĂ€lfyllda bokhyllor Ă€ven i arbetarklasshem.[48] PĂ„ vuxenprosans omrĂ„de blev Harry Martinsons VĂ€gen till Klockrike (1948) en stor publikframgĂ„ng. Denna utmĂ€rktes, liksom flera andra av vĂ€lfĂ€rdstidens litteratur av en flykt frĂ„n det moderna, tillbaks i historien. Även de övriga proletĂ€rförfattarna, som Jan FridegĂ„rd, Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson, vars romaner som var fortsatt populĂ€ra under 1940-talet, och tidens allra största boksuccĂ©, Vilhelm Mobergs Utvandrarna, sökte sig tillbaks i tiden. Olle Hedberg skildrade det försvinnande högborgerliga livet.[49] Även fruktan för atombomben avspeglades i litteraturen, exempelvis i Harry Martinsons rymdepos Aniara.[50] Andra viktiga svenska författare detta Ă„rtionde var Olle Hedberg, Ă€ven om hans senare produktion inte var i klass med hans tidigare, Sara Lidman och PĂ€r Lagerkvist.[51] Ville man ha skildringar av samtiden fick man dock frĂ€mst vĂ€nda sig till deckarförfattarna, som Stieg Trenter och Maria Lang.[52]

Astrid Lindgren, 1960.

Efter kriget upplevde Ă€ven flera barnboksförfattare en stor popularitet eftersom 40- och 50-talets stora barnkullar skapade en stor mĂ„lgrupp som kunde och ville lĂ€sa böcker som tilltalade dem. FrĂ€mst av dessa var Astrid Lindgren som 1945 gav ut Pippi LĂ„ngstrump, dĂ€r tidstypiska miljöer vĂ€vdes ihop med de uppkommande tankarna om barnpsykologi. Även MĂ€stardetektiven Kalle Blomkvist blev en succĂ©, likasĂ„ den mer mytiska Mio min Mio. Även hĂ€r skildrades samtiden dĂ€r Blomkvist drog parallellerna till rĂ€dslan för spionverksamhet frĂ„n Sovjet och dĂ€r Mio lekte med hotbilder frĂ„n öst samtidigt som rĂ€dslan för atombomben spelade en viss roll. Lindgrens böcker om Rasmus pĂ„ luffen dĂ€remot kan ses som tecken pĂ„ den samtida vardagsrasism mot romer och folk som bodde i "underutvecklade lĂ€nder".[53] Även Åke Holmberg med Ture Sventon och Edith Unnerstad med Kastrullresan debuterade efter kriget. Dessutom fortsatte Gösta Knutsson med sina böcker om Pelle Svanslös. Lennart Hellsing utmĂ€rkte sig med lyrik för barn. Dessutom fanns flera Sivar Ahlruds tvillingdeckarna, Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gulla-böcker och Bertil Almqvists Barna Hedenhös, och utlĂ€ndska serier som Fem-, Bill- och Biggles-böckerna.[54] Under 1950-talet dök Ă€ven Nils-Olof FranzĂ©ns böcker om Agaton Sax upp pĂ„ marknaden, liksom alster av Sven Wernström, Harry Kullman och Elsa Nyblom. Bertil Ahlmqvists Barna Hedenhös blir kungliga och Sverige fĂ„r sin första regering, utgiven 1954 uppskattades av bĂ„de barn och vuxna, de senare eftersom den vĂ€nligt parodierade den svenska politiken vid tillfĂ€llet.[55] Under 1940-talet blev Ă€ven serietidningar vanliga, vilket först sĂ„gs med oro, dĂ„ de ansĂ„gs benĂ€gnare Ă€n andra medier att sprida osunda vĂ€rderingar.[56]

Ny medieverklighet

[redigera | redigera wikitext]
TV-visning pÄ Tekniska museet 1952.

