Hoppa till innehÄllet

Jim Reeves

FrÄn Wikipedia
Jim Reeves
FöddJames Travis Reeves
20 augusti 1923[1][2][3]
Galloway, USA
Död31 juli 1964[1][2][3] (40 Är)
Williamson County, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidCarthage High School
SysselsÀttningSÄngare, countrymusiker[4], skÄdespelare[4], lÄtskrivare, bandledare[4]
Webbplatsjim-reeves.com
Redigera Wikidata

James Travis "Jim" Reeves, född 20 augusti 1923 i Galloway, Texas, död 31 juli 1964 (flygolycka) i Williamson County, Tennessee, var en amerikansk sÄngare, musiker och kompositör inom country och populÀrmusik. Med topplisteplaceringar som strÀcker sig frÄn 1950-talet till 1980-talet blev han kÀnd som utövare av nashville-soundet (en blandning av Àldre countrymusik med inslag av populÀrmusik). Reeves var kÀnd under epitetet Gentleman Jim och hans lÄtar placerade sig fortsatt pÄ topplistorna flera Är efter hans död. Han blev invald i Country Music Hall of Fame 1967.

Jim Reeves var vid mtten av 1960-talet med sin starka barytonstÀmma mer populÀr Àn Elvis i Sydafrika och likasÄ i Indien och Sydostasien. NÄgra av hans mest kÀnda lÄtar Àr "He'll have to go" (1960), "Adios Amigo" (1962), "I won't forget you" (1964). I Sverige blev hans största framgÄng "I love you because" vÄren 1964. Under senare delen av karriÀren prÀglades Reeves musik av hans evangelikala omvÀndelse.

Reeves fick sin största framgĂ„ng med "He'll have to go" som gick bra bĂ„de pĂ„ listan för popmusik och pĂ„ den för countrymusik och gav honom en platinaskiva. Den slĂ€pptes sent 1959 och blev nummer ett pĂ„ Billboards lista för countrysĂ„nger i februari 1960, vilket sedan upprepades 14 veckor i rad. Även om den pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt var en konventionell country-lĂ„t, sĂ„ försatte sĂ„ngkören in den hĂ€r inspelningen i Ă„dran för country-pop. Dessutom sĂ€nkte Reeves' sin vokala stil till dess naturliga resonansnivĂ„ och framhĂ€vde dĂ€rmed den smeksamma stil som sedan blev sĂ„ berömd och det Ă€r dĂ€rför som mĂ„nga hĂ€nvisar till honom som sĂ„ngaren med sammetsrösten. 1975 sa producenten pĂ„ RCA Victor, Chet Atkins, i en intervju att Wayne Forsythe hade sagt att "Jim ville vara tenor men jag ville att han skulle vara baryton... " Det var förstĂ„s helt rĂ€tt. Efter att ha Ă€ndrat rösten till denna mjukare, djupare ton, blev han oerhört populĂ€r.[5]

Den 31 juli 1964 lÀmnade Reeves och hans affÀrspartner Dean Manuel (som ocksÄ var pianist i Reeves stödgrupp, the Blue Boys) Batesville, Arkansas pÄ vÀg till Nashville i ett enmotorigt plan av typen Beechcraft Debonair, N8972M med Reeves vid spakarna. De tvÄ hade sÀkrat en affÀr pÄ en fastighet.[6]

NĂ€r de flög över Brentwood, Tennessee, nĂ€rmade sig en vĂ„ldsam storm. En efterföljande undersökning visade att nĂ€r det lilla planet vĂ€l kom in i stormen hade Reeves drabbats av rumslig desorientering. Hans Ă€nka, Mary Reeves (1929–1999), skapade, gav omedvetet, upphov till ett rykte om att han flög planet upp och ner och dĂ€rför trodde att han gick upp i höjd för att undvika stormen. Men detta scenario har avvisas av ögonvittnen som Ă€r vĂ€lkĂ€nda av haveriutredaren, vilka sĂ„g planet uppe i luften omedelbart före olyckan och bekrĂ€ftade att Reeves inte befann sig upp och ner.

