Hoppa till innehÄllet

Melkorka

FrÄn Wikipedia

Melkorka (gaeliska Mael Curcaigh) var en irlĂ€ndsk kungadotter, född omkring Ă„r 920 (eller senare), som vid femton Ă„rs Ă„lder tillfĂ„ngatogs av vikingar och sĂ„ldes som ambĂĄtt (trĂ€lkvinna). Omkring Ă„r 937 befann hon sig, enligt LaxdƓla saga, pĂ„ BrĂ€nnö i vad som nu Ă€r Göteborgs södra skĂ€rgĂ„rd. Hon var dĂ„ i slavhandlaren Gille den gĂ„rdskes[a] Ă€go, och sĂ„ldes av honom för tre mark silver till islĂ€nningen Höskuld Dala-Kollsson. Höskuld tog henne som frilla till Island, dĂ€r hon födde honom tvĂ„ söner, Olav och Helge. Helge omtalas endast i LandnĂĄmabĂłk men Ă€r i övrigt okĂ€nd. Olav dĂ€remot – med tillnamnet pĂĄ eller pĂĄi (”pĂ„fĂ„gel”) – Ă€r en av huvudpersonerna i den lĂ„nga LaxdƓla saga, som spĂ€nner över Ă„tta generationer. NĂ€r sagan skrevs rĂ€knades alltsĂ„ Melkorka som en av slĂ€ktens stammödrar, vars kungliga hĂ€rstamning höjde Ă€ttens status.

LaxdƓla saga

[redigera | redigera wikitext]

I LaxdƓla saga berĂ€ttas att hövdingen Höskuld Dala-Kollsson omkring Ă„r 937 for till Norge för att köpa timmer. PĂ„ BrĂ€nnö trĂ€ffade han en rikt utstyrd slavhandlare vid namn Gille den gĂ„rdske. Höskuld ville dĂ„ passa pĂ„ tillfĂ€llet att införskaffa en ambĂĄtt varför Gille tog honom med till sin tĂ€ltbod, som var delad pĂ„ mitten av ett stort förhĂ€nge.

” Gille lyfte pĂ„ förhĂ€nget och Höskuld sĂ„g tolv kvinnor sitta dĂ€r bakom. Gille sade Ă„t honom att gĂ„ in för att se om dĂ€r fanns nĂ„gon som han kunde tĂ€nka sig att köpa. Höskuld gjorde sĂ„. De satt i en rad tvĂ€rs över boden. Höskuld tog dem grundligt i betraktande. LĂ€ngst borta vid förhĂ€ngeskanten satt en kvinna som var illa klĂ€dd, men sĂ„vitt han kunde se, mycket vacker.

”Vad kostar den kvinnan?”, frĂ„gade han.

Gille svarade: ”Du skall fĂ„ henne för tre mark silver.”

”Det kallar jag dyrt”, svarade Höskuld, ”det Ă€r tre gĂ„nger sĂ„ mycket som en trĂ€lkvinna brukar kosta.”

Gille svarade: ”Du har rĂ€tt i att jag satt priset högre pĂ„ henne Ă€n pĂ„ de andra. VĂ€lj du vilken som helst av de elva och betala en mark, sĂ„ behĂ„ller jag den hĂ€r hos mig.”

Höskuld sade: ”LĂ„t mig först se efter hur mycket silver jag har pĂ„ mig.” Han bad Gille hĂ€mta vĂ„gen och tog pungen ur bĂ€ltet.

DĂ„ sade Gille: ”Jag skall vara Ă€rlig mot dig i denna sak och vill dĂ€rför tala om, att kvinnan har ett stort lyte. Det skall du veta innan du köper henne.”

Höskuld frÄgade vad det var som felades henne.

Gille svarade: ”Hon Ă€r stum (ĂłmĂĄla). Jag har pĂ„ alla sĂ€tt försökt fĂ„ henne att tala, men har aldrig lyckats fĂ„ ett ord ur henne, sĂ„ det Ă€r min övertygelse att hon helt saknar talförmĂ„ga.”

Höskuld sade: ”Tag fram besmanet och lĂ„t oss se vad pungen vĂ€ger.”

Det gjorde Gille och den vÀgde tre mark.

DĂ„ sade Höskuld: ”Det rĂ€cker ju för att köpet skall bli av. Tag du pengarna och ge mig kvinnan. Men det hedrar dig att du var Ă€rlig i detta och inte ville sĂ€lja henne med dolda fel.”