LĂ€nge fanns det endast en radiokanal, som dock samlade alla pĂ„ ett nĂ€stan ojĂ€mförligt vis. Radion prĂ€glades inledningsvis av stark konservatism; fredagsnyheterna inleddes alltid med "Hans MajestĂ€t Konungen har i dag hĂ„llit konselj", vilket i och för sig var rimligt dĂ„ det var i och med dessa som regeringens beslut fick laga kraft. Mest kĂ€nd av tidens radioprofiler var Sven Jerring, som fram till 1972 ledde Barnens brevlĂ„da. En annan lĂ„ngkörare var Sigge FĂŒrsts Frukostklubben.[57] 1951 började Karusellen med Lennart Hyland att sĂ€ndas, och fick svenskarna att delta i olika upptĂ„g, bland annat "Frufridagen", dĂ„ fruarna skulle vara lediga och mĂ€nnen sköta hemmet. Via radio blev Povel Ramel kĂ€nd, och Evert Taube upplevde tack vare den och grammofon sin största popularitet under 1950-talet. Andra kĂ€nda musiker var Owe Thörnqvist och Snoddas, vars "FlottarkĂ€rlek" blev en landsplĂ„ga tack vare Karusellen. 1955 startade en andra radiokanal, P2.[58] Under 1950-talet hade svenskarna ibland lyssnat till Radio Luxemburg för aktuell popmusik, men nĂ€r privata Radio Nord började sĂ€nda frĂ„n internationellt vatten den 7 mars 1961 infördes regler för att försvĂ„ra för piratradion, och den 7 maj började melodiradion, som senare utvecklades till P3, att sĂ€ndas. Man vann omedelbart tillbaka en tredjedel av de flydda lyssnarna.[59]

År 1956 startade regelbundna TV-sĂ€ndningar, efter att provsĂ€ndningar pĂ„gĂ„tt i tre Ă„r. Den första stora succĂ©n blev Kvitt eller dubbelt. Under fotbolls-VM 1958 i Sverige skaffade de flesta som inte redan hade TV en sĂ„dan. Antalet biografer minskade kraftigt. Mellan 1956 och 1963 halverades antalet biobesök. Även det lokala föreningslivet drabbades, och drĂ€nerades pĂ„ medlemmar.[60]

CIA:s dolda verksamhet i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Det kalla kriget och den medföljande blockbildningen mellan USA och Sovjet ledde ocksÄ till att Sverige hamnade mitt i denna kamp mellan ideologierna dÀr USA försökte att pÄverka den svenska opinionen.[61] Ett annat syfte var Àven att bryta Sovjetunionens dominans pÄ det kulturella planet nÀr det gÀllde högkultur sÄ som litteratur och musik. För att pÄverka opinionen i bÄde Sverige och hela Europa bildade CIA organisationen Congress For Cultural Freedom (CCF) sommaren 1950 i Berlin. PÄ en konferens i Bryssel hösten 1950 försökte man att samla framstÄende intellektuella i Europa som Albert Camus och Arthur Koestler, för Sveriges del inbjöds Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten som deltog pÄ mötet. För Tingstenbiografen Per Wirtén rÄder det inga tvivel om att Tingsten, precis som alla andra som deltog, var fullt medveten om att USA:s regering lÄg bakom CCF.[62]

Kongressen inrĂ€ttade sitt huvudkontor i Paris och bildade lokala kontor i respektive land dĂ€r den svenska underavdelningen bildades hösten 1952 och som vĂ€rvade sina medlemmar genom att skicka inbjudningar till framstĂ„ende personer i den svenska kultureliten vilket resulterade i sĂ„ smĂ„ningom ca 150 medlemmar för föreningen som dĂ€rmed blev en av de största propagandaorganisationerna i Sverige pĂ„ den tiden. MĂ„ltavlan för vĂ€rvningen var personer inom den antikommunistiska vĂ€nstern och liberaler sĂ„ som Vilhelm Moberg, Harry Martinson och Eyvind Johnson.[63] Enligt Lars Ilshammar, chefen för arbetarrörelsens arkiv, var USA ett land man sĂ„g upp till pĂ„ 50-talet, bĂ„de nĂ€r det gĂ€llde teknik men Ă€ven nĂ€r det gĂ€llde populĂ€rkultur. Även nedskjutningen av DC-3:an och Koreakriget spĂ€dde pĂ„ de antisovjetiska och antikommunistiska stĂ€mningarna i Sverige.[64]

