Hoppa till innehÄllet

Nils Turesson Bielke

FrÄn Wikipedia
Ej att förvÀxla med Nils Turesson (Bielke).
Nils Bielke
FöddNils Bielke[1]
5 november 1569[2][3][1]
Mörkö församling[1], Sverige
Död17 december 1639[2][1] (70 Är)
Salsta[4], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidRostocks universitet[1]
Universitetet i Siena[1]
SysselsÀttningDiplomat, guvernör[5], Àmbetsman, domare, jurist[5]
Befattning
Generalguvernör över Finland (1623–1631)
HovrĂ€ttspresident för Åbo hovrĂ€tt (1623–1630)[1]
MakaIngeborg Oxenstierna
(g. 1605–1639)[1]
BarnBrita Bielke[6]
Ture Bielke (f. 1606)[1]
Gustaf Bielke (f. 1618)
Svante Bielke (f. 1620)
Sten Bielke (f. 1624)
FörÀldrarTure Bielke[1]
Sigrid Sture[1]
SlÀktingarSvante Bielke (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Nils Turesson Bielke, född 5 november 1569 i Mörkö församling, Södermanland, död 17 december 1639, var en svensk friherre och riksrÄd.

Nils Turesson Bielke föddes 1569 pĂ„ Hörningsholm i Mörkö församling. Han var son till Ture Pedersson Bielke. Bielke resor utomlands och studerade 1587–1588 vid Rostocks universitet och 1591 vid Universitetet i Siena. Vid sin hemkomst 1592 blev han kammarjunkare vid svenska hovet. DĂ€refter blev han i hertig Karl tjĂ€nst och hans hemliga rĂ„d 1594. Bielke var Ă€ven frĂ„n 30 mars 1598 hĂ€radshövding i Oppunda hĂ€rad och följde hertigen under fejderna 1598–1600.[7]

Han var en ivrig anhĂ€ngare av hertig Karl vilken belönade hans trohet med att 1602 göra honom till kansli- och hovrĂ„d, 1606 till riksrĂ„d och 1608 till lagman i Östergötlands lagsaga, varjĂ€mte Bielke i likhet med brodern Svante upphöjdes i friherrligt stĂ„nd. Han var svensk fullmĂ€ktig 1612–1613 vid de fredsunderhandlingar som föregick freden i KnĂ€red. 1614 blev han assessor i Svea hovrĂ€tt och var 1615–1623 kammarrĂ„d.[8] 1617 fick han SmĂ„lands lagsaga och utnĂ€mndes 1623 till den förste presidenten i Åbo hovrĂ€tt och landshövding över hela Finland, vartill 1628 kom befattningen med dess militĂ€ra Ă€renden. Han lĂ€mnade 1630 presidentsĂ€mbetet och följande Ă„r de bĂ„da övriga befattningarna. 1634 blev han överlandshövding i VĂ€stergötland och lagman i Kalmar lagsaga. Död 1639.

Han Ă€gde KrĂ„kerum i MönsterĂ„s socken, Salsta slott i Tensta socken, Tureholms slott i Trosa landsförsamling, Edshammar i Lena socken och Frösvik i Östra Ryds socken.[7]

Bielke gifte sig 12 mars 1605 i Stockholm med friherrinnan Ingeborg Oxenstierna (1581–1661), dotter till furstliga rĂ„det, friherre Bengt Gabrielsson (Oxenstierna) och grevinnan Sigrid Gustafsdotter (Tre rosor). De fick tillsammans barnen riksrĂ„det Ture Bielke (16067–1648), Sigrid Bielke (dd 1634) som var gift med riksrĂ„det och fĂ€ltmarskalken Åke Henriksson Tott, Christina Bielke (1609–1609), Carin Bielke (1612–1694) som var gift med riksrĂ„det och riksmarskalken Axel BanĂ©r, riksrĂ„det Gustaf Bielke (1618–1661), majoren Svante Bielke (1620–1645) vid C. G. Wrangels infanteriregemente, Brita Bielke (död 1670) som var gift med riksrĂ„det och fĂ€ltmarskalken friherre Gustaf BanĂ©r och riksskattmĂ€staren Sten Bielke (1624–1684).[7]

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns Àttartavlor, vol. 1, Norstedts Förlagsgrupp, 1925, s. 363-364, lÀs online.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 Nils Turesson Bielke, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18173, lÀs online.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. ↑ Nils Bielke, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4867-1416928957473, lĂ€s online.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  4. ↑ Nils Bielke, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursĂ€llskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4867-1416928957473.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  5. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11413163587749153-1, lÀst: 20 april 2026.[kÀlla frÄn Wikidata]
  6. ↑ Gustaf (Persson) BanĂ©r, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 19037, lĂ€st: 3 mars 2019.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  7. 1 2 3 Elgenstierna Gustaf, red (1925). Den introducerade svenska adelns Àttartavlor 1 Abrahamsson-Celsing. Stockholm: Norstedt. sid. 363-364. Libris 10076137. https://runeberg.org/elgenst/1/0385.html
  8. ↑ Wetterberg, Gunnar (2002). Kanslern: Axel Oxenstierna i sin tid. D. 2. Atlantis. sid. 616–618. ISBN 978-91-7486-603-2. LĂ€st 30 september 2024

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]