Reeves vĂ€n musikern Marty Robbins mindes att hon hade hört kraschen och hon larmade myndigheterna om nedslaget. Jordan skriver mycket om rĂ€ttsmedicinska bevis (dĂ€ribland om det sĂ„ lĂ€nge svĂ„rfĂ„ngade tornet och olycksrapporten), som tyder pĂ„ att i stĂ€llet för att göra en högersvĂ€ng för att undvika stormen (sĂ„ som han hade tillrĂ„tts av inflygningskontrollanten att göra) svĂ€ngde Reeves Ă„t vĂ€nster i ett försök att följa Franklin Road till flygplatsen. I och med detta kom han Ă€nnu lĂ€ngre in i regnet. Medan han var upptagen med att försöka Ă„terupprĂ€tta sina markreferenser blev flyghastigheten för lĂ„g vilket gjorde att flygplanet stannade upp. Förlitande sig mer pĂ„ sina instinkter Ă€n pĂ„ sin utbildning, verkar det som om Reeves anvĂ€nde full kraft och drog tillbaka spaken innan han höjde vingarna — ett fatalt, men inte ovanligt, misstag som gab upphov till en snurr och ett stopp frĂ„n en punkt dĂ€r han befann sig för lĂ„gt för att kunna ta igen i höjd. Enligt tornets band gick Reeves in i det kraftiga regnet klockan 16:51 och kraschade bara en minut senare.

NÀr vraket hittades cirka 42 timmar senare upptÀcktes det att flygplanets motor och nos var nedgrÀvda i marken pÄ grund av krocken. Olycksplatsen lÄg i ett skogsomrÄde nordnordost om Brentwood, ungefÀr vid korsningen mellan Baxter Lane och Franklin Pike Circle, strax öster om Interstate 65 och sydvÀst om Nashville International Airport dÀr Reeves hade planerat att landa.

PÄ morgonen den 2 augusti 1964, efter intensiva sökningar av flera olika sÀllskap hittades sÄngarens och Dean Manuels kroppar i flygplansvraket, och kl 1:00 pm lokal tid började radiostationer i hela USA att formellt tillkÀnnage Reeves död. Vid begravningen tvÄ dagar senare kom det tusentals mÀnniskor som vill visa sin sista respekt. Kistan, insvept i blommor frÄn fansen, kördes genom gatorna i Nashville och sedan till Reeves sista viloplats nÀra Carthage, Texas.

I Carthage i Texas finns Jim Reeves Memorial, ett vÀrdigt gravmonument över sÄngaren. Efter hans död slÀpptes flera postuma singlar, bland annat "Distant drums" som blev nr. 1 pÄ Englandslistan 1966.

År Album
1956 Jim Reeves Sings
Singing Down the Lane
Bimbo
1957 Jim Reeves
1958 Girls I Have Known
God Be with You
1959 Songs to Warm the Heart
1960 According to My Heart
The Intimate
He'll Have to Go
1961 Tall Tales and Short Tempers
Talkin' to Your Heart
1962 Country Side
A Touch of Velvet
We Thank Thee
1963 Gentleman Jim
International
Good 'n' Country
Twelve Songs of Christmas
1964 Kimberley Jim
Moonlight and Roses
The Best
Have I Told You Lately
1965 The Jim Reeves Way
Up Through the Years
The Best 2
1966 Distant Drums
Yours Sincerely
1967 Blue Side of Lonesome
My Cathedral
1968 A Touch of Sadness
Jim Reeves on Stage
1969 Jim Reeves and Some Friends
The Best 3
1971 Jim Reeves Writes You a Record
Something Special
Young & Country
1972 My Friend
Missing You
1973 Am I That Easy to Forget?
Great Moments with Jim Reeves
1974 I'd Fight the World
1975 The Best of Jim Reeves Sacred Songs
Songs of Love
1976 I Love You Because
A Legendary Performer
1977 It's Nothin' to Me
1978 Jim Reeves
Nashville
1979 The Best 4
Don't Let Me Cross Over
1980 There's Always Me
1981 Greatest Hits (med Patsy Cline)
1983 The Jim Reeves Medley
1985 Collector's Series
1995 The Essential Jim Reeves
1997 Golden Memories
1998 All Time Gospel Favorites
1999 Super Hits
Radio Days
  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6xv187n, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  2. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 1698, lÀst: 9 oktober 2017.[kÀlla frÄn Wikidata]
  3. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Jim_ReevesStore_norske_leksikon.[kÀlla frÄn Wikidata]
  4. 1 2 3 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1208912557749153-1, lÀst: 20 april 2026.[kÀlla frÄn Wikidata]
  5. ↑ ”Jim Reeves” (pĂ„ engelska). Wikipedia. 2024-06-24. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Jim_Reeves&oldid=1230740423. LĂ€st 27 juli 2024.
  6. ↑ ”Jim Reeves” (pĂ„ engelska). Wikipedia. 2024-06-24. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Jim_Reeves&oldid=1230740423. LĂ€st 28 juli 2024.

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]