Propagandakampanjen förstĂ€rktes genom att bilda CIA-finansierade United States Information Agency (USIA) som började sin verksamhet 1953 med en svensk underavdelning i Stockholm som kallades Unites States Information Service (USIS) som skickade ut artiklar som handlade om nyheter, kultur, sport, nyhetsartiklar dĂ€r det framgick att avsĂ€ndaren var USIS.[65] Artiklarna erbjöds gratis till den som ville ta emot dem och det var i första hand smĂ„ landsortstidningar som anvĂ€nde sig av artiklarna, de stora tidningarna som Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet utnyttjade artiklarna i vĂ€ldigt liten utstrĂ€ckning, vilket förmodligen berodde pĂ„ att de mindre tidningarna inte hade sĂ„ mycket pengar och dĂ€rför utan tvekan tog med material som de fick gratis. Faktumet att tidningar som DN och SvD inte tog emot USIS-artiklar bekymrade dock inte CCF eftersom dessa tidningar redan hade en antisovjetisk instĂ€llning och sĂ„ledes inte behövde pĂ„verkas. För lĂ€sarna gick det inte att avgöra att artiklarna kom frĂ„n USIS eftersom de tidningar som anvĂ€nde artiklarna i regel dolde kĂ€llan för lĂ€saren, dvs. lĂ€sarna visste inte att de lĂ€ste artiklar som direkt kom ifrĂ„n en US-amerikansk propagandaorganisation som ville pĂ„verka dem. Även Tidningarnas TelegrambyrĂ„ (TT) anvĂ€nde sig av de US-amerikanska artiklarna och skickade ut dem till de svenska tidningarna som i sin tur angav "TT" som kĂ€lla och inte USIS vilket dĂ„ ökade artiklarnas trovĂ€rdighet.[66] NĂ€r det gĂ€ller Dagens Nyheter menar historikern Mikael Nilsson att chefredaktören Herbert Tingsten gav medlemmarna i CCF:s svenska avdelning plats i tidningen för att publicera sina artiklar.[67]

Den amerikanska informationstjÀnsten försökte Àven pÄ andra sÀtt att pÄverka, exempelvis genom att knyta nÀra band till de svenska socialdemokraterna och LO. PÄ det sÀttet kunde den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen, som inte tog emot materialet frÄn USIS, pÄverkas att sluta skriva USA-kritiska kommentarer. Under Kubakrisen exempelvis utmÄlade tidningen Kuba som ett litet land som stod emot den stora aggressorn USA, vilket ledde till att dÄvarande LO-ordförande Arne Geijer pressade tidningen till att Àndra sin hÄllning i frÄgan och till och med be om ursÀkt för sin USA-kritiska attityd. Institutionschefen för arbetarrörelsens arkiv Lars Ilshammar bedömer agerandet som att man har gÄtt i USA:s ledband.[68]

Ett tredje sÀtt att pÄverka var att dra igÄng sÀrskilda kampanjer sÄ som man gjorde Inför Nikita Chrusjtjovs besök i Sverige 1959. Det bildades en sÀrskild grupp som kallades för augustikommittén som dock innehöll samma medlemmar som i den svenska kongressen. Kampanjen var mycket framgÄngsrik och ledde till Chrusjtjov stÀllde in sitt besök med hÀnvisning till augustikommitténs verksamhet.[69]

Sport

[redigera | redigera wikitext]
Silverlaget 1958.

Till skillnad mot de flesta andra lÀnder hade svenska vÀrnpliktiga inte behövt utkÀmpa nÄgra strider. Det fanns alltsÄ gott om starka unga mÀn, och framgÄngarna pÄ idrottens omrÄde lÀt inte vÀnta pÄ sig. OS i London 1948 blev en enorm framgÄng, dÀr Sverige kom tvÄa i nationsligan. Detta trots att ett antal löpare, inklusive stjÀrnorna Gunder HÀgg, Arne Andersson och Henry KÀlarne, 1946 stÀngts pÄ livstid av i enlighet med tidens strÀnga regler, som föreskrev att idrottare inte fick ta emot nÄgon ersÀttning, dÄ de förvÀntades vara amatörer. De strÀnga reglerna ledde dock till utarmning, och bland annat de tre fotbollsstjÀrnorna frÄn guldlaget i London, Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm sökte sig till utlÀndska proffsklubbar. Svenska Fotbollförbundet mildrade dÀrför reglerna, och proffsen var vÀlkomna att spela landskamper och VM, samt att ÄtervÀnda till Fotbollsallsvenskan efter utlandskarriÀren.[70] FramgÄngarna fortsatte, och 1958 tog Sveriges fotbollslandslag silver pÄ hemmaplan. 1959 skulle VM-matchen i tungviktsboxning mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson stÄ i New York. Eftersom boxning var bannlyst frÄn svensk radio och tv fick de som ville höra pÄ matchen ratta in Radio Luxemburg.[71]

Det starka samhÀllet (1960-1967)

[redigera | redigera wikitext]

Ett förÀndrat partilandskap

[redigera | redigera wikitext]

