Einar Forseth
| Einar Forseth | |
 Einar Forseth under 1920-talet. | |
| Födelsenamn | Carl Einar Andreas Forseth |
|---|---|
| Född | 7 augusti 1892 Linköping |
| Död | 5 december 1988 (96 Är) Stockholm |
| Begravningsplats | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
| Nationalitet |  Â Sverige |
| KonstnÀrskap | |
| Ă r aktiv | 1918â1988 |
| FÀlt | KonstnÀr, formgivare, illustratör, professor |
| Utbildning | Slöjdföreningens skola, Göteborg, Konsthögskolan Valand, Göteborg och Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm (Konstakademien) (1913â1916) |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Carl Einar Andreas Forseth, född 7 augusti 1892 i Linköping, död 5 december 1988 i Stockholm,[3] var en svensk mÄlare, tecknare, illustratör, formgivare och professor, bland annat kÀnd som monumentalkonstnÀr och glasmÄlare.
Einar Forseth Àr kanske mest kÀnd för sina bysantinskt inspirerade guldmosaiker i Gyllene salen i Stockholms stadshus, vars vÀggar Àr tÀckta med 18,6 miljoner fÀrgade mosaikbitar med glas och guld, som förestÀller MÀlardrottningen samt allegoriska figurer och fantasier i modernistisk stil, fullbordade vÄren 1923.
Forseth har varit med och skapat flera offentliga miljöer i Sverige, och Àr Àven rikt representerad i svenska kyrkobyggnader och biografer runt om i landet. Forseth var monumentalmÄlare och glasmÄlare.
Forseth var Àven verksam inom konstindustri, dÀr han formgav gav bÄde vardags- och prydnadsföremÄl för fabriksmÀssig tillverkning. Bland annat komponerade och dekorerade porslinsserviser för Lidköpings porslinsfabrik. Han blev internationellt uppmÀrksammad för sina glasmÄlningar i katedralen i Coventry i vÀstra delen av Midlands i England 1962, dÀr han utförde glasmÄlningarna i den del av katedralen som kallas Chapel of Unity i The New Coventry Cathedral.
Einar Forseth erhöll professors namn 1962.[4] Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Museet i Stockholm och Svenska Statens portrÀttsamling pÄ Gripsholms slott, samt 26 verk av honom i VÀsterÄs konstmuseums samling.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Einar Forseth var son till den norske tecknaren och litografen Ole Andreas Forseth och hans hustru Hilda Borg. Han föddes i Linköping, men vĂ€xte upp i Ărebro. DĂ€r Ă€gde och drev fadern en litografisk anstalt, dĂ€r Einar Forseth var elev. 1905 flyttade familjen till Göteborg, dĂ€r Einar Forseth senare pĂ„började sina studier. Han utbildades vid Generalstabens litografiska anstalt 1905â1906.[5]
1917 gifte han sig med Irma Maria AhlmĂ©n (1892â1979), dotter till kamrer Carl AhlmĂ©n och Augusta SĂ€vström. Paret fick tvĂ„ söner, födda 1919 och 1922.[6] Ă ren 1925â1981 var Einar Forseth bosatt med sin familj i Bromma.
Utbildning
[redigera | redigera wikitext]1908â1912 studerade Forseth vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och pĂ„ Valands konstskola i Göteborg. PĂ„ Valand var Forseth elev till konstnĂ€rerna Gunnar Hallström och Anders Trulson samt arkitekten Charles Lindholm. Lindholm kom att spela stor roll för Forseths fortsatta utveckling.
1912â1915 studerade Einar Forseth vid Konstakademien i Stockholm. Under akademitiden hade han Olle Hjortzberg som lĂ€rare i teckning och det var genom Hjortzberg han kom att intressera sig för mosaikkonst och glasmĂ„leri.
De följande Ären stÀllde han ut portrÀtt, landskapsmÄlningar, kompositioner med bibliska Àmnen med mera, i olja, akvarell eller teckning. Under 1916 fick han ett större akademistipendium.
Ă r 1917 började han pĂ„ porslinskoncernen Upsala-Ekeby AB i Uppsala, dĂ€r han skapade kakelugnsmodeller och dekorer till keramikföremĂ„l. Samma Ă„r var han Ă€ven med och tĂ€vlade om kakelugnsmodeller pĂ„ den stora HemutstĂ€llningen 1917, som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen pĂ„ Liljevalchs konsthall i Stockholm. Kakelugnar var en viktig produkt för Upsala-Ekeby under mĂ„nga Ă„r innan centralvĂ€rmen slog ut dem.[7] Med hjĂ€lp av ett stipendium frĂ„n Konstakademien 1919â1920 reste han till Frankrike (Paris), Tyskland, Italien, Spanien och Nordafrika för att studera vidare. NĂ€r han tilldelades Statens resestipendium 1920â1922 kunde han vistas utomlands till 1922.
