Hoppa till innehÄllet

Madison Grant

FrÄn Wikipedia
Madison Grant
Född19 november 1865[1][2]
New York[2], USA
Död30 maj 1937[1] (71 Är)
New York[3], USA
BegravdSleepy Hollow Cemetery
Medborgare iUSA
Utbildad vidYale University, filosofie kandidat
Columbia University, kandidatexamen i juridik
SysselsÀttningAdvokat, eugeniker, naturvÄrdare, ekolog, zoolog[4], rasteoretiker, historiker, antropolog, jurist[4]
Befattning
Vice ordförande, Immigration Restriction League
Generalsekreterare, Wildlife Conservation Society
FörÀldrarGabriel Grant
Redigera Wikidata

Madison Grant, född 19 november 1865 i New York, död 30 maj 1937 i New York, var en amerikansk advokat och naturvÄrdare, men Àr mest kÀnd för sina arbeten inom eugenik. Grant bodde pÄ Park Avenue pÄ Manhattan och var ordförande i New York Zoological Society och medlem av styrelsen för American Museum of Natural History.

Madison Grant, författare till The Passing of the Great Race utgavs Är 1916, i en tid dÄ rasbiologin var en del av naturvetenskapen. Boken Àr en klassiker inom den rasistiska litteraturen, Àr ett utmÀrkt exempel pÄ det patriciska arvet inom dÄtida kultur uppfattning i början av 1900-talet. Boken gjorde stort intryck pÄ en ung tysk politiker som i ett brev riktat till författaren beskriver boken som "sin bibel"[5]. Beundrarbrevet Àr undertecknat Adolf Hitler som hade en tysk översÀttning av denna bok i sitt bibliotek.[6] Under nationalismens gyllene dagar var dess talesmÀn ingalunda nÄgra okunniga utslagna, som kÀmpade för att hÄlla kvar det enda de hade, sin kÀnsla av överlÀgsenhet genom sin ras, utan överklassmÀnniskor som hade Àrvt vÀrlden och inte förstod villkoren för sitt arv. Under rasismens glansdagar hade de vita en episk historierevision dÀr civilisationen sjÀlv, juvelen i den vita rasens krona, hotades frÄn alla hÄll av barbariska horder.

Hans verk Àr fyllt med halvsmÀlta vetenskapliga teorier, ekon frÄn Darwin och Mendel anpassade för att stÀmma med hans egna syften samt teorier som han sjÀlv sammanstÀllt just för den hÀr boken men uttryckta med vetenskaplig inlevelse och sÀkerhet. "En korsning mellan en vit och en indian Àr en indian; en korsning mellan en vit och en neger Àr en neger; en korsning mellan nÄgon av de tre vita europeiska raserna och en jude Àr en jude." Klassificeringen av "de tre europeiska raserna" var ett av Grants bidrag till vetenskapen.[7] HÀr fanns den mörka och livliga medelhavsmÀnniskan, den tröga, bondska alpbefolkningen och den ljushÄriga, ljushyade, intelligenta, aktiva, uppfinningsrika och ansvarskÀnnande nordbon. Ordet "Nordic" blev polulÀrt under 1920-talet som beteckning för den högsta formen av den vita rasen. I New York erbjöd guiderna turer till Harlem "for Nordics".[8]

Ärftlighetsforskningen i Mendels fotspĂ„r hade upptĂ€ckt fenomenet atavism; Grant förvandlade atavism till ett stĂ€ndigt intrĂ€ffande fenomen och rasmĂ€ssigt spöke. Vissa raser, ansĂ„g han, stĂ„r nĂ€rmare vĂ„rt djuriska förflutna, medan andra stĂ„r lĂ€ngre frĂ„n detta, och Ă€r mer högtstĂ„ende, mer utvecklade. Mörka drag Ă€r alltid ett tecken pĂ„ nĂ„got primitivt, eftersom alla djur har mörka ögon. Hos mĂ€nniskan Ă€r mörka ögon nĂ„got Ă€ldre och mera ursprungligt Ă€n ljusa ögon. En bred nĂ€sa Ă€r mer forntida Ă€n en smal, lĂ„ng örnnĂ€sa. Mörkt hĂ„r Ă€r Ă€ldre Ă€n blont. Eftersom de mörka dragen Ă€r Ă€ldre och djupare rotade Ă€r det de som dominerar vid en rasblandning.

Vart Grant Àn sÄg fann han att det var de lÀgre formerna som vann över de högre. Hur kunde detta vara möjligt om det var de mest livsdugliga som överlevde? Var dÄ inte de ljushÄriga, örnnÀsta och blÄögda bÀttre, mera livsdugliga, Àn de mörkhÄriga, mörkögda och brednÀsta? Grant lekte friskt med teorin om naturligt urval för att förklara detta. Livet sjÀlvt, hÀvdade han, hade stupat utför. LÀgre former var mera lÀmpade för det moderna livets hÄrda villkor Àn högre former som han sjÀlv, anglosaxiska[förtydliga] personer, vilka han kallade "ursprungliga amerikaner", och som han trodde riskerade att bli utrotade om rasblandningen fortsatte. Att hÄlla rasen ren var det enda sÀttet att rÀdda den vita rasen. Om den beblandade sig med nÄgon annan ras, var det den som drog det kortaste strÄet genetiskt, eftersom dess överlÀgsenhet var en ömtÄlig, senkommen blomma pÄ evolutionens trÀd. Det lÀgre stÄende hade den genetiska makten att förstöra det som stod högre.

Han tog verksam del i propagandan för införandet av immigrationsrestriktionerna 1924.

[5]

  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6hd87rd, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 lÀs online, Internet Archive .[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, lĂ€st: 1 januari 2015.[kĂ€lla frĂ„n Wikidata]
  4. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1243211437749153-1, lÀst: 20 april 2026.[kÀlla frÄn Wikidata]
  5. 1 2 "A Disquieting Book From Hitler's Library". Nytimes.com. LĂ€st 7 december 2011.
  6. ↑ Timothy W. Ryback: Hitler’s Private Library
  7. ↑ Gould 1983, s. 230f
  8. ↑ Rose 1990, s. 43
  • Gould, Stephen Jay, Den felmĂ€tta mĂ€nniskan, 1983
  • Rose, Phyllis, JazzĂ„lderns Kleopatra, 1990