Efter nederlaget i ATP-striden försökte de borgerliga att bryta socialdemokratins makt genom en valsamverkan, som dock bara kom tillstÄnd i SkÄne under beteckningen MBS och som hade lokala framgÄngar. Men nÀr samverkan upprepades i andra stÀder hade det ingen framgÄng, vilket kan förklaras med att det fanns betydande skillnader mellan partierna dÀr folkpartier och bondeförbundet stod nÀra varandra men lÀngre ifrÄn högern. Att inte samverka hade dessutom fördelen att varje parti var för sig kunde fÄnga in fler vÀljargrupper. En del partier gick igenom djupare förÀndringar. Centerpartiet (c) gick frÄn att vara ett rent bondeparti till att vara ett parti som attraherade de grupper som var missnöjda med urbanisering och miljöförstöring medan kommunisterna under C.H. Hermansson frigjorde sig frÄn Sovjet, bytte namn till vÀnsterpartiet kommunisterna (vpk) och kritiserade socialdemokratin för att inte ha brutit det privata nÀringslivets maktkoncentration. Fortfarande var det 15 familjer som dominerade de privata företagen.[72] Under Hermansson ökade vpk sitt stöd i valen 1964 och 1966 vilket ocksÄ hÀngde ihop med att avspÀnningen mellan USA och Sovjetunionen försvagade de starka antikommunistiska tendenserna vilket bidrog till att partiet kunde bryta sin isolering. Bland studenterna mÀrktes en allt tydligare radikalisering och politisering som ÄterupptÀckte Karl Marx.[73] Bland de kristna skedde en gradvis förskjutning i partisympatin nÀr folkpartiet mer och mer sekulariserades vilket ledde till missnöje bland de kristna grupperna. Samtidigt grundades kristen demokratisk samling (kds) 1964 som ville frÀmja en kristen grundsyn i samhÀllet och som delvis attraherade just de grupper som kÀnde sig svikna av folkpartiet. Rena missnöjespartier sÄ som i Danmark och Norge förblev okÀnda i Sverige pÄ den tiden, vilket kan bero pÄ att socialdemokraterna via LO och centern via LRF har haft god kontakt med grÀsrötterna och dÀrmed minskat riskerna för missnöje.[74]

StÀdernas modernisering

[redigera | redigera wikitext]
Hötorgsskraporna, ett av mÄnga byggprojekt pÄ 60-talet.

Ännu pĂ„ 1960-talet levde fortfarande mĂ„nga svenskar i förĂ„ldrade bostĂ€der. DĂ€rför föddes tanken pĂ„ att bygga moderna bostĂ€der, det som senare skulle bli kallad för miljonprogram. Namnet hade sitt ursprung i att det skulle byggas en miljon bostĂ€der pĂ„ tio Ă„r. De gamla stadskĂ€rnorna i stĂ€der som Norrköping, Stockholm och Göteborg revs och ersattes med de dĂ„ moderna miljonprogramshusen. Konsekvensen blev att bostadsbristen byggdes bort samtidigt som omrĂ„dena ocksĂ„ snabbt blev symbol för den ökande klassmĂ€ssig och etniska segregationen i samhĂ€llet.[75] Samtidigt byggdes det ocksĂ„ nya gator och affĂ€rskomplex vilket resulterade i att mĂ„nga stĂ€der fick ett ganska likartat utseende. StĂ€der som till exempel Eksjö och Lund undantogs frĂ„n de jĂ€ttestora omvandlingarna och förĂ€ndrades med hĂ€nsyn till stĂ€dernas traditionella bebyggelse.[76] Med hjĂ€lp av storskaliga lösningar inom sjukvĂ„rd, utbildning, och sĂ„ vidare garanterades en generell vĂ€lfĂ€rd för medborgarna. NĂ€r den allmĂ€nna vĂ€lfĂ€rden hade tryggats skiftade det politiska klimatet pĂ„ sent 60-tal mot först vĂ€nstervĂ„gen och senare den gröna vĂ„gen.[77]

Att staten initierade miljonprogrammet fick ocksÄ den effekten att det relativt unga möbelföretaget Ikea (som hade grundats 1943 av Ingvar Kamprad) ökade sin försÀljning eftersom mÀnniskorna som flyttade in i de nya bostÀderna Àven behövde nya möbler. DÀrtill byggde staten nya vÀgar vilket gynnade den tilltagande bilismen men som Àven gynnade Ikeas framvÀxt som via de nya vÀgarna pÄ ett smidigt sÀtt kunde transportera möblerna hem till familjer som hade sett och bestÀllt möblerna i den numera klassiska Ikea-katalogen som skickades hem till folk. DÀrmed bidrog staten pÄ flera olika sÀtt till Ikeas utveckling till ett multinationellt företag.[78]

Kulturen pÄ 60-talet

[redigera | redigera wikitext]
Hans Alfredson och Tage Danielsson (1966).