SĂ„ gick Höskuld hem med kvinnan och lĂ„g hos henne den natten. NĂ€sta morgon dĂ„ de klĂ€dde pĂ„ sig sade han: ”Den rike Gille har inte slösat pengar pĂ„ klĂ€der till dig, men det var vĂ€l svĂ„rare för honom att klĂ€ tolv Ă€n för mig att klĂ€ en.” Han öppnade en kista och tog fram en god kvinnodrĂ€kt som han gav henne. Och alla sade att hon sĂ„g bra ut i goda klĂ€der.[1]

 „

PĂ„ Island

[redigera | redigera wikitext]

Höskulds hustru pĂ„ Island, JĂłrunn BjarnadĂłttir, blev mĂ„ttligt road nĂ€r hennes man senare pĂ„ Ă„ret kom hem med sin nu gravida Ă€lskarinna. Men ”Höskuld sov hos sin hustru varje natt sedan han kommit hem och var sĂ€llan hos sin frilla,” stĂ„r det i sagan. JĂłrunn lovade ocksĂ„ att inte grĂ€la pĂ„ henne, vilket, sade hon, skulle vara poĂ€nglöst dĂ„ ”hon ju Ă€r bĂ„de döv och stum”.[b] Detta Ă€r sagans enda uppgift om att Melkorka Ă€ven skulle ha trotts vara döv, vilket inte verkar rimligt – men kanske var det sĂ„ att hon inte kunde sprĂ„ket och dĂ€rför inte förstod vad som sades till henne.

PĂ„ vintern 938 födde frillan ett gossebarn, som fick namnet Olav (ÓlĂĄfr). Han skulle som vuxen fĂ„ tillnamnet pĂĄi (”pĂ„fĂ„gel”), pĂ„ grund av sin praktlystnad.

NÀr Höskuld ett par Är senare var ute och gick, rÄkade han överraska sin frilla som satt och smÄpratade med sonen i tron att de var ensamma. Höskuld tyckte dÄ att det var pÄ tiden att hon talade om vad hon hette. Det lönade sig inte lÀngre att spela stum, nÀr han nu hade hört henne tala.

” Hon sade: ”Eftersom du vill veta mitt namn, sĂ„ heter jag Melkorka.”

Höskuld bad henne berĂ€tta mer om sig sjĂ€lv och sin Ă€tt. Hon svarade: ”MĂœrkjartan heter min fader. Han Ă€r konung pĂ„ Irland. Jag blev bortförd dĂ€rifrĂ„n nĂ€r jag var femton vintrar gammal.”

Höskuld sade att hon alltför lÀnge hade tigit om en sÄ god hÀrkomst.[2]

 „

Uppgiften att Melkorka var en kungadotter komplicerade livet pÄ gÄrden. Jórunn kunde inte tro att trÀlkvinnan skulle ha bÀttre anor Àn hon sjÀlv och ansÄg henne vara en lögnerska. Till sist utbröt slagsmÄl mellan dem sÄ att nÀsblodet flöt och Höskuld blev tvungen att ingripa.

Melkorka skickades nu till en mer avlĂ€gset belĂ€gen gĂ„rd vid LaxĂ„dalen. Det var pĂ„ denna gĂ„rd, senare kallad MelkorkustaĂ°ir, som sonen Olav vĂ€xte upp. NĂ€r han var 18 Ă„r gammal ville Melkorka att han skulle fara till Irland för att besöka sin morfar MĂœrkjartan. ”Jag kan inte lĂ€ngre tĂ„la att du skall kallas trĂ€lkvinnoson (ambĂĄttarsonr),” sade hon. För att fĂ„ rĂ„d att utrusta ett skepp gifte hon sig med den rike Torbjörn den skröplige (ÞorbjÇ«rn skrjĂșpr),[3] som ofta hjĂ€lpt henne pĂ„ gĂ„rden.

NÀr Olav skulle ge sig av gav Melkorka honom en guldring, som hon lyckats gömma undan nÀr hon blev tagen som trÀl. Ringen hade hon fÄtt som tandgÄva (tannfé) av sin far kungen, och han skulle sÀkert kÀnna igen den om han sÄg den, trodde hon.