1920-talsklassicism
[redigera | redigera wikitext]
Ă ren 1921â1923 utförde Forseth mosaiken i Gyllene salen i Stockholms stadshus och 1924 den största delen av dekorationerna i stuckrelief, textil och mosaik i vestibulen och Stora foajĂ©n i Stockholms konserthus. De stora mosaikerna i golvet och takens stuckaturer Ă€r hans verk, liksom de vĂ€vnader av Elsa Gullberg som pryder trappuppgĂ„ngarna till parkettplanet. De hĂ€ngde före ombyggnaden pĂ„ 1970-talet i fonden bakom Stora salens podium. Samarbetet mellan Einar Forseth och Elsa Gullbergs vĂ€vkammare producerade ett antal textilier som fanns pĂ„ flera hĂ„ll i Konserthuset. Inne i Stora salen hĂ€ngde vĂ€vnader frĂ„n balkongerna och i foajĂ©erna fanns draperier och mattor. De flesta har nötts ut av tidens tand och av vissa finns endast fragment bevarade. Med stöd av stiftelser som Jacob Wallenbergs stiftelse och Prins Carl Gustafs Stiftelse, och initierat av konst- och kulturhistorikern Ă ke Livstedt, har nya textilier kommit till.
Ă ren 1927â1928 utförde Forseth tillsammans med Ewald Dahlskog den konstnĂ€rliga inredningen pĂ„ Chinateatern vid Berzelii park i Stockholm. I takkupolen hade de skapat inte mindre Ă€n 1 485 stjĂ€rnor, vilket var en exakt kopia av stjĂ€rnhimlen vid vĂ„rdagjĂ€mningen 1870.[kĂ€lla behövs] StjĂ€rnhimlen mĂ„lades senare över, men Ă„terstĂ€lldes vid restaureringen inför musikalen Cats 1987.
Ă ren 1921â1923 dekorerade Forseth ett flertal nischer pĂ„ Skandia-Teatern, ofta kallad Skandia-biografen, pĂ„ Drottninggatan 82 i Stockholm, med inredning av Gunnar Asplund.
Formgivare och keramiker vid Lidköpings porslinsfabrik
[redigera | redigera wikitext]1925 beslutade Lidköpings porslinsfabrik att anstĂ€lla fler konstnĂ€rer, bland annat Einar Forseth. Han skulle dĂ€r utföra servisdekorer.[8] Lidköpings porslinsfabrik hade problem med import av lera vilket ledde till att fabriken Ă„ren 1918â1923 hade ett dotterbolag i Tyskland som levererade bĂ„de kaolin och fĂ€rdiga, odekorerade varor. FrĂ„n cirka 1925 satsade man pĂ„ egna modeller och dekorer och det var dĂ„ som flera konstnĂ€rliga medarbetare anstĂ€lldes. Redan frĂ„n 1920-talets början hade man haft ett visst samarbete med Rörstrands Porslinsfabrik i Stockholm. Einar Forseths bidrag till fabrikens servisdekorer blev frĂ„n 1925 bland annat kaffeserviserna BlĂ„ stĂ€nk, Diana, Gazell, Svart ranka och Traneberg. Lidköpingsfabrikens specialitet var kaffekoppar. Dekoren Svart slinga av Forseth Ă€r frĂ„n 1926. Hans föremĂ„l signerades "Forseth" eller "FO". Lidköpings porslinsfabrik hade grundats 1910 och fick olika Ă€gare, Arabia 1927 och Rörstrand 1932, men trots det mĂ€rktes produkterna med ALP, AB Lidköpings Porslinsfabrik, fram till 1943, dĂ„ man övergick till RörstrandsstĂ€mpel.[9]
1927 lÀmnade han Lidköpings porslinsfabrik och gav sig Äter ut i vÀrlden. Han tillbringade tvÄ Är i Grekland, Konstantinopel och Brittiska Palestinamandatet innan han ÄtervÀnde hem. NÀr Lidköpings porslinsfabrik blev Rörstrand pÄ 1930-talet tillverkades Forseths dekorer under ytterligare nÄgot Är, dock fortfarande under fabriksnamnet Lidköping. Rörstrands Porslinsfabrik stÀngdes och revs 1926 och tillverkningen flyttades först till Göteborg, dÀr man köpt upp Göteborgs porslinsfabrik, och senare till Lidköping.