Med revyn Gröna hund fick Hans Alfredson och Tage Danielsson, Hasse och Tage, sitt genombrott och blev folkets underhĂ„llningsfavoriter, senare Ă€ven i bokform. PĂ„ teve blev Hylands hörna det mest dominerande programmet efter Aktuellt. SpektakulĂ€rt blev det nĂ€r skĂ„despelaren Per Oscarsson klĂ€dde av sig och gav sexualkunskap i direktsĂ€ndning under mellandagarna 1966. Den sexuella frigörelsen visade Ă€ven inom litteraturen dĂ€r norrmannen Agnar Mykle blev en isbrytare pĂ„ omrĂ„det och "porr" ansĂ„gs som nĂ„gonting som skulle kunna bidra till den nya sexuella friheten. Även inom filmomrĂ„det spred sig fler och fler diskussioner kring sexualrelaterade Ă€mnen sĂ„ som i Ingmar Bergmans Tystnaden frĂ„n 1963 och filmatiseringen av KĂ€re John 1964, dĂ€remot visade censureringen av Vilgot Sjömans 491 och bortklippningen av sexscen i Dom kallar oss mods att det fortfarande fanns snĂ€va ramar inom omrĂ„det. Upproret mot auktoriteter manifesterades ocksĂ„ i film med grundandet av Svenska filminstitutet dĂ€r staten skulle stödja produktionen av svensk kvalitetsfilm och dĂ€r Olof Palmes vĂ€n Harry Schein var en drivande kraft bakom.[79]

Inom litteraturen debuterade flera författare pÄ 1960-talet som senare skulle bli betydande, som Lars Gustafsson, P.O. Enquist, P.C. Jersild, Per Gunnar Evander och Sven Delblanc, men den dÄ rÄdande modernismen var svÄrsmÀlt. Upplagorna började ocksÄ sjunka för inhemsk litteratur. Man lÀste istÀllet översatt litteratur, eller Àldre litteratur som Äterutgivits i pocket-format, dÄ en nyhet. För samtidsskildringar fick man Äterigen gÄ till deckarförfattarna, och i synnerhet Sjöwall Wahlöös serie "Roman om ett brott" som Àr tidstypiska för den begynnande vÀnstervÄgen men som attraherade bÄde vÀnstersympatisörer och folk med borgerliga sympatier.[80]

En aktiv journalistik

[redigera | redigera wikitext]
Hylands Hörna (1960-talet).

Den 3 oktober 1962 tog Lennart Hyland sitt radioprogram Hylands hörna och gick över till televisionen. Den 19 december 1962 var gĂ€sten Tage Erlander, som genom att dra en rolig historia gick frĂ„n omstridd och ibland förlöjligad till landsfader över en kvĂ€ll.[81] Efter Erlanders framtrĂ€dande blev programmet nĂ€rmast en institution. 1966 kom Ă€nnu en sensation: skĂ„despelaren Per Oscarsson strippade, samtidigt som han höll sexualundervisning.[82] Samtidigt utvecklades ocksĂ„ en ny sjĂ€lvstĂ€ndighet hos media som yttrade sig i programmet UtfrĂ„gningen dĂ€r statsrĂ„den och andra offentliga personer fick acceptera kritiska frĂ„gor. Journalisterna Gustaf Olivecrona, Åke Ortmark och Lars Orup ("De tre O:na") började pĂ„ allvar att engagera sig i kommunalvalrörelsen 1966 för första gĂ„ngen vilket betydde ett trendbrott i svensk politik - plötsligt var det journalisterna som dominerade, inte politikerna. Denna förĂ€ndring betydde ocksĂ„ att det uppstod spĂ€nningar mellan radio och TV Ă„ ena sidan och politiken Ă„ andra sidan som inte lĂ€ngre kunde styra nyhetsförmedlingen. Viktigt hĂ€r var ocksĂ„ den nya chefen för Sveriges Radio Olof Rydbeck som styrde företaget frĂ„n 1955 fram till 1970 och som bejakade en aktiv journalistik. Den snabba expansionen av teven ledde till kravet pĂ„ en andra kanal dĂ€r nĂ€ringslivet önskade sig en fristĂ„ende kanal, men diskussionerna bland politikerna landade i att man inrĂ€ttade tvĂ„ kanaler frĂ„n 1969.[83]

Medlemskap i EEC?