Det Ă€r oklart varför sagan vĂ€ljer en sĂ„ sĂ€genartad ”identitetshandling”. Olav talade flytande gaeliska – det hade han lĂ€rt sig som barn – och Melkorka hade sĂ€kert berĂ€ttat tillrĂ€ckligt om sig sjĂ€lv och sin Ă€tt för att han skulle kunna bevisa vem han var. Men ringen fyller i sagan avsedd funktion: Kungen blir alldeles röd i ansiktet nĂ€r han fĂ„r se den – ty givetvis kĂ€nner han igen den. Olav stannar nu en tid hos MĂœrkjartan, som blir sĂ„ förtjust i sin dotterson att han erbjuder honom att bli sin eftertrĂ€dare pĂ„ tronen. Olav avböjer dock av hĂ€nsyn till kungens övriga söner och Ă„tervĂ€nder till Island, dĂ€r han blir mycket berömd, ty ryktet om hans hĂ€rkomst gĂ„r snart ut över hela landet.

Om Melkorka har sagan inte mycket mer att berĂ€tta. Med Torbjörn fick hon en son, som döptes till Lambe (Lambi). I ett kapitel rörande hĂ€ndelser som intrĂ€ffade omkring Ă„r 995 sĂ€gs i förbigĂ„ende: ”Torbjörn den skröplige var dĂ„ död, liksom Melkorka. De ligger bĂ„da i gravhög i LaxĂ„dalen.”[4] Graven har sĂ€gnen velat peka ut pĂ„ strĂ€ckningen mellan KambsnĂŠs och LaxĂĄrĂłss, dĂ€r det finns en kĂ€gelformad kulle som kallas MelkorkuhĂłll.[5]

Melkorka Ă€r ocksĂ„ omnĂ€mnd i LandnĂĄmabĂłk (SturlubĂłk); dock endast i en ytterst kortfattad notis. DĂ€r stĂ„r: ”Höskuld köpte Melkorka, dotter till den irlĂ€ndske kungen MĂœrkjartan. Deras söner var Olav pĂ„fĂ„gel och Helge.”[6][c]

Den historiska Melkorka

[redigera | redigera wikitext]

Hur sann berĂ€ttelsen om Melkorka Ă€r, kan vi inte veta. Att vikingar gjorde strandhugg pĂ„ Irland pĂ„ 900-talet Ă€r vĂ€lkĂ€nt, och ett syfte med rĂ€derna kan mycket vĂ€l ha varit att fĂ„nga mĂ€nniskor för försĂ€ljning pĂ„ slavmarknader.[7] Vi vet ocksĂ„ att irlĂ€ndska trĂ€lar hamnade pĂ„ Island. Åtminstone i sina huvuddrag Ă€r berĂ€ttelsen om Melkorka inte alls osannolik. Bland laxdalingarna har det funnits en muntlig tradition att en av Ă€ttens stammödrar varit en irlĂ€ndsk prinsessa.[d] Det fanns gott om smĂ„kungar pĂ„ Irland vid denna tid, varför inte heller detta Ă€r otĂ€nkbart. Men hennes ”kungliga börd” Ă€r samtidigt en sĂ„dan detalj som muntlig tradering skulle ha kunnat tillfoga under de 300 Ă„r som gick innan berĂ€ttelsen kom pĂ„ prĂ€nt.[8] NĂ€r LaxdƓla saga skrevs – under första hĂ€lften av 1200-talet – var det dessutom förknippat med hög status att ha blĂ„tt blod i Ă„drorna.[e] Klasstillhörighet uppfattades nĂ€stan som en medfödd egenskap. I eddadikten RĂ­gsĂŸula berĂ€ttas att samhĂ€llsklasserna har tre olika stammödrar. Edda och Amma var trĂ€larnas, respektive de fria böndernas ursprung, medan Móðir var de högĂ€ttades stammoder. Samma grundinstĂ€llning finns ocksĂ„ i LaxdƓla saga. Det Ă€r nog ingen tillfĂ€llighet att Melkorka trots sitt lyte – hon troddes ju vara stum – betingade ett tre gĂ„nger sĂ„ högt pris som en vanlig trĂ€lkvinna. Alla kunde se att ”hon hade en högĂ€ttad mĂ€nniskas vĂ€sen”, stĂ„r det i sagan.[f] NĂ€r sonen Olav föddes, vintern 938, sĂ€gs det att Höskuld (och andra) ”aldrig hade sett ett vackrare och mer Ă€delt skapat barn”.[g] Sagan vimlar av upplysningar om att Olav tack vare sin börd var predestinerad att bli en stor hövding. Vid tvĂ„ Ă„rs Ă„lder var han lika försigkommen som andra barn vid fyra. DĂ„ han var tolv Ă„r gammal och för första gĂ„ngen red till tinget hĂ€pnade alla – ocksĂ„ folk frĂ„n helt andra trakter – över hans Ă€dla gestalt. Liknande iakttagelser gjordes av irerna nĂ€r Olav besökte kung MĂœrkjartan. Att han var född till Ă€dling syntes pĂ„ utanskriften.