Tekniker
[redigera | redigera wikitext]Forseths förknippas sÀrskilt med monumentala verk. De Àr ofta hÄllna i en dekorativ arkaiserande och nÄgot naivistisk stil. Forseth blev mest kÀnd för sina glasfönster, mosaikgolv, takmÄlningar och altarmÄlningar. Han var Àven formgivare och keramiker och skapade servisdekorer. Han utförde oljemÄlningar och mosaikarbeten.
Forseth formgav Ă€ven flera svenska frimĂ€rken Ă„ren 1921â1947, affischer och litografier. Han gjorde grafik och bokillustrationer till barnböcker och diktsamlingar. Han gjorde mĂ„lningar och glasmĂ„lningar i bĂ„de Stockholm och i landsortskyrkor, han mĂ„lade altartavlor i flera kyrkor, stuckreliefer i restauranger och biografer. Han utförde fresker och vĂ€ggmĂ„lningar, bĂ„de al secco och al fresco. Han gjorde gobelinvĂ€vnader, portalsmide, keramik, korfreskomĂ„lningar och marmormosaik.
Han gjorde bokillustrationerna med teckningar till författaren Dan Anderssons diktsamlingar Svarta ballader (1917) och Visor och ballader (1940). Kolvaktarens visor, diktsamlingen Svarta ballader, med Forseths teckningar gavs ut 1917 pÄ Bonniers förlag. En postum utgÄva av Dan Anderssons Visor och ballader Àr smakfullt illustrerad med svart och vita helsidesteckningar och cul-de-lampe (inom typografin Àr cul-de-lampe ett triangelformat ornament) av Forseth och gavs ut i Stockholm 1940.[10][11][12]
Forseth bidrog frÄn 1918 till att förnya glasmÄlningstekniken och utförde glasfönster i en rad svenska kyrkor. Han arbetade Àven i al fresco, al secco, intarsia, blÀstrat glas och textil. PÄ 1920-talet utförde han dekor för Rörstrands Porslinsfabrik. Som stafflimÄlare var han friare och spontanare, inte minst i sina resestudier frÄn Grekland.
Tapeter i art déco-stil
[redigera | redigera wikitext]1923 skapade Einar Forseth tapet för Nordiska Kompaniet (NK), som han stĂ€llde ut i Hallen för konsthantverk och konstindustri vid JubileumsutstĂ€llningen i Göteborg 1923.[13] Einar Forseth skapade tapetoriginal med ett humoristiskt linjemönster med hjortar och blommor i svart pĂ„ ljusrosa botten och med motiv av stiliserade, konturerade blommor och blad av ormbunkstyp. Tapeterna tillverkades 1917 av KĂ„bergs Tapetfabriks AB (C.A. KĂ„bergs Tapetfabriksaktiebolag) i Stockholm.[14] Direktör för KĂ„bergs nya tapetfabrik Ă„ren 1909â1917 var Henrik Axelson.
Verk i urval
[redigera | redigera wikitext]
Stefanskyrkan, Stockholm, altarskÄp med tio oljemÄlningar (1926).
Biografen Göta Lejon, Götgatan 55, Stockholm. Forseths kopparlejon vid entrĂ©n och vĂ€ggmĂ„lningar i salongen (1928).
Holsljunga kyrka, i VÀstra Götalands lÀn, altartavla (1932).
Eastmaninstitutet, vÀntrummet, vÀggmÄlningar (1936).
Sankt Nikolai kyrka, Halmstad, ett av de blyinfattade fönstren (1955).
Botkyrka kyrka, den ena glasmÄlningen pÄ kyrkans norra vÀgg (1955).
Essinge kyrka (1988)
UtstÀllningar
[redigera | redigera wikitext]Internationellt stÀllde Einar Forseth ut i Berlin 1922, Paris 1925, London 1929, 1931, 1956 och 1962, i Trondheim 1958, Biennalen i Salzburg 1962 och pÄ Coventry Museum 1962. Samt i Oslo, Berlin, Detroit samt i Svenska Exlibrisföreningens utstÀllning pÄ Nordiska museet 1948.
Det samarbete mellan formgivare och tillverkare som etablerades i samband med Liljevalchs-utstÀllningen utvecklades vidare. Bland annat ordnade Svenska Slöjdföreningen pristÀvlingar, och genom de konstnÀrer som deltog i dessa, Einar Forseth, Knut Hallgren med flera kom den internationella