[redigera | redigera wikitext]

Att svenska företag producerade mer och mer ledde till en allt större handel med andra lÀnder. En del sÄg dÀrför tullar och andra handelshinder som ett hot mot den svenska ekonomin. Sedan 1950-talet var Sverige medlem i bÄde EFTA (en frihandelsorganisation för lÀnderna utanför EEC), samarbetsorganisationen OECD samt IMF, vilket inte stred mot den officiella neutralitetspolitiken. Och Àven om det privata nÀringslivet samt folkpartiet och högern var för ett medlemskap sÄ bestÀmde Erlander sig för ett nej med motiveringen att detta skulle bryta mot neutralitetslinjen. Centern och Gunnar Hedlund stödde Erlanders instÀllning i frÄgan.[84]

Sveriges roll i FN

[redigera | redigera wikitext]

NĂ€r Belgien lĂ€mnade Kongo sommaren 1960 och landet förklarade sig sjĂ€lvstĂ€ndigt utbröt oroligheter i landet dĂ€r Dag Hammarskjöld som FN:s generalsekreterare tog en ledande roll för att fĂ„ till en fredlig lösning av konflikten. Hammarskjöld dog pĂ„ en resa till Kongo 1961 nĂ€r hans plan sköts ner. Hans död framkallade bĂ„de sorg men Ă€ven ett ökat engagemang för tredje vĂ€rlden vilket ledde till att Sverige gav reguljĂ€rt bistĂ„nd till lĂ€nder och folkslag som frĂ€mst engagerade sig för ekonomisk och social rĂ€ttvisa respektive frigörelse. Detta bistĂ„nd har Ă€ven kritiserats, till exempel ansĂ„g högern att bistĂ„ndet gynnade lĂ€nder med socialistiska regeringar.[85] JĂ€mte Hammarsköld spelade Ă€ven Östen UndĂ©n en viktig roll nĂ€r han först föreslog en kĂ€rnvapenfri klubb i FN och UndĂ©nplanen spelade en viktig roll nĂ€r det förmedlades ett provstoppsavtal mellan stormakterna 1963.[86]

"Spionöversten"

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom Sverige i Sovjetunionen uppfattades som att stĂ„ pĂ„ vĂ€stsidan ville man utforska den svenska militĂ€rens styrka, inte minst flygvapnets styrka som pĂ„ den tiden var den fjĂ€rde största i hela vĂ€rlden. Översten Stig Wennerström blev den som försĂ„g Sovjetunionen med den efterlĂ€ngtade informationen. Under förhören med Wennerström (som bandades pĂ„ de sĂ„ kallade "snackebanden") sade han att Sovjetunionen framförallt ville veta var flygplanen skulle stĂ„ i Sverige ifall det blev krig. Wennerström erkĂ€nde Ă€ven att han gav den ryska sidan information om DC-3:an (se ovan) och att han visste att flygplanet skulle skjutas ner om det kom nĂ€ra Sovjetunionen. Ett motiv för spioneriet kan ha varit att han inte lyckades med sin militĂ€ra karriĂ€r, dĂ€r han bland annat beskrivs som "ingen ledare". NĂ€r översten blir flygattachĂ© i USA börjar han spionera för Sovjet, kanske för att hĂ€mnas pĂ„ militĂ€ren som förvĂ€grade honom en karriĂ€r inom denna gren. Med en specialkamera fotograferade Wennerström hemliga dokument som han överlĂ€mnade i ett handslag eller under filmvisningar som sĂ€llskapet Sverige-Sovjetunionen arrangerade. SĂ€po fattade misstankar, men kunde inte bevisa nĂ„got. Genombrottet kom nĂ€r Ă€ven Wennerströms hushĂ„llerska Carin RosĂ©n började misstĂ€nka oegentligheter nĂ€r hon hittade hemliga dokument, en kamera och filmrullar hemma i överstens hus. SĂ€po tog kontakt med henne och vĂ€rvade henne som undercover-agent som fick fram avgörande bevis mot Wennerström. 1964 dömdes "Spionöversten" till livstids straffarbete som omvandlades 1972 till 20 Ă„rs fĂ€ngelse. TvĂ„ Ă„r senare blev han villkorligt frislĂ€ppt.[87]