Vem MĂœrkjartan var, Ă€r en olöst frĂ„ga. Den kung som oftast har identifierats som Melkorkas fader Ă€r Muirchertach mac NĂ©ill, kung av Ailech.[9] Men han stupade i ett fĂ€ltslag 943 – enligt andra uppgifter Ă„r 941 – och i sĂ„ fall kan Olav pĂ„fĂ„gel knappast ha besökt honom omkring Ă„r 957.[h] Men resan kan förstĂ„s vara sagaförfattarens pĂ„hitt i syfte att slutgiltigt ”bevisa” laxdƓla-Ă€ttens kungliga hĂ€rstamning.

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Gilli hinn gerski: Tillnamnet ”den gĂ„rdske” betyder att han var frĂ„n GĂ„rdarike. Gille (norrönt Gilli, gaeliska Giolla) har antagits vara en irlĂ€ndare av skandinaviskt ursprung som bedrev handel med GĂ„rdarike. (Walsh 1922, sid 32)
  2. ↑ HĂșn er bĂŠĂ°i dauf og mĂĄllaus.
  3. ↑ Höskuldr keypti Melkorku, dĂłttur MĂœrkjartans Írakonungs. Þeira sonr var ÓlĂĄfr pĂĄ ok Helgi.
  4. ↑ För övrigt var Ă€ven Einar skĂ„laglams mor NiĂ°bjÇ«rg en hĂ€rtagen prinsessa. Hennes förĂ€ldrar var BjĂłlan Ă­rakonungr (gaeliska Beollan) och drottning KaĂ°lĂ­n, dotter till GĂ„nge-Rolf. Se LandnĂĄmabĂłk, 2:11 (GuĂ°ni JĂłnssons utgĂ„va), annars kap. 72.
  5. ↑ Typexemplet Ă€r oddaverjarna, som vann prestige genom sin slĂ€ktskap med det norska kungahuset via Loptr SĂŠmundarsons giftermĂ„l med prinsessan Tora (Þóra), dotter till kung Magnus barfot. Se Sturlungasagan Ættartölur 1. Oddaverjar
  6. ↑ Öllum mönnum var auĂ°sĂŠtt stĂłrmennskumĂłt ĂĄ henni og svo ĂŸaĂ° aĂ° hĂșn var engi afglapi.
  7. ↑ SĂœndist honum sem öðrum aĂ° hann ĂŸĂłttist eigi sĂ©Ă° hafa vĂŠnna barn nĂ© stĂłrmannlegra.
  8. ↑ Å andra sidan Ă€r kronologin i LaxdƓla saga erkĂ€nt bristfĂ€llig. Se Finnur JĂłnsson, Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie, KĂžbenhavn 1898, sid 444ff.

KĂ€llor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ LaxdƓla saga, kapitel 12.
  2. ↑ LaxdƓla saga, kapitel 13.
  3. ↑ Finnur Jónsson, Tilnavne i den islandske oldlitteratur, Kþbenhavn 1908, sid 232.
  4. ↑ LaxdƓla saga, kap. 38.
  5. ↑ Kristian Kaalund, Dala syssel, 1877-82.
  6. ↑ LandnĂĄmabĂłk 2:18 (GuĂ°ni JĂłnssons utgĂ„va). Annars kap. 105.
  7. ↑ Harrison (2006), sid 245. (Harrison menar rentav att slavjakter kan ha varit ett ”huvudsyfte” med dessa plundringstĂ„g.)
  8. ↑ Harrison (2006), sid 245.
  9. ↑ Walsh 1922, sid 16f.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Melkorka&oldid=57690278”