Almsjuka

För svamparten med samma namn, se Almsjuka (svampart)

Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almar inom släktena Ulmus och Zelkova^[1]^[2]^[3], orsakas av svamparna Ophiostoma ulmi, Ophiostoma novo-ulmi och Ophiostoma himal-ulmi, och sprids främst av almsplintborrar av släktet Scolytus.

Ophiostoma ulmi orsakade första utbrottet av almsjuka, som identifierades på 1920-talet av den nederländska växtpatlogen Christine Buisman, som forskat på sjukdomen tillsammans med Bea Schwarz och Johanna Westerdijk.^[4]^[5] Den extremt smittsamma svampen Ophiostoma novo-ulmi har haft en förödande effekt på almar i Europa och Nordamerika sedan slutet av 1960-talet.

Utbredning och spridning

Ophiostoma ulmi tros ursprungligen härstamma från Asien, men spreds av människan till Amerika, Europa och Nya Zeeland. Första kända fallen i Europa dök upp kring 1910, och nådde Nordamerika med timmertransporter 1928.^[6]
Ophiostoma himal-ulmi,^[7] är endemisk för västra Himalaja.
Ophiostoma novo-ulmi, härstammar från Japan och dök först upp i Europa och Nordamerika på 1940-talet.^[8]^[9]

Idag är almsjukan utbredd över i stort sett alla de länder, där almar av släktena Ulmus och Zelkova har sitt utbredningsområde.

Förekomst i Sverige

Almsjuka är känd i Sverige sedan 1950-talet. Främst förekommer den i de södra delarna av landet, inklusive Gotland. Den mycket smittsamma O. novo-ulmi, kom till Sverige på 1970-talet, och drabbade då framförallt Skåne, Göteborgsregionen och Mälardalen. Den senare arten har numera ersatt O. ulmi på de flesta ställen i Sverige.^{[källa behövs]}

Patologi

Almsjuka sprids i första hand av almsplintborrar av släktet Scolytus, och i andra hand av överväxt från träd till träd via rotkontakt. Almsjukesvampen växer i trädets näringsbanor, varvid dessa täpps igen, så att almen vissnar. Även friska, unga almar drabbas, och tiden från insjuknande till död kan handla om månader eller några år. Almsplintborrarna som sprider almsjukesvampens sporer, bor under barken på vuxna träd, där larverna utvecklas och förpuppas. När de flugit ut som nykläckta skalbaggar, äter de finbark i kvistspetsarna på almar av alla åldrar. Både vid näringsgnag och vid förökningen under bark smittar de ner de träd de finns på.

Bildgalleri

På stubben av en alm syns hur almsjukan dödat trädet inifrån.
Döda almar på fornborgen Borravallen
Fällningen av den 200-åriga almsjuka almen i Kungsträdgården i Stockholm 2025. Trädet var en av de som räddades under Almstriden 1971 och hade trots vaccinering drabbats av svampsjukdomen.

Källor

↑ ”Dutch elm disease in Britain”. UK Forestry Commission. Arkiverad från originalet den 9 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180309165010/https://www.forestry.gov.uk/fr/hcou-4u4jcl. Läst 6 juni 2007.
↑ Dutch Elm Disease. Macmillan Science Library. http://www.bookrags.com/Dutch_elm_disease
↑ Smalley, EB (1963). ”Seasonal fluctuations in susceptibility of young elm seedlings to Dutch elm disease”. Phytopathology 53 (7): sid. 846–853.
↑ Schwarz, M.B. (1922). ”Das Zweigsterben der Ulmen, Trauerweiden und Pfirsichbaume”. Mededelingen Phytopathologisch Laboratorium, Willie Commelin Scholten 5: sid. 1–73.
↑ Buisman, C. (1928). ”De oorzaak van de iepenziekte”. Tijdschr Ned Heidemaatsch 40: sid. 338–345.
↑ Clinton, G. P., McCormick, Florence A., Dutch elm disease, Graphium ulmi; New Haven, 1936
↑ M.D., C.M.; Mehrotra, M.D. (1995). ”Ophiostoma himal-ulmi sp. nov., a new species of Dutch elm disease fungus endemic to the Himalayas”. Mycological Research 99 (2): sid. 205–215. doi:10.1016/S0953-7562(09)80887-3. ISSN 0953-7562.
↑ Spooner, Brian; Roberts, Peter (2010) [2005]. Fungi. Collins New Naturalist Library. "96". HarperCollins. sid. 235. ISBN 978-0-00-740605-0. https://books.google.com/books?id=JNL6Lmo-gkYC&pg=PT235
↑ Johnson, O. (2011). Champion Trees of Britain and Ireland. Royal Botanic Gardens, Kew. ISBN 978-1842464526

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Almsjuka.
Bilder & media
Skogsskada

[Forestry-1] ”Dutch elm disease in Britain”. UK Forestry Commission. Arkiverad från originalet den 9 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180309165010/https://www.forestry.gov.uk/fr/hcou-4u4jcl. Läst 6 juni 2007.

[Macmillan-2] Dutch Elm Disease. Macmillan Science Library. http://www.bookrags.com/Dutch_elm_disease

[3] Smalley, EB (1963). ”Seasonal fluctuations in susceptibility of young elm seedlings to Dutch elm disease”. Phytopathology 53 (7): sid. 846–853.

[4] Schwarz, M.B. (1922). ”Das Zweigsterben der Ulmen, Trauerweiden und Pfirsichbaume”. Mededelingen Phytopathologisch Laboratorium, Willie Commelin Scholten 5: sid. 1–73.

[5] Buisman, C. (1928). ”De oorzaak van de iepenziekte”. Tijdschr Ned Heidemaatsch 40: sid. 338–345.

[DED1936paper-6] Clinton, G. P., McCormick, Florence A., Dutch elm disease, Graphium ulmi; New Haven, 1936

[7] M.D., C.M.; Mehrotra, M.D. (1995). ”Ophiostoma himal-ulmi sp. nov., a new species of Dutch elm disease fungus endemic to the Himalayas”. Mycological Research 99 (2): sid. 205–215. doi:10.1016/S0953-7562(09)80887-3. ISSN 0953-7562.

[Spooner-8] Spooner, Brian; Roberts, Peter (2010) [2005]. Fungi. Collins New Naturalist Library. "96". HarperCollins. sid. 235. ISBN 978-0-00-740605-0. https://books.google.com/books?id=JNL6Lmo-gkYC&pg=PT235

[Johnson-9] Johnson, O. (2011). Champion Trees of Britain and Ireland. Royal Botanic Gardens, Kew. ISBN 978-1842464526

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]