Hoppa till innehållet

Nick Kamen

Från Wikipedia
Nick Kamen
FöddIvor Neville Kamen
15 april 1962[1]
Harlow, Essex, Storbritannien
Död4 maj 2021[2] (59 år)
Notting Hill, London, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
SysselsättningSångare, skivartist, låtskrivare, modell, musiker[3]
PartnerAmanda de Cadenet
Tatjana Patitz
Talisa Soto
Webbplatsnickkamen.com
Redigera Wikidata

Nick Kamen, egentligen Ivor Neville Kamen, född 15 april 1962 i Harlow i Essex, död 4 maj 2021[4] i Notting Hill i London, var en brittisk fotomodell, låtskrivare och sångare.

Kamen blev känd genom en reklamfilm för Levi's 1985.[4] Debutsingeln "Each Time You Break My Heart" från 1986 som skrevs och producerades av Madonna[5] blev en stor framgång i Storbritannien och flera europeiska länder.[6] 1990 toppade låten "I Promised Myself" från albumet Move Until We Fly listorna i bland annat Sverige.[4] Nick Kamen besökte Sverige 1992 och framträdde i tv-programmet Söndagsöppet.[7] "Each Time You Break My Heart" spelades in 1998 av den svenske artisten David Tainton. "I Promised Myself", som Kamen själv skrev, har gjorts i coverversioner av bland andra Dead or Alive 2000, A-Teens 2004 och Basshunter 2009.[4]

  • 1987 – Nick Kamen
  • 1988 – Us
  • 1988 – Loving You
  • 1990 – Move Until We Fly
  • 1991 – Each Time You Break My Heart
  • 1992 – Whatever, Whenever
  • 1986 – "Each Time You Break My Heart"
  • 1988 – "Tell Me"
  • 1990 – "I Promised Myself"
  1. ↑ läs online, www.musik-sammler.de .[källa från Wikidata]
  2. ↑ Nick Kamen, Levi's launderette advert model and Madonna protege, dies at 59 (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1344221127749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 ”Nick Kamen: Model and singer dies aged 59” (på brittisk engelska). BBC News. 5 maj 2021. https://www.bbc.com/news/entertainment-arts-56991728. Läst 5 maj 2021.
  5. ↑ Svenska Dagbladet, 5 december 1986, sid. 62 digitalt
  6. ↑ Sverigetopplistan
  7. ↑ Svenska Dagbladet, 15 mars 1992, sid. 51 digitalt

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]