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Melin, Jan, Johansson, Alf W, Hedenborg, Susanna, Sveriges historia, Prisma 2006, sid. 366-367
  2. ↑ Hadenius, Stig, Svensk politik under 1900-talet. Konflikt och samförstĂ„nd. Hjalmarson & Högberg, sid. 91
  3. ↑ Hadenius, sid. 91-92
  4. ↑ Hedenborg, Susanna, Kvarnström, Lars, Det svenska samhĂ€llet 1720-2000. Böndernas och arbetarnas tid, Studentlitteratur 2010, sid. 303
  5. ↑ Larsson, Hans Albin, Det demokratiska Sverige i Larsson, Hans Albin, Boken om Sveriges historia, Forum 2000, sid. 289
  6. 1 2 Hedenborg, Kvarnström, sid. 304
  7. ↑ Hadenius, sid. 93-94
  8. ↑ Hadenius, sid. 97
  9. ↑ TydĂ©n, Mattias (2002). FrĂ„n politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 589. ISBN 978-91-22-01958-9. https://books.google.se/books?hl=sv&id=JgS8AAAAIAAJ&dq=politik+praktik&focus=searchwithinvolume&q=%22political+and+ideological%22. ”The thesis also discusses how the 1934 and 1941 sterilisation laws – and their implementation – can be understood in the context of a welfare state. The intrest in eugenics, as a part of social policy, can be traced back to early 20th century social liberalism (new liberalism). In the 1930s eugenic sterilisation fitted into a preventive social and health policy designed by Social Democratic reformers in co-operation with other parties. At a political and ideological level sterilisation lost its importance as post-war welfare policy gradually moved towards universalism and extended individual rights. To some extent, however, sterilisation continued to be a part of social work at local level. This use of sterilisation, it is argued should be attributed primarily to the values and intentions of local social welfare officers.”
  10. ↑ HĂ€gg, Göran, VĂ€lfĂ€rdsĂ„ren. Svensk historia 1945-1986, MĂ„npocket 2006, sid. 39-40
  11. ↑ Hadenius, sid. 95-96
  12. ↑ Linderborg, Åsa (12 april 2005). ”Förljugen historia”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/konst/a/ddRmPo/forljugen-historia. LĂ€st 20 juni 2018.
  13. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 367
  14. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 370
  15. ↑ Hedenborg, Kvarnström, sid. 308-309
  16. 1 2 Agrell, Wilhelm (10 september 2003). ”DC-3:an som försvann”. https://popularhistoria.se/artiklar/dc-3-an-som-forsvann.
  17. ↑ Olsson, Kenth, AffĂ€rernas Sverige. Efterkrigstidens politiska skandaler, SAGA Egmot 2020 (e-bok), sid. 536-539
  18. ↑ Nilsson, Kerstin (4 maj 2014). ”Retade ryssarna. DĂ„ sköts de ner”. https://www.aftonbladet.se/nyheter/article18821313.ab. LĂ€st 21 juni 2018.
  19. ↑ Daniel Ryden (15 oktober 2015). ”SĂ„ blev Sverige en del av NATO” (pĂ„ svenska). PopulĂ€r historia. https://popularhistoria.se/sveriges-historia/1900-tal/sa-blev-sverige-en-del-av-nato. LĂ€st 21 juni 2018.
  20. ↑ HĂ€gg, sid. 303
  21. ↑ Göransson, Mattias, Björnen kommer. Om ryssrĂ€dsla, mönsterseende och militĂ€ra misstag, Filter 2017, sid. 256
  22. ↑ Olsson, sid. 436-437
  23. ↑ Olsson, sid. 549 ff.
  24. ↑ Olsson, sid. 434
  25. ↑ Olsson, sid. 547
  26. ↑ Olsson, sid. 438-439
  27. ↑ Hadenius, Stig, Svensk politik under 1900-talet. Konflikt och samförstĂ„nd, Hjalmarson & Högberg 2002, sid. 108-109
  28. ↑ Göransson, Mattias, Björnen kommer. Om ryssrĂ€dsla, mönsterseende och militĂ€ra misstag, Offside Press AB 2017, sid. 62-63
  29. ↑ HĂ€gg, sid. 112-113
  30. ↑ Söderberg, Marianne, Tidsandan fĂ€llde domen. Journalisten Tomas Bresky har skrivit en bok om spionaffĂ€ren Enbom, Norrbottens-Kuriren 20 augusti 2008
  31. ↑ Holmström, Mikael, Den dolda alliansen. Sveriges hemliga NATO-förbindelser, Atlantis AB 2011, sid. 389–407
  32. ↑ Larsson, Hans Albin, sid. 368-370
  33. ↑ Larsson, Hans Albin, sid. 289
  34. ↑ Hedenborg, Kvarnström, sid. 305-306
  35. ↑ Hedenborg, Kvarnström, sid. 306-307
  36. ↑ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska CentralbyrĂ„n, Enheten för demografisk analys och jĂ€mstĂ€lldhet. sid. 20. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf.
  37. ↑ Nilsson, Åke (2004). Demografiska rapporter 2004:5: Efterkrigstidens invandring och utvandring. Stockholm: Statistiska CentralbyrĂ„n, Enheten för demografisk analys och jĂ€mstĂ€lldhet. sid. 22. http://share.scb.se/ov9993/data/publikationer/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf.
  38. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 371-373
  39. ↑ HĂ€gg, sid 122-127
  40. ↑ HĂ€gg, sid 196-197
  41. ↑ HĂ€gg, sid 197-198
  42. ↑ HĂ€gg, sid 127
  43. ↑ ”Frei von Tabus”. I: Der Spiegel 21 (1969:39), 22.09.1969, 132
  44. ↑ Carl Marklund: "Hot Love and Cold People. Sexual Liberalism as Political Escapism in Radical Sweden" I: NORDEUROPAforum 19 (2009:1), 83-101, http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/2009-1/marklund-carl-83/XML/)
  45. ↑ HĂ€gg, sid 131
  46. ↑ HĂ€gg, sid 132-133
  47. ↑ HĂ€gg, sid 58
  48. ↑ HĂ€gg, sid 134
  49. ↑ HĂ€gg, sid 63-66
  50. ↑ HĂ€gg, sid. 137-138
  51. ↑ HĂ€gg, sid 134-136
  52. ↑ HĂ€gg, sid 138-139
  53. ↑ HĂ€gg, sid 58-60, 140-141
  54. ↑ HĂ€gg, sid 58-62
  55. ↑ HĂ€gg, sid 141-143
  56. ↑ HĂ€gg, sid 63
  57. ↑ HĂ€gg, sid 67-68
  58. ↑ HĂ€gg, sid 144-146
  59. ↑ HĂ€gg, sid. 150, 195-196
  60. ↑ HĂ€gg, sid 147-149
  61. ↑ Arnstad, Henrik, Lamm Nordenskiöld, Lovisa (2013). ”P3 dokumentĂ€r. CIAs hemliga propagandakrig i Sverige”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171467?programid=2519.
  62. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 16:20
  63. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 26:20
  64. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 13:00
  65. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 33:05
  66. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 48:50
  67. ↑ Mikael Nilsson i Studio Ett. CIA:s hemliga propagandakrig, Sveriges Radio 1 mars 2013
  68. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 55:00
  69. ↑ Arnstad, Lamm Nordenskiöld, tid: 43:40
  70. ↑ HĂ€gg, sid 57-58
  71. ↑ HĂ€gg, sid 149
  72. ↑ Hadenius, sid. 128-131
  73. ↑ Melin, Jan (m fl), sid. 384-385
  74. ↑ Hadenius, sid. 130-132
  75. ↑ Hedenborg, Kvarnström, sid. 313-314
  76. ↑ Larsson, Hans Albin, sid. 294-295
  77. ↑ Larsson, Hans Albin, sid. 295
  78. ↑ Borneskans, Fredrik (12 maj 2008). ”SĂ„ blev IKEA en succĂ©â€. https://popularhistoria.se/artiklar/sa-blev-ikea-en-succe. LĂ€st 21 juni 2018.
  79. ↑ HĂ€gg, sid. 203-207
  80. ↑ HĂ€gg, sid 207-209
  81. ↑ HĂ€gg, sid 184-185
  82. ↑ HĂ€gg, sid 204
  83. ↑ Hadenius, sid. 140-142
  84. ↑ Hadenius, sid. 136-138
  85. ↑ Hadenius, sid. 138-139
  86. ↑ Hadenius, sid. 139-140
  87. ↑ Klint, Lars, Lapidus, Arne, Översten som sĂ„lde Sverige för sju miljoner kronor. Han var officer, gentleman - och storspion i Expressen Magasin 8 juli 2018, sid. 90-92
FöretrÀdare:
Andra vÀrldskrigets tid		 Sveriges historia
1945–1967		 EftertrĂ€dare:
Andra halvan av kalla krigets tid
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sveriges_historia_1945–1967&oldid